Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp
Close
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.”
Close
Kultur

Hon vill skriva om sin egen generation

Skrivlust. Arbetare i 40- och 50-årsåldern behöver någon att identifiera sig med. Det tycker Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Nu vill hon skriva om sin egen generations vardag.

Alexandra Einerstam har alltid hobbyskrivit. En teaterpjäs som tolvåring, ångestfyllda dikter som tonåring och när hon var politiskt aktiv socialdemokrat hade hon en blogg.

Men med barn och jobb har skrivandet blivit lidande. När LO och ABF annonserade om en skrivarkurs för arbetare var det därför självklart att söka för att komma i gång igen. Och hon kom in.

– Det var ganska hård konkurrens, men jag kom in på en reservplats. Det var väl karma att jag skulle går kursen. Mitt jobb är inte så intellektuellt, mycket går på rutin. Jag behövde något utöver simning och yoga för att aktivera hjärnan, säger Alexandra Einerstam när vi ses på ett kafé i Farsta centrum en kväll efter jobbet i början på september.

Novell och dikt

Inför varje kurstillfälle, som hölls digitalt, fick kursdeltagarna i uppgift att skriva en novell och vid ett tillfälle en dikt. Att deltagarna introducerades för novellen var kanske kursens starkaste inslag, tycker Alexandra.

– Det blir inte samma prestationsångest att skriva en kort novell som att skriva en roman på 380 sidor. Och det hinner även de som har heltidsjobb och familj med.

För att få tiden att räcka till att skriva formulerade Alexandra Einerstam meningar i huvudet under dagen – på cykeln, på jobbet, på tunnelbanan – och fogade sedan samman dem till en text. Skrivandet beskriver hon som en viktig pusselbit i sitt liv, en pusselbit som kom på plats under kursen.

– Jag var glad före kursen och jag var glad efter kursen. Jag gick till jobbet men fick leva ut mina drömmar på kvällarna – även om det inte blir någon bok. Jag känner att jag har något att tillföra när jag skriver. När jag inte har tid att skriva är det bara äta, sova, jobba, dö. Däremellan är det någon enstaka ljuspunkt, men jag är nog ganska mörk ibland, säger Alexandra Einerstam.

Författardrömmar

”Jag gick till jobbet men fick leva ut mina drömmar på kvällarna – även om det inte blir någon bok”, säger Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Foto: Kamilla Kvarntorp
”Jag gick till jobbet men fick leva ut mina drömmar på kvällarna – även om det inte blir någon bok”, säger Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Foto: Kamilla Kvarntorp

Hon tror att alla som använder det skrivna ordet har författardrömmar – en vision om en bok, antologi eller novellsamling. För egen del är inte drömmen att kunna försörja sig som författare.

– Jag vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.

Alexandra Einerstam definierar arbetarklass som människor som har svårt att påverka eller styra över sitt eget arbete. Det handlar inte om utbildning.

– Du kan ha två magisterexamen och ändå ha ett kneg. Jag kan inte gå och vaccinera mig utan att ta en halvdag ledigt, säger Alexandra Einerstam som har arbetet som väktare i 20 år, men också är utbildad arkeolog.

Och det är sin egen generation arbetare, 40–50 åringarna, hon vill skriva om.

– Det finns litteratur om hur det är att vara 20 år och jobba på McDonalds eller ett callcenter. Men vi andra behöver också någon att identifiera oss med. Även om det inte går att påverka arbetet känner man sig mindre ensam om man vet att fler befinner sig i samma sits.

Vill skriva om klass

Alexandra Einerstam tror att anledningen till bristen på arbetarförfattare i hennes egen ålder är att livet har kommit emellan.

Dåligt självförtroende tror hon också spelar in.

– Jag tror att transportarbetare över lag har ett dåligt självförtroende. Det är lätt att tänka ”vad har lilla jag att komma med, som inte har pluggat”. Men det är ”lilla jag” som jag är intresserad av. Jag vill höra hur vi mår.

Själv vill hon också helst skriva om klass – men ibland pockar andra berättelser på.

– Då kan jag inte säga nej, de måste skrivas ner. Jag får inte välja. Jag måste böja mig för orden som kommer.

