Bea, sextrakasserad kranbilsförare
Close
Bea är utbildad lastbilschaufför, men tror inte att hon kommer att återvända till yrket efter sjukskrivningen.
Close
Arbetsmiljö: Trakasserier

Fel hudfärg för kranbilsförare?

Åkeri. N-ordet. Blattehora. Apa. Fitta. Tillfrågad om vilka ”tjänster” hon erbjöd. Bespottad och skälld för att vara efterbliven. Kranbilsföraren Bea tvingades stå ut med grova sexuella och rasistiska trakasserier. Hon slog larm till arbetsgivaren. Och fick sluta på jobbet.

Bea trivdes mycket bra med jobbet som kranförare. Under flera år var hon anställd vid åkerier som körde ut byggvaror från byggvarukedjan Beijers hubb i Märsta norr om Stockholm. Men arbetsmiljön blev till slut för hård. Inte att arbetet i sig var för tungt, utan bemötandet både från kunder och kollegor.

– Jag vet att problemet inte ligger hos mig, utan hos dem, säger hon.

Bea är i dag sjukskriven, på grund av utmattning efter akut stress. Och hon har svårt att tänka sig att gå tillbaka till chaufförsyrket.

– Mycket stannade jag kvar så länge som jag gjorde, tack vare bra kollegor. De som stöttat mig, och också sagt ifrån till kunder eller andra.

Men oftast höll Bea tyst, och grät ensam i hytten efter trakasserierna. Vanligen skedde det ute på byggarbetsplatser. Men också bland andra chaufförer vid lagret som chaufförerna utgår ifrån.

Särbehandlad

Bea var den enda kvinnliga icke-vita chauffören bland ett drygt trettiotal på hubben, bygghandelskedjans logistikcenter. Och hon blev omgående negativt särbehandlad. På grund av färg och kön.

– Det var fler som hade problem med transportledningen. De pressade oss till övertid, eller att lägga på mer last. Stämningen blev otroligt aggressiv om man ifrågasatte något, säger Bea.

– Det enda de brydde sig om var att det skulle generera pengar. Efter en incident förra vintern slog jag larm.

Men varken då eller senare, när Bea tog upp problemen, ledde det till någon förändring.

– Kunderna kunde kränka mig hur djupt som helst, men på åkeriet sa de att de inte kunde göra något åt det, att ord stod mot ord. Men företagets representanter kunde skriva ursäkter till kunder som klagat på sådant som att jag kört sönder grindar, som redan varit trasiga.

Visste om

Att också cheferna måste varit medvetna om att hon var utsatt är Bea övertygad om: Flera gånger grät hon efter att ha utsatts.

På ett avslutande möte förklarade åkaren för Bea att de pratat med Beijers, men att det inte gett något.

Sextrakasserad, kranbilschauffören Bea
På sajten Gardet har Bea själv skrivit om de grova trakasserier hon utsattes för under åren som kranbilsförare. Foto: Lilly Hallberg

Också andra chaufförer vittnar om problem med den stressiga arbetsmiljön på hubbens lastgata. Goda relationer med kunderna gick före allt.

Men Beas utsatthet var en annan. Hon trakasserades på grund av att vara ”den annorlunda”, i en omfattning som också rätt hårdhudade manliga kollegor chockats av.

– Jag vill verkligen inte svartmåla chaufförer överlag. Men jag tycker att det räcker med att bli objektifierad för att det ska vara oacceptabelt, säger Bea.

Så gott som varje dag ledde ”avvikelserna” till reaktioner. Allt ifrån kommentarer om hudfärg, som ”lät blond” på telefon, till kunder som velat känna på hennes hår. På arbetet har Bea blivit kallad allt som sägs om rasifierade i slutna, rasistiska rum. Huding, svarting, blatte, svartskalle och apa. N-ordet.

På ett ställe dit hon levererade material kommenterade några arbetare att de hört att ”blattebrudar är duktiga på att suga kuk”. På andra ställen kunde de hon levererade till stöna av låtsad sexuell upphetsning och häva ur sig kommentarer om vilken godbit som kom.

Grova påhopp

Också kollegor har reagerat på hur grovt det varit, nu i efterhand. De har bara sett en liten del. Även de schysta har ibland gett rådet att skaka av sig kommentarerna. Sett det som en del av en kultur, med hård jargong.

Framför allt var det ute på byggarbetsplatser hon blev utsatt. Där ingen såg.

Annars var arbetet som kranbilschaufför något av ett drömjobb för henne, med varierande arbetsuppgifter och uppdrag. Och Bea har blivit uppskattad, som noggrann och med bra säkerhetstänk.

Som kranbilsförare har Bea under perioden varit anställd av två olika åkerier. Men det hon framför allt reagerat på är att Beijer byggmaterial AB, en av landets största byggvarukedjor, inte ser till att personalen är trygg:

– De borde ha råd att skicka sina anställda på utbildning, där man får lära sig vad det innebär att bete sig anständigt. Många anställda verkar helt sakna värdegrund.

Sexskryt

Kort före att Bea tvingades sluta hörde hon en annan chaufför skryta om en erövring på en fest. Det var i samband med upplastning, och mannen berättade för de andra att han haft sex med en kraftigt berusad kvinna mot ett handfat. När han var klar tog hans polare över och hade samlag med den närmast medvetslösa kvinnan.

Bea tog upp övergreppet med sitt åkeri, två veckor före hennes provanställning gick ut. Det mumlades om att det inte var okej. Desto tydligare var det med klagomål när det gällde Beas frånvaro, både för vård av sjukt barn och att hon varit sjukskriven.

– Två dagar senare får jag veta att jag inte får fortsätta. Åkeriet sa att de också var pressade, och att de måste ha chaufförer som är där på 100 procent.

Bea frågade om hon gjort något fel. Hade det kommit in allvarliga klagomål? Hade hon kört sönder något eller åsidosatt säkerheten? Men nej, det var tvärtom: På åkeriet var man mycket nöjda, såg Bea som en kompetent förare som alltid ställt upp. Hon fick också höra att hon alltid kunde använda åkaren som referens.

Bea är på väg bort från branschen. Hon, som själv varit handledare för yngre tjejer, är i dag tveksam om hon skulle råda någon att satsa på chaufförsyrket. För henne blev det en återvändsgränd.

Beijer: ”Vi har agerat enligt de processer vi har”

Åkeri. Bea har berättat i flera medier om trakasserierna hon utsatts för. Beijer byggmaterial AB uppger att de har agerat tidigt, innan fallet blev omskrivet i media.

Transportarbetaren har upprepade gånger sökt någon i ledningen vid Beijers logistikcenter, hubben, i Märsta. Det är där Bea arbetat och haft sin arbetsplats även om hon varit anställd av två åkerier under sina drygt fyra år som kranbilschaufför.

Det har inte gått att få tag på någon ansvarig på hubben, i stället kopplas samtalen till marknadschefen Elisabet Heinrich centralt.

– För att jag ska kunna svara måste jag veta om det är ett fall eller flera. Vi är inte arbetsgivare i den här frågan, men ser oavsett extremt allvarligt på sådana här situationer, säger hon.

Transportarbetaren har tagit del av flera chaufförers berättelser, som stödjer Beas berättelse. En chaufför som tidigare körde för ett annat åkeri berättar också om rasistiska skämt och jargong, men till skillnad från Bea sa han konsekvent ifrån. Ordentligt. Han arbetar heller inte kvar.

Men Beijer vill, för att alls kommentera, veta mer konkret vad och vilka personer det gäller för att kunna ge ett svar. Det är av flera skäl inte möjligt. Samtliga, också de som först tipsade tidningen, vill vara anonyma.

Transportarbetaren: Om vi då bara frågar om Bea, har inte någon i ledningen vid hubben agerat?

– Då ska jag be att få återkomma för att få en samlad bild. Det är ett händelseförlopp med många involverade parter. Det handlar i ärendet med Bea också om att skydda hennes integritet, säger Elisabet Heinrich någon vecka senare.

Ytterligare en vecka senare kommer svar, med mejl och en ursäkt att det dröjt:

”Beijer kan inte kommentera enskilda fall som berör privatpersoner i media, varken medarbetare eller personer som varit anställda hos Beijer. Det innefattar även personer som arbetar hos oss via upphandlade företag. Däremot är vi mycket måna om att eventuella missnöjen och frågor ska utredas. För detta har vi processer som involverar vid behov både fackliga parter, HR och stödpersoner.”

I svaret betonar Beijer byggmaterial också att företaget tar ansvar utöver de egna anställda.

Transportarbetaren (mejl): Har Beijer centralt inte fått någon kännedom alls, i någon form, från någon ansvarig på hubben i Märsta-Arlanda stad?

Elisabet Heinrich (i mejlsvar, dagen efter): ”Gällande detta fall som nu hänvisas till, kan Beijer bekräfta att vi agerat enligt de processer vi har. Vi har agerat innan det blev omskrivet i media.”

Christer Avelin är skyddsombud på åkeriet där Bea var provanställd. Han jobbar dock på andra sidan stan, och har sina körningar från byggvaruhuset där. Christer Avelin reagerade mycket starkt då han läste på sajten Gardet vad Bea utsatts för.

– Jag kan bara beklaga att jag inte hade kännedom om det innan. Hade jag blivit inkopplad hade jag tagit tag i det, och kontaktat vårt RSO (regionala skyddsombudet).

Då Bea inte längre är anställd är det betydligt svårare att agera från fackets sida. Christer Avelin har fått veta att det var på grund av mycket sjukfrånvaro hon fick sluta. Och att åkeriet känt till problemen och ”tagit tag i det”. Liksom att de sett Bea som en duktig chaufför, som skött jobbet bra.

Christer Avelin känner också igen att bygghandelsjätten ibland behandlar chaufförerna som underentreprenörer, och inte som anställda med arbetstider fastställda av sitt åkeri:

– Vi är närmast, så det blir ofta så att vi får ta det när det är varor som ska levereras. Men det har börjat sjunka in att vi har våra arbetstider, och det har blivit bättre.

Däremot beklagar han generellt att kvinnor fortfarande blir särbehandlade, i en bransch där det ofta och högt talas om att man vill ha in fler tjejer.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Christina Berggren:
    1 december, 2020

    Inte okej. Här får ni ta till med hård handskarna och inte bara mesa om vilka åtgärder ni har att tillgå.

  2. Weronica Lindholm:
    1 december, 2020

    En varm lång kram till Bea och stort hjärta till de som som försökte hjälpa och som stöttade henne, samt stor eloge till Bea som stod upp för kvinnan som blev våldtagen!

    Jag blir äcklad av de som inte gjorde det! Och äcklad av de hemska människor som som fick stanna kvar av Företaget! Och äcklad av Företaget!!!

    Fruktansvärt!

    Samt till alla övriga rasister, ni är avskyvärda och that's it!

    Ta hand om dig nu Bea och jag har stor förhoppning att du kommer få en bättre arbetsgivare och bättre arbetsplats framöver!

    Varm kram från Dalarna.

  3. Anna Åström:
    30 november, 2020

    Fruktansvärt fegt av arbetsgivaren att inte ställa upp för Bea! Säkert vet alla vilka de vidriga mobbarna är - de borde sparkas från sina jobb allihop!

  4. Olof Godenius:
    29 november, 2020

    Jag blir så j-a förbannad. På folk som är så fega att dom vräker ut sina oförskämdheter när bara deras utvalda offer hör dom, och på företag som inte klarar av att skydda sina anställda från påhopp. Ändå har ju Bea fått stöd av arbetskamrater, så det är ju inga påhitt naturligtvis. Det är heller inte något som en person skulle vilja hitta på. Det har blivit en öppet hätsk attityd mot människor som avviker det minsta från normen, i takt med att Sd har växt. På högerextremsajterna flödar ett hat som uppmuntras och tillåts stå där, som naturligtvis inte har med mörkhyade eller hbtq-personer att göra. Det är folks missnöje med sina egna liv som dom försöker avlasta sej på andra människors bekostnad, och njuter av att göra. Det är en form av sadism helt enkelt. Förmodligen byggt under tidiga år, då deras hem saknade värme och förståelse, och som ersattes av föräldrarnas gnäll och hat mot andra. Oss är det inga fel på, det är dom där andra. Fackföreningen gör inget, (ingen idé att gå dit) partiet (S) gör inget. Åh, ett parti som förstår mej, som talar mitt språk! Hakkors ja, men den där Hitler gjorde ju nånting stort i alla fall. Han byggde ju upp hela Tyskland. Och judarna ägde ju banker och varuhus, och skodde sej på den vanliga arbetaren, så det stack ju i ögonen på folk, så dom hade sej själva att skylla. (Sagt av en skånsk arbetskamrat som var sjuksköterska på mitt dåvarande jobb.) Se filmen om hbtq-personer i Polen, där staten uppmuntrar förföljelse. SvTPlay.

  5. Jan Mill:
    28 november, 2020

    Vilket dåligt agerande från Beijers, deras processer verkar inte vara kompletta..

  6. P-Å:
    28 november, 2020

    Blir alltid extra glad när det är en tjej som kommer med leveranser, oftast mer noggranna och säkrare lyft. Men ofta nån nån jävel som bara måste vräka ur sig nått skit. Tragisk

  7. Tommy Carlsson:
    28 november, 2020

    Ynkligt agerande av Beijer!

  8. Stig Johnell:
    28 november, 2020

    Hej!
    Framför gärna till Bea att hon är fantastisk!

  9. Marjut ervasti:
    27 november, 2020

    Bra att ni uppmärksammar det här!

  10. Sara:
    27 november, 2020

    Massa floskler och feg flathet!
    Vilka åtgärder vidtogs? Vilka är procedurerna?
    Månar om Beas integritet? På vilket sätt? Den körde deras anställda över i samma stund de kränkte henne!
    Varför ställde ni inte fler ingående och tuffare frågor?
    Synd att Bea inte filmade/spelade in slemhögarna!
    Se nu till att utreda detta ordentligt även om hon inte längre är anställd och  ge henne ett rejält skadestånd! Så kanske branschen lär sig att det kostar och att de inte kommer undan ansvar oavsett om människor jobbar kvar eller inte!
    Allt annat är fegt och ett svek!
    Önskar Bea det bästa och att hon får må bättre snart! ❤

  11. Ingrid Larsson:
    27 november, 2020

    Mår riktig jävla illa av o läsa om Bea, jag var under åttiotalet anställd på åkeri och varierade mellan bergboggie och kranbil.
    Det som Bea fick uppleva o av ett så stort ” byggföretag” är helt oacksetabelt.
    Tänk att det lever kvar mulliga mansgrisar o att de får fortsätta agera, skäms å vissa Svenska mäns vägnar.
    Jag var även ett tag i brandkåren o blev aldrig påhoppad,fick mycket beröm för jag körde brandbil bra( hade ju kört mkt lastbil innan).
    Kram till dig Bea.

  12. Patrik Bergsten:
    27 november, 2020

    Kan bara säga att det är fördjävligt hur folk beter sig, hoppas Bea återhämtar sig snabbt för vi behöver duktiga chafförer och kranförare som henne där ute!♥️

  13. KranUffe:
    27 november, 2020

    Dette för jävligt om man behandlar sin personal på detta sätt för fattar man inte att personalen är det viktigaste på ett företag så har man missat mycket och kanske skulle tänka om i som till sommföretagare för chaufför är en bristvara som man ska vara rädd om. 🇸🇪💙😎

  14. Erik:
    27 november, 2020

    Heja Bea! Otroligt starkt och modigt att våga berätta! Även fast det inte borde behöva vara så ens. Män i grupp i sina byggbaracker och andra mansdominerade yrken tror att de är i nån slags skyddad verksamhet utan regler och att de kan bete sig hur som helst. Blåslampan på dessa borde komma från flera håll, tidigare och utan tvekan. Skandal att du har behövt sluta när det är alla andras problem du utsätts för. Hoppas alla inblandade rötägg skäms så klockorna stannar!

  15. Madeleine:
    27 november, 2020

    Sånthär är nödvändigt att uppmärksamma och speciellt för ett fackförbund.

  16. Tommy Anderssons:
    26 november, 2020

    Finns inte ord vilka idioter, fy o alla bara som vanligt vill vara anonyma, man mår illa. Hoppas kvinnan hittar rätt o bra arbetsplats för alla är inte sådana idioter som dessa män!

Lästips:

Transportarbetarens logga

Inget klargörande från DSV om åkerihärvan i Norrköping

Åkeri. Speditören DSV kommenterar inte uppgifterna om tricksande med kontrakt och bolag, efter att åkeriet Norrköping Transport NL skapat negativa rubriker i media.

Transportarbetarens logga

Syrebrist kan ha orsakat ny dödsolycka på fartyg

Arbetsmiljö. Den 25 mars omkom en 33-årig besättningsman ombord på ett fartyg som låg för ankar strax utanför Södertälje Hamn. Misstankar finns om att mannen, som var från Kap Verde, klättrat ner i ett utrymme där lasten, flis, hade förbrukat syret.

Namnet lever kvar i utbildningscentret, som ligger i Varbergs utkant. Åkeriet startade utbildning av yrkesförare redan i början av 1980-talet. Sedan mitten av 1990-talet driver C-R Utbildning trafikskola och, på entreprenad för kommunen, gymnasiets transportprogram.

Vad hände med C-R Johanssons åkeri?

Åkeri. Anrika C-R Johansson var ett av Hallands största, obundna åkerier med kunder som Arla och Posten. För jätten GDL skulle köpet av familjebolaget bli en förstärkning i Västsverige. Knappt tre år senare återstår en bråkdel. Och den sista mars fick ytterligare 13 anställda gå.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.

Månadens avdelning
Tommy Wallin, Mikael Löwdin, Kimberley Westermark, Joakim Borg och Thomas Grundell har roligt tillsammans – när de väl får chansen att ses.

”Vi vågar prova nya saker”

Norra Mälardalen. Trots corona är det fullt ös på Transports avdelning i Norra Mälardalen. Ombudsmännen har mycket att göra och alla längtar tills de får hitta på saker med medlemmarna igen.

Månadens medlem
) ”Det finaste en fiskare kan ge en annan är att släppa tillbaka fisken. Att vara försiktig och se till att den mår bra, så att någon annan får chansen att fånga den”, säger Martina Sjöstedt.

”Fisket betyder allt för mig”

Sportfiske. – Adrenalinet rinner till. Jag får måsben och bara skakar! Tankbilsföraren Martina Sjöstedt beskriver känslan när hon avgår med segern och landar en fet gädda i håven.

Kultur
Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.

Hallå där!

Christel Ingemansson

… branschkunnig inom transportsektorn på Arbetsförmedlingen.

Månadens klubb
Klubbordförande och skyddsombud Niclas Gustafsson i snöyran vid Icas lager.

”Skippa inte raster, chaufförer!”

Ica EHL. Fyra dagar till julafton. Brinnande pandemi. Då startar chaufförerna, som kör ut matkassar för Ica e-handel i Jordbro, en Transportklubb. – Förarnas frågor behöver lyftas fram, säger klubbordförande Niclas Gustafsson.

Månadens medlem
Facket måste trycka på ännu mer om bättre pensioner, sjukförsäkring och a-kassa som går att leva på, manar sopgubben Tommy Zäta. Han är besviken över Socialdemokraternas högersväng. Och uppmanar partiet att säga upp januariöverenskommelsen. ”Börja driva arbetarpolitik igen!” Foto: Justina Öster

Sopig pension inget för Zäta

Stolt arbetare. Tommy ”Zäta” Zetterqvist är stolt sopgubbe – från den tid då yrket var eftertraktat. Som tidigare facklig kämpe har han ett och annat att säga till Stefan Löfven och regeringen. Om a-kassa, sjukpenning. Och en pension som går att överleva på.

Hallå där!
Saied Tagavi

Saied Tagavi

… taxiförare som strider för bättre villkor för kåren och fria fack i Iran.

David Eklind-Kloo har undersökt vad vi gör på jobbet, och vad jobbet gör med oss. Foto: John Antonsson

Så mår vi av jobbet

5 frågor. En stor del av livet levs på jobbet. Ganska många trivs inte särskilt bra när de gör det. David Eklind-Kloo har skrivit en bok som undersöker vad som händer med oss när arbetet känns meningslöst. Han skissar också på visioner om ett arbetsliv med större mening.

Månadens ombudsman
Tony Blomberg avd 3 Göteborg

Facklig räv går i pension

Göteborgsavdelningen. "Och vem fan är du? Dig ska jag nog dra latmasken ur!" Så röt arbetsledaren när lastbilsföraren Tony Blomberg började på åkeriet. Han engagerade sig fackligt och blev ombudsman, men nu stundar pensionen.