Krönika

Varför säger färre och färre ifrån?

Krönika. Min mamma hade civilkurage och jag har ärvt min beskärda del av det. När jag läser om det som hände i Skärholmen, där en man visade civilkurage och blev skjuten till döds, tänker jag på en händelse som jag var med om i Farsta förra året.

Jag kom cyklande på cykelbanan och ett gäng ungdomar blockerade min framfart. Jag använde ringklockan men de flyttade inte på sig varvid jag använde rösten. Jag var inte otrevlig, men när de fortfarande inte flyttade på sig höjde jag rösten. Till slut kom jag förbi dem men då var det specifikt en person i gänget som spottade och slog efter cykeln samtidigt som han och de andra skrek okvädingsord efter mig.

En kort sekund tänkte jag att jag skiter i det här. Jag ville ju bara hem, men jag valde att stanna cykeln