Just nu skriver hon på en skönlitterär inlaga om klimatförändringarna.

– Det är en dystopi. Alla tror att när oljan tar slut kommer Armageddon. Men det är när bina dör som människorna förändras, säger Alexandra Einerstam.

Beväpnad

(Dikt skriven under kursen.)

Varje morgon när jag sätter på mig uniformen

förvandlas jag

 

Min röst

Min hållning

Min blick

Mina tankar

tillhör inte längre mig

 

För varje steg jag tar

känner jag pistolen på min vänstra sida

 

Åttahundrasextiotvå gram

 

Tynger ner mig

Trycker ner min själ

Kapslar in mitt hjärta

 

Jag kan inte lyfta från marken

Jag är inte beväpnad med vingar

 

Jag är beväpnad

 

Alexandra Einerstam

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Mikael Wahlberg, regionalt skyddsombud på Transport i Örebro. Foto: Privat

Den politiska debatten – för en chaufför

Debatt. Vi löntagare säljer vår tid, vi äger inget åkeri eller bevakningsföretag, vi är i direkt beroendeställning till chefen och chefens kunder. Chefen och kunderna slutar aldrig att hitta nya sätt att tjäna en krona mer, och vi löntagare måste hela tiden anpassa oss.

Alexandra Einerstam. Foto: Kamilla Kvarntorp

Att bo är i högsta grad en klassfråga

Krönika Marknadshyror skrämmer skiten ur mig. För vår lilla trea i en förort till Stockholm betalar vi, i skrivande stund, 9 574 svenska riksdaler i månadshyra. När vi flyttade in 2009 var det en så kallad nyproduktion.

Özz Nûjen är aktuell i Riksteaterns nypremiär av pjäsen Laika. Och han är mycket glad över att möte publiken igen.

Äntligen är publiken tillbaka!

Föreställning. I pjäsen Laika gestaltar Özz Nûjen bargästen som ingen vet vem det är. Är han en sanningssägare eller rent av Jesus? Frågan ställs på sin spets, vems perspektiv är gällande?

Hallå där!

Adel Huskanovic

…lastbilschaufför, som levererat två ton ufo-material till ufo-arkivet i Norrköping.

Hallå där!

Anita Johnsson

…från Transports hamnavdelning i Syd- och Västsverige, som har bjudit in kvinnliga hamnarbetare från hela landet till en två dagars nätverksträff i Trelleborg.

Kultur
Elinor Torp har skrivit om arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet i många år och har gett ut flera böcker på ämnet. Förra året debuterade hon som skönlitterär författare. Foto: Pernilla Ahlsén

”Den svenska arbetsmarknaden har blivit ett paradis för kriminella”

Arbetsliv. I reportageboken Vi, skuggorna beskriver journalisten Elinor Torp hur vi har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar i Sverige under slavliknande förhållanden. Exploateringen pågår överallt. – Och transportbranschen är ett värstingområde, säger hon.

Månadens sektion
Två av tre i styrelsen för sektion 1: Fredrik Nilsson Hjert och Per Lindvall, grannar på Rud i Karlstad. I bakgrunden Fredriks dotter Amanda, 9 år.

Största yrkessektionen i Värmland ser framåt

Åkeri, terminal och miljö. Olika jobb med lastbil förenar medlemmarna i Värmlandsavdelningens sektion 1 – yrke spelar här större roll än hemort. Det finns fördelar med det, enligt styrelsen som har många tankar om hur sektionen ska växa och få fler aktiva.

Månadens medlem
Efter jobbet är det dags att ge alla djuren mat och vatten. Lite närhet och kel brukar också vara välkommet. Lotta Svenssons föräldrar och bröder hjälper ofta till med djuren. En stor hjälp är också de privatpersoner som skänker burar och hö till henne. Foto: Sven Rosell

Lotta tar hand om övergivna kaniner

Djurvän. Lotta Svensson driver ett omplaceringshem för kaniner och gnagare. Hos henne får djur som dumpats eller farit illa ett hem, mat och kärlek tills de hittar en ny ägare. Lotta kombinerar sitt engagemang för djur som har det svårt med jobbet som lastbilschaufför.

