Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp
Close
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.”
Close
Kultur

Hon vill skriva om sin egen generation

Skrivlust. Arbetare i 40- och 50-årsåldern behöver någon att identifiera sig med. Det tycker Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Nu vill hon skriva om sin egen generations vardag.

Alexandra Einerstam har alltid hobbyskrivit. En teaterpjäs som tolvåring, ångestfyllda dikter som tonåring och när hon var politiskt aktiv socialdemokrat hade hon en blogg.

Men med barn och jobb har skrivandet blivit lidande. När LO och ABF annonserade om en skrivarkurs för arbetare var det därför självklart att söka för att komma i gång igen. Och hon kom in.

– Det var ganska hård konkurrens, men jag kom in på en reservplats. Det var väl karma att jag skulle går kursen. Mitt jobb är inte så intellektuellt, mycket går på rutin. Jag behövde något utöver simning och yoga för att aktivera hjärnan, säger Alexandra Einerstam när vi ses på ett kafé i Farsta centrum en kväll efter jobbet i början på september.

Novell och dikt

Inför varje kurstillfälle, som hölls digitalt, fick kursdeltagarna i uppgift att skriva en novell och vid ett tillfälle en dikt. Att deltagarna introducerades för novellen var kanske kursens starkaste inslag, tycker Alexandra.

– Det blir inte samma prestationsångest att skriva en kort novell som att skriva en roman på 380 sidor. Och det hinner även de som har heltidsjobb och familj med.

För att få tiden att räcka till att skriva formulerade Alexandra Einerstam meningar i huvudet under dagen – på cykeln, på jobbet, på tunnelbanan – och fogade sedan samman dem till en text. Skrivandet beskriver hon som en viktig pusselbit i sitt liv, en pusselbit som kom på plats under kursen.

– Jag var glad före kursen och jag var glad efter kursen. Jag gick till jobbet men fick leva ut mina drömmar på kvällarna – även om det inte blir någon bok. Jag känner att jag har något att tillföra när jag skriver. När jag inte har tid att skriva är det bara äta, sova, jobba, dö. Däremellan är det någon enstaka ljuspunkt, men jag är nog ganska mörk ibland, säger Alexandra Einerstam.

Författardrömmar

”Jag gick till jobbet men fick leva ut mina drömmar på kvällarna – även om det inte blir någon bok”, säger Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Foto: Kamilla Kvarntorp
”Jag gick till jobbet men fick leva ut mina drömmar på kvällarna – även om det inte blir någon bok”, säger Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Foto: Kamilla Kvarntorp

Hon tror att alla som använder det skrivna ordet har författardrömmar – en vision om en bok, antologi eller novellsamling. För egen del är inte drömmen att kunna försörja sig som författare.

– Jag vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.

Alexandra Einerstam definierar arbetarklass som människor som har svårt att påverka eller styra över sitt eget arbete. Det handlar inte om utbildning.

– Du kan ha två magisterexamen och ändå ha ett kneg. Jag kan inte gå och vaccinera mig utan att ta en halvdag ledigt, säger Alexandra Einerstam som har arbetet som väktare i 20 år, men också är utbildad arkeolog.

Och det är sin egen generation arbetare, 40–50 åringarna, hon vill skriva om.

– Det finns litteratur om hur det är att vara 20 år och jobba på McDonalds eller ett callcenter. Men vi andra behöver också någon att identifiera oss med. Även om det inte går att påverka arbetet känner man sig mindre ensam om man vet att fler befinner sig i samma sits.

Vill skriva om klass

Alexandra Einerstam tror att anledningen till bristen på arbetarförfattare i hennes egen ålder är att livet har kommit emellan.

Dåligt självförtroende tror hon också spelar in.

– Jag tror att transportarbetare över lag har ett dåligt självförtroende. Det är lätt att tänka ”vad har lilla jag att komma med, som inte har pluggat”. Men det är ”lilla jag” som jag är intresserad av. Jag vill höra hur vi mår.

Själv vill hon också helst skriva om klass – men ibland pockar andra berättelser på.

– Då kan jag inte säga nej, de måste skrivas ner. Jag får inte välja. Jag måste böja mig för orden som kommer.

Just nu skriver hon på en skönlitterär inlaga om klimatförändringarna.

– Det är en dystopi. Alla tror att när oljan tar slut kommer Armageddon. Men det är när bina dör som människorna förändras, säger Alexandra Einerstam.

Beväpnad

(Dikt skriven under kursen.)

Varje morgon när jag sätter på mig uniformen

förvandlas jag

 

Min röst

Min hållning

Min blick

Mina tankar

tillhör inte längre mig

 

För varje steg jag tar

känner jag pistolen på min vänstra sida

 

Åttahundrasextiotvå gram

 

Tynger ner mig

Trycker ner min själ

Kapslar in mitt hjärta

 

Jag kan inte lyfta från marken

Jag är inte beväpnad med vingar

 

Jag är beväpnad

 

Alexandra Einerstam

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Festival – och mobilisering inför slaget om välfärden

Facket. På lördagen möttes vänstern i bred bemärkelse på Socialistiskt Forum, traditionsenligt i ABF-huset i Stockholm. Bakom ett av bokborden stod transportare och spred Mobiliseringbladet.

Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Egon tar över i de offentliga rummen

Krönika. Känner ni till radioprogrammet Spanarna? En programledare och tre så kallade spanare försöker avläsa trender i vår vardag och kommer med visioner för framtiden. Här kommer min spaning.

Henrik Holmgren, ordförande i Malmöavdelningen. Foto: David Ericsson

Malmöavdelningen tog priset

Läslust. Priset för Årets arbetsplatsbibliotek 2023 delades ut när Boken på arbetsplatsen hölls på Bommersviks kursgård i Järna. Vinnare är Transports avdelning 12 i Malmö och ordföranden Henrik Holmgren fick ta emot diplom och en prissumma på 10 000 kronor.

Hallå där!
Det var mycket stress som släppte när Qorban Naderi fick permanent uppehållstillstånd. Nu kan han börja planera för framtiden.

Qorban Naderi

…som kom ensam från Afghanistan till Sverige när han var 15 år. Han utbildade sig till lastbilschaufför och fick fast jobb efter studenten. Trots det var han inte säker på att få stanna i Sverige. Men nu har han fått permanent uppehållstillstånd.

Månadens medlem
Ann-Sofie

”Jag gillade jobbet direkt”

Miljöarbetare. Ann-Sofie Hermansson trivs som renhållningsarbetare efter att hon för fyra år sedan tvingades bort från politiken. Hon gillar att vara fri efter jobbet och att slippa det politiska spelet.

Månadens klubb
APM Terminalsklubbens ordförande Daniel Börjesson och kassören, tillika skyddsombudet, Peter Saltvik. Foto: John Antonsson

Arbetsmiljön största utmaningen

Hamn. Transports klubb på APM Terminals i Göteborg har flera stora utmaningar. Den kanske största: arbetsmiljön ska vara bra samtidigt som jobb försvinner med automatisering.

Först i världen med fyrfack

Miljöarbete. I Södertälje rullar sedan sommaren en eldriven sopbil med fyrfackssortering. Den är hittills världsunik och används för att hämta hushållsavfall. I kommunen finns även planer på att producera egen el till fordonsflottan.

Hallå där!

Ronja Nilsson

…höggravid timmerbilschaufför från Ödängla, Mönsterås kommun, som medverkar i säsongens "Svenska Truckers" på Viaplay.

Månadens klubb
Trivselnivån är hög, tycker förarna Kim Landström (som också är skyddsombud) och Eric Vigren. Foto: Lilly Hallberg

God sammanhållning i ny klubb

Vikbolands Taxi. Två dagar före strejken blev avblåst konstituerades Transportklubben på taxibolaget i Västervik. Men det har varit på gång länge och i dag är så gott som alla med. Stämningen bland färdtjänstförarna är påfallande god.

Hur bra är vi på inkludering?
”Jag visar tydligt vem jag är, jag sminkar mig och jag jobbar med mitt utseende. Varför är det så svårt att säga ”hon”? Eller nöja sig med arbetstiteln? Ville jag bli kallad ”han” så skulle jag inte ha haft bröst, naglar eller smink”, säger lastbilschauffören Gabriella.

Hur svårt kan det vara att säga ”hon”?

Byta kön. Gabriella föddes som man, och kom ut som kvinna för tre år sedan. Transportbranschen har en del att lära, konstaterar hon. Hur svårt kan det vara att säga ”hon”?

Dyrtider
Meddy Linond jobbar natt, åker hem och sover och börjar sedan med middagen, så att barnen kommer i väg på sina aktiviteter. Allt skjutsande drar mycket diesel.

”Någon vill alltid åt ens stålar”

Privatekonomi. Boende, mat, bensin och diesel är de stora slukhålen i familjen Linonds budget. Och priserna pekar stadigt uppåt. Flygplåtslagaren Meddy Linond bilpendlar till jobbet på Arlanda och familjebilen rullar dagligdags till och från de fyra barnens olika aktiviteter.

Månadens medlem
Per Ehlin. Foto: Börge Nilsson/Textra

Per tränade bort sin diabetes

Hälsa. För tio år sedan fick Per Ehlin diabetes. Hård träning och ändrad kost har gjort honom fri från medicinen.

Hallå där!

Henrik Hansson

… modellbyggare från Kvidinge, Skåne, som nyligen blev både nordisk mästare och tog hem publikpriset vid Trailer Trucking-festivalen i Mantorp.

Månadens medlem
Niclas trivs på Gotland. ”Jag kommer nog aldrig flytta härifrån. Vill jag ha storstadspuls kan jag åka till Visby. Men där jag bor är det väldigt lugnt. Jag gillar det. Jag jagar mycket och trivs med att vara ute på landet.” Foto: Pernilla Ahlsén

Niclas brinner för bra arbetsmiljö

Bevakning. Efter 30 år i bevakningsbranschen, varav de senaste 11 på Gotland, kan Niclas Fagerberg jobbet utan och innan. I jakt på en ny utmaning blev han skyddsombud. Nu brinner han för att kollegorna ska ha en bra arbetsmiljö och rättvisa arbetsvillkor.

Kultur
”Ekonomi är inte så svårt som vissa vill få oss att tro, man kommer väldigt långt med lite sunt bondförnuft”, säger Elinor Odeberg.

Våga tycka till om ekonomi

Ekonomi. I boken Dyrtider går Elinor Odeberg till attack mot Riksbankens oberoende och slår ett slag för att vanligt folk ska våga tycka till om ekonomisk politik.