Davids krönika. Ont i handleden, stel i axlarna och allmänt risig. Det tog två dygn att rehabilitera sig från spänningarna i kroppen efter resan hem i snöstormen mellan Jönköping och Södertälje i början av april. Men jag och bilen kom i alla fall fram helskinnade!
Det är ingen lek att köra med tomt lastbilsekipage i halka. Särskilt inte när det blåser sidledes. Denna resa var en av de värsta jag varit med om och flera gånger övervägde jag att stanna och invänta, ja vadå?
Förr kunde man vänta in plogbilarna. Numer finns de knappt längre. Två stycken såg jag på hela resan och de var på väg åt motsatt håll. Norrut var E4:an bara ett par djupa hjulspår – som en ägoväg över en åker.
Ändå hade jag tur som inte stannade längs vägen. Någon timme efter mig stängdes E4:an av helt i fjorton timmar vid Huskvarna.
Alltså ännu en katastrof liknande den på E22:an tidigare i år.
Det skulle inte få hända igen, sa man på Trafikverket. Men nu är de mer eller mindre fantasifulla bortförklaringarna lika dåliga som då. En från pressavdelningen är: ”plogbilarna kom inte fram, de stod längst bak i kön!”.
Alltså, det varnades för snöovädret i flera dagar. Vitsen med plogning är att få vägen ren så att folk inte kör fast. Plogbilarna borde rimligen vara först i kön och ute direkt när det börjat snöa!
Sedan sa man att det var fel på lastbilarnas däck. Det kan nog vara lite si och så med dem. Generellt sett tycker jag dock att de blivit bättre de senaste åren. Men på oplogad väg med isbark som underlag sjunker alla lastbilar obönhörligt ner och fastnar när de står still.
För övrigt borde en Europaväg mellan Sveriges största städer vara farbar om så lastbilarna har järnhjul!
Det här är inte det enda problemet Trafikverket och dess vintersemestrande och sms-suddande generaldirektör har. Tågen står ofta still i brist på underhåll av spår och signalsystem. På något underligt sätt ligger myndigheten efter och har problem med det mesta inom sitt ansvarsområde.
Så vad händer? De måste väl ändå vara bra på någonting annat än bortförklaringar? Med största säkerhet är det brist på pengar – och en feghet att inte våga upplysa allmänhet och politiker om det.
Men finansministern är glad. Statsfinanserna är ”all time high”. Att detta betalas med eftersatt underhåll och att lastbilar som kört av vägen ligger som vårblommor i dikena, bryr sig inte politikerna och ministrarna om. De står oförstående med sina babyface, samtidigt som de sänker skatter för den övre medelklassen och de allra rikaste!