Hallå där!

Jamie Svensson

…som jobbar som taxichaufför i Varberg. Varför är det så svårt att locka folk till taxibranschen?

Månadens klubb
Terry Jonker och Hasse Ahlberg, två av sex ordinarie i SAS-lastarnas klubbstyrelse på Arlanda. Övriga är Samir Eriksson, vice ordförande, Jonas Bodell, huvudskyddsombud, och ledamöterna Conny Petrini, och Sebastian Reinemar.

Kaos är granne med klubben

SAS Ground Handling Arlanda. Kökris på terminalen, pandemi, permitteringar och personalbrist – de senaste åren har varit tuffa för all markpersonal. Samtidigt vet lastarna i SAS klubb på Arlanda sitt värde. Och att både jobbet och det fackliga uppdraget kräver mer än starka muskler.

Kultur
Özz Nûjen är aktuell i Riksteaterns nypremiär av pjäsen Laika. Och han är mycket glad över att möte publiken igen.

Äntligen är publiken tillbaka!

Föreställning. I pjäsen Laika gestaltar Özz Nûjen bargästen som ingen vet vem det är. Är han en sanningssägare eller rent av Jesus? Frågan ställs på sin spets, vems perspektiv är gällande?

Månadens medlem
Väktaren Stefan Hessman är natur- och fotokonstnär och har ställt ut sina bilder flera gånger.

”Alla människor kan hamna utanför”

Fotoutställning. I sitt jobb som väktare möter Stefan Hessman ofta människor som har det svårt. En av dem är Janne som har varit hemlös i 15 år. Janne bjöd in Stefan, som också är fotokonstnär, att dokumentera hans liv i hemlöshet. Det resulterade i en fotoutställning som visades i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle i somras.

Hallå där!

Christer Thynell

... som för fjärde året i rad uppmuntrar alla yrkesförare att skänka en krona per körd mil under september till Barncancerfonden.

Hallå där!

Christer Karlsson

…engagerad i pensionärsklubben för avdelning 9 och som ska vara entrévärd på Transports kongress i Örebro den 26–30 augusti.

Månadens medlem
Efter sommaren är Elina Matinlompolo klar med sin förarutbildning. ”Det har varit jättekul”, säger hon.

Elina lämnar macken för förarhytten

Nystart. Med en mamma och farmor och farfar som alla jobbade på bensinstation, var det självklart för Elina Matinlompolo från Luleå att också hon skulle välja den vägen. Men efter 16 år på macken är det dags för något nytt. I höst börjar hon jobba som lastbilschaufför.

Någon flytt till Stockholm blir inte aktuell om Joakim Borg blir invald för Socialdemokraterna i riksdagen. Han stannar i sin valkrets, Västmanland. Foto Kristina Sjöberg

”Det finaste man kan göra är att hjälpa andra”

Mötet. Vad är det som gör att vissa engagerar sig för att hjälpa andra? Transportarbetaren ställde frågan till Joakim Borg, ombudsman i Transports Västeråsavdelning och partipolitiskt engagerad i Socialdemokraterna.

Möte med makten
Ida Gabrielsson, vice ordförande i Vänsterpartiet, jobbar sällan från sitt arbetsrum. Hon sitter ofta nere hos partiordförande Nooshi Dagostar. Här intervjuas hon av Transportarbetarens John Antonsson. Foto Ylva Sundgren

Än är V inte färdiga med pensionerna

Val 2022. Helt plötsligt vill alla partier höja pensionen. Det är Vänsterpartiets förtjänst, om du frågar Ida Gabrielsson, partiets talesperson för pensionsfrågor. – Vi ställde kravet och vägrade att vika ner oss. Nu pratar alla om höjd pension, säger hon.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Lönen efter jobbet en vinst för V

Politisk kommentar. Säga vad man vill, men Vänsterpartiet har verkligen tagit taktpinnen när det gäller lönen efter jobbet, pensionen. Det som i höstas målades ut som orimligt dyrt ter sig rätt billigt när partier av alla kulörer fjäskar för pensionärerna med löften om mer pengar. Och det är rätt.