Debatt

Var stolta över att ni är chaufförer, tjejer!

Debatt. Jag blir sååå skogstokig! Läste i Transportarbetaren om den stackars tjejen som kämpade som kranbilschaufför och blev så illa bemött av både kunder och en del så kallade kollegor.

Det är 2021 nu, men vi verkar inte ha kommit någon vart när det gäller hur tjejer bemöts i mansdominerade världar…

I tidigare nummer berättade tidningen att det här även förekommer på gymnasienivå, där elever borde känna sig trygga och i lugn och ro få lära sig vad jag anser vara det absolut bästa yrket i världen.

Att jag fick stå ut med mycket skit när jag började köra för 20 år sedan kan jag förstå. Vi var inte så många tjejer i branschen då och vi få som fanns upplevdes säkert av många som ett hot mot något, som ansågs vara manligt och macho….

Varje dag fick jag stå ut med sexistiska skämt, påhopp och blev ifrågasatt. Fick jag en fin körning eller lastbil så hette det ofta bland kollegor att jag hade ”knullat mig till det”.

MEN att det fortfarande existerar sånt här nu, 2021, när antalet tjejer har ökat markant. Det är verkligen INTE okej! Man blir så trött, att det fortfarande existerar är helt horribelt.

Jag brinner verkligen för den här frågan och försökte för några år sedan starta ett kvinnligt nätverk ihop med en annan chaufför. Jag vill att alla som har minsta lilla intresse av chaufförsyrket ska få möjlighet att upptäcka vilket fantastiskt arbete det är. UTAN att det ska förstöras av knäppgökar som saknar vett och etikett.

Jag har en känsla av att inte heller Transport, som fackförbund, driver frågan så hårt som man borde göra. Kanske har jag fel? Jag hoppas det och vill återigen engagera mig i denna viktiga fråga. Nu är vi ju många fler kvinnliga medlemmar, så vi borde kunna göra våra röster hörda.

Jag vill att tjejer ska kunna njuta och vara stolta över sitt yrkesval, utan att konstant behöva hantera en massa meningslös skit.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Fel bygga lönepolitik på orättvisor

Debatt. I år firar jag 60 år med Transportarbetareförbundet. För att vara lite internationell, det har runnit rätt mycket vatten under broarna över Seine.

Lastbilschaufför i hytt på skakig väg. Helkroppsvibrationer.

Skadliga helkroppsvibrationer

Åkeri. Helkroppsvibrationer är en stor, ofta dold, fara för många chaufförer. Transportarbetaren granskar problemet i en serie artiklar under hösten.

Asfaltläggare irriterar och bromsar transporterna när arbetet pågår, men en jämn nylagd vägbana dämpar vibrationerna i lastbilshytten. Viktigt är att ställa in och serva förarstolen efter respektive chaufför och tala med biltillverkaren om vibrationer, tipsar Arbetsmiljöverket.

Stora risker – lite fakta

Arbetsmiljö. Har du ont i ryggen? Rätt inställd förarstol? Konsekvenserna av skakningar kan bli stora, men få mätningar görs av vibrationer.

Fel bygga lönepolitik på orättvisor

Debatt. I år firar jag 60 år med Transportarbetareförbundet. För att vara lite internationell, det har runnit rätt mycket vatten under broarna över Seine.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Follow the money

Kriminalitet. Jag är varken jurist eller psykolog, sannerligen inte. Men jag kan se en poäng med strängare straff för grov kriminalitet.

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Afghanistan – vilja och vanmakt

Ledare. Bilderna från Kabuls flygplats träffar som slag mot hjärtat. Desperata människor som klamrar sig fast utanpå plan som lyfter, de sista dödsdömda försöken ut från ett land i talibaners makt. Bilderna påminner om fiktion i film.

Ett helsike för den som ska kontrollera

Ordförandeord. Efter en lång skön sommar känns det spännande att öppna datorn och friska upp minnet med vad som är på gång i höst. Det blir mycket att ta tag i.

Fortsatt instabilt politiskt läge

Debatt. Vi kan inte motivera våra medlemmar att vare sig rösta eller bli medlemmar i ett parti som inte värnar den svenska modellen, skriver ombudsmännen från Transports avdelning 6 Värmland.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.