Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp
Close
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.”
Close
Kultur

Hon vill skriva om sin egen generation

Skrivlust. Arbetare i 40- och 50-årsåldern behöver någon att identifiera sig med. Det tycker Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Nu vill hon skriva om sin egen generations vardag.

Alexandra Einerstam har alltid hobbyskrivit. En teaterpjäs som tolvåring, ångestfyllda dikter som tonåring och när hon var politiskt aktiv socialdemokrat hade hon en blogg.

Men med barn och jobb har skrivandet blivit lidande. När LO och ABF annonserade om en skrivarkurs för arbetare var det därför självklart att söka för att komma i gång igen. Och hon kom in.

– Det var ganska hård konkurrens, men jag kom in på en reservplats. Det var väl karma att jag skulle går kursen. Mitt jobb är inte så intellektuellt, mycket går på rutin. Jag behövde något utöver simning och yoga för att aktivera hjärnan, säger Alexandra Einerstam när vi ses på ett kafé i Farsta centrum en kväll efter jobbet i början på september.

Novell och dikt

Inför varje kurstillfälle, som hölls digitalt, fick kursdeltagarna i uppgift att skriva en novell och vid ett tillfälle en dikt. Att deltagarna introducerades för novellen var kanske kursens starkaste inslag, tycker Alexandra.

– Det blir inte samma prestationsångest att skriva en kort novell som att skriva en roman på 380 sidor. Och det hinner även de som har heltidsjobb och familj med.

För att få tiden att räcka till att skriva formulerade Alexandra Einerstam meningar i huvudet under dagen – på cykeln, på jobbet, på tunnelbanan – och fogade sedan samman dem till en text. Skrivandet beskriver hon som en viktig pusselbit i sitt liv, en pusselbit som kom på plats under kursen.

– Jag var glad före kursen och jag var glad efter kursen. Jag gick till jobbet men fick leva ut mina drömmar på kvällarna – även om det inte blir någon bok. Jag känner att jag har något att tillföra när jag skriver. När jag inte har tid att skriva är det bara äta, sova, jobba, dö. Däremellan är det någon enstaka ljuspunkt, men jag är nog ganska mörk ibland, säger Alexandra Einerstam.

Författardrömmar

”Jag gick till jobbet men fick leva ut mina drömmar på kvällarna – även om det inte blir någon bok”, säger Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Foto: Kamilla Kvarntorp
”Jag gick till jobbet men fick leva ut mina drömmar på kvällarna – även om det inte blir någon bok”, säger Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Foto: Kamilla Kvarntorp

Hon tror att alla som använder det skrivna ordet har författardrömmar – en vision om en bok, antologi eller novellsamling. För egen del är inte drömmen att kunna försörja sig som författare.

– Jag vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.

Alexandra Einerstam definierar arbetarklass som människor som har svårt att påverka eller styra över sitt eget arbete. Det handlar inte om utbildning.

– Du kan ha två magisterexamen och ändå ha ett kneg. Jag kan inte gå och vaccinera mig utan att ta en halvdag ledigt, säger Alexandra Einerstam som har arbetet som väktare i 20 år, men också är utbildad arkeolog.

Och det är sin egen generation arbetare, 40–50 åringarna, hon vill skriva om.

– Det finns litteratur om hur det är att vara 20 år och jobba på McDonalds eller ett callcenter. Men vi andra behöver också någon att identifiera oss med. Även om det inte går att påverka arbetet känner man sig mindre ensam om man vet att fler befinner sig i samma sits.

Vill skriva om klass

Alexandra Einerstam tror att anledningen till bristen på arbetarförfattare i hennes egen ålder är att livet har kommit emellan.

Dåligt självförtroende tror hon också spelar in.

– Jag tror att transportarbetare över lag har ett dåligt självförtroende. Det är lätt att tänka ”vad har lilla jag att komma med, som inte har pluggat”. Men det är ”lilla jag” som jag är intresserad av. Jag vill höra hur vi mår.

Själv vill hon också helst skriva om klass – men ibland pockar andra berättelser på.

– Då kan jag inte säga nej, de måste skrivas ner. Jag får inte välja. Jag måste böja mig för orden som kommer.

Just nu skriver hon på en skönlitterär inlaga om klimatförändringarna.

– Det är en dystopi. Alla tror att när oljan tar slut kommer Armageddon. Men det är när bina dör som människorna förändras, säger Alexandra Einerstam.

Beväpnad

(Dikt skriven under kursen.)

Varje morgon när jag sätter på mig uniformen

förvandlas jag

 

Min röst

Min hållning

Min blick

Mina tankar

tillhör inte längre mig

 

För varje steg jag tar

känner jag pistolen på min vänstra sida

 

Åttahundrasextiotvå gram

 

Tynger ner mig

Trycker ner min själ

Kapslar in mitt hjärta

 

Jag kan inte lyfta från marken

Jag är inte beväpnad med vingar

 

Jag är beväpnad

 

Alexandra Einerstam

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

”Stoppa all tung trafik på skolgårdar!”

Miljö. Nu får det vara nog! Efter tre allvarliga incidenter när barn var nära att bli påbackade la huvudskyddsombudet Peter Strålind i bromsen. Med stöd av miljöbolaget Prezero, LO och Transport har han startat ett projekt för att stoppa all tung trafik på skolgårdar.

Collage med mans- och kvinnosilhuetter på bakgrund av tusenlappar.

Sök LO-stipendium för ökad jämställdhet

Facklig feminism. LO vill uppmuntra fler fackligt aktiva kvinnor och män att engagera sig för ökad jämställdhet och allas lika värde och rätt i arbetslivet.

Ove Allansson på besök i Göteborgs hamn. Foto: SvD/TT

Ove Allansson – sjöfolkets främsta skildrare

Böcker. Ove Allansson skrev om sjöfolket. 2022 skulle han ha fyllt 90 år och i en ny samling väljer svenska arbetarförfattare ut sina favoriter av hans berättelser.

Hallå där!

Micke Andersson

… som konstruerat en automatisk utrullare för soptunnorna och skapat en verklig snackis i Västmanland.

Månadens klubb
”Vi vill vara med och påverka.” Meddy Linond (ordförande), Johan Afvander (ledamot) och Marie-Louise Rindå (ledamot) i klubben. Anders Nilsson (sekreterare) har jobbat natt och saknas på bilden.

Scheman tände gnistan att nystarta flygklubb

Arlanda. – Står man bara längst bak och klagar händer inget. Så resonerade Meddy, Marie-Louise, Johan och Anders och väckte sin klubb ur törnrosasömnen. En ”massa petande” i deras arbetsscheman tände gnistan.

Månadens medlem
”Jura är inte jätteförtjust i andra människor, men dem hon känner har svårt att förstå att hon ens kan upplevas som skräckinjagande”, säger Moa om Jura.

Ett oslagbart jobb för en ”hundnörd”

Bevakning. – Om man har ett stort hundintresse är väktaryrket oslagbart. Det säger Moa Petersdotter som alltid har med sig sin hund på jobbet. Jura är nämligen väktarhund.

Hallå där!

Åsa Alvetjärn

…snart 50 år och journalist, som ska ombilda sig till lastbilschaufför. Hur kommer det sig?

Macken är full av klappar

Bensinstation. Det blir bara mer och mer paket. Knappt tre veckor före julafton liknar mackens lager mest ett gammeldags postkontor. Men ökningen märks året runt. På OKQ8 i Kolsva i Västmanland råder ändå något som liknar julefrid.

Månadens avdelning
Det här är gänget på avdelningskontoret i Skövde: Jerry Walthéreson, Marko Juvonen, Ulf Nordenberg och Jarmo Nevala. Foto: John Antonsson

Nu satsar de lite extra på taxibranschen

Skövde-Borås. Transport avdelning 17 satsar på att växa och att få flera förtroendevalda på arbetsplatserna. Nu med en särskild satsning på taxibranschen.

Månadens medlem
Uppskattad medarbetare och maratonlöpare. Möt skyddsvakten Kaveh Tiba. Foto: Pernilla Ahlsén

”Mitt mål är att springa 100 maratonlopp”

Prisad. Kaveh Tiba arbetar som skyddsvakt på Arlanda och utsågs till ”Årets kollega inom säkerhetsbranschen” på den stora branschmässan Skydd 2022. Transportarbetaren har träffat en medlem som uppskattas av medarbetarna – och har som mål att springa fem maratonlopp om året.

Hallå där!

Thomas Belvén

… sopgubbe som körde hushållssopor i Vallentuna när snöovädret slog till i veckan.

Hallå där!
David Ericsson, årets Ivar Lo-pristagare 2023. Foto: Patrik Pettersson

David Ericsson

…lastbilschaufför, författare och krönikör i Transportarbetaren, som tilldelas fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris 2023 på 125 000 kronor.

Hallå där!

Daniel Hilmér

… tidningsbud och avtalsrådsveteran från Trollhättan.

Månadens klubb
Patrik Sundström, huvudskyddsombud och ordförande, och Örjan Jansson, kassör i klubben, vill se framåt. Men utan att tiga om de tidigare stora arbetsmiljöproblemen vid Södertälje hamn. Foto: Lilly Hallberg

Lika villkor för alla en hjärtefråga

Södertälje hamn. Strävan efter rättvisa och jämlikhet är grunden. För facket i Södertälje hamn har det varit flera tuffa år med svåra arbetsmiljöproblem. Stämningen har dock blivit bättre, enligt klubben – men mycket arbete återstår.

Hallå där!

Sven Sawatzki

…från avdelning 17 Skövde-Borås som har jobbat på ett helt nytt sätt inför avtalsrådet.

Lars Mikaelsson är Transports förbundssekreterare sedan 2017. Foto: Pernilla Ahlsén

Transports hållning mot SD står fast

8 frågor. Efter valet är SD landets näst största parti och ingår i blocket som ska styra Sverige. Hur påverkar det Transports hållning gentemot partiet? Transports förbundssekreterare Lars Mikaelsson ger svar.