Fel hudfärg för kranbilsförare?
Åkeri. N-ordet. Blattehora. Apa. Fitta. Tillfrågad om vilka ”tjänster” hon erbjöd. Bespottad och skälld för att vara efterbliven. Kranbilsföraren Bea tvingades stå ut med grova sexuella och rasistiska trakasserier. Hon slog larm till arbetsgivaren. Och fick sluta på jobbet.
Bea trivdes mycket bra med jobbet som kranförare. Under flera år var hon anställd vid åkerier som körde ut byggvaror från byggvarukedjan Beijers hubb i Märsta norr om Stockholm. Men arbetsmiljön blev till slut för hård. Inte att arbetet i sig var för tungt, utan bemötandet både från kunder och kollegor.
– Jag vet att problemet inte ligger hos mig, utan hos dem, säger hon.
Bea är i dag sjukskriven, på grund av utmattning efter akut stress. Och hon har svårt att tänka sig att gå tillbaka till chaufförsyrket.
– Mycket stannade jag kvar så länge som jag gjorde, tack vare bra kollegor. De som stöttat mig, och också sagt ifrån till kunder eller andra.
Men oftast höll Bea tyst, och grät ensam i hytten efter trakasserierna. Vanligen skedde det ute på byggarbetsplatser. Men också bland andra chaufförer vid lagret som chaufförerna utgår ifrån.
Särbehandlad
Bea var den enda kvinnliga icke-vita chauffören bland ett drygt trettiotal på hubben, bygghandelskedjans logistikcenter. Och hon blev omgående negativt särbehandlad. På grund av färg och kön.
– Det var fler som hade problem med transportledningen. De pressade oss till övertid, eller att lägga på mer last. Stämningen blev otroligt aggressiv om man ifrågasatte något, säger Bea.
– Det enda de brydde sig om var att det skulle generera pengar. Efter en incident förra vintern slog jag larm.
Men varken då eller senare, när Bea tog upp problemen, ledde det till någon förändring.
– Kunderna kunde kränka mig hur djupt som helst, men på åkeriet sa de att de inte kunde göra något åt det, att ord stod mot ord. Men företagets representanter kunde skriva ursäkter till kunder som klagat på sådant som att jag kört sönder grindar, som redan varit trasiga.
Visste om
Att också cheferna måste varit medvetna om att hon var utsatt är Bea övertygad om: Flera gånger grät hon efter att ha utsatts.
På ett avslutande möte förklarade åkaren för Bea att de pratat med Beijers, men att det inte gett något.
Också andra chaufförer vittnar om problem med den stressiga arbetsmiljön på hubbens lastgata. Goda relationer med kunderna gick före allt.
Men Beas utsatthet var en annan. Hon trakasserades på grund av att vara ”den annorlunda”, i en omfattning som också rätt hårdhudade manliga kollegor chockats av.
– Jag vill verkligen inte svartmåla chaufförer överlag. Men jag tycker att det räcker med att bli objektifierad för att det ska vara oacceptabelt, säger Bea.
Så gott som varje dag ledde ”avvikelserna” till reaktioner. Allt ifrån kommentarer om hudfärg, som ”lät blond” på telefon, till kunder som velat känna på hennes hår. På arbetet har Bea blivit kallad allt som sägs om rasifierade i slutna, rasistiska rum. Huding, svarting, blatte, svartskalle och apa. N-ordet.
På ett ställe dit hon levererade material kommenterade några arbetare att de hört att ”blattebrudar är duktiga på att suga kuk”. På andra ställen kunde de hon levererade till stöna av låtsad sexuell upphetsning och häva ur sig kommentarer om vilken godbit som kom.
Grova påhopp
Också kollegor har reagerat på hur grovt det varit, nu i efterhand. De har bara sett en liten del. Även de schysta har ibland gett rådet att skaka av sig kommentarerna. Sett det som en del av en kultur, med hård jargong.
Framför allt var det ute på byggarbetsplatser hon blev utsatt. Där ingen såg.
Annars var arbetet som kranbilschaufför något av ett drömjobb för henne, med varierande arbetsuppgifter och uppdrag. Och Bea har blivit uppskattad, som noggrann och med bra säkerhetstänk.
Som kranbilsförare har Bea under perioden varit anställd av två olika åkerier. Men det hon framför allt reagerat på är att Beijer byggmaterial AB, en av landets största byggvarukedjor, inte ser till att personalen är trygg:
– De borde ha råd att skicka sina anställda på utbildning, där man får lära sig vad det innebär att bete sig anständigt. Många anställda verkar helt sakna värdegrund.
Sexskryt
Kort före att Bea tvingades sluta hörde hon en annan chaufför skryta om en erövring på en fest. Det var i samband med upplastning, och mannen berättade för de andra att han haft sex med en kraftigt berusad kvinna mot ett handfat. När han var klar tog hans polare över och hade samlag med den närmast medvetslösa kvinnan.
Bea tog upp övergreppet med sitt åkeri, två veckor före hennes provanställning gick ut. Det mumlades om att det inte var okej. Desto tydligare var det med klagomål när det gällde Beas frånvaro, både för vård av sjukt barn och att hon varit sjukskriven.
– Två dagar senare får jag veta att jag inte får fortsätta. Åkeriet sa att de också var pressade, och att de måste ha chaufförer som är där på 100 procent.
Bea frågade om hon gjort något fel. Hade det kommit in allvarliga klagomål? Hade hon kört sönder något eller åsidosatt säkerheten? Men nej, det var tvärtom: På åkeriet var man mycket nöjda, såg Bea som en kompetent förare som alltid ställt upp. Hon fick också höra att hon alltid kunde använda åkaren som referens.
Bea är på väg bort från branschen. Hon, som själv varit handledare för yngre tjejer, är i dag tveksam om hon skulle råda någon att satsa på chaufförsyrket. För henne blev det en återvändsgränd.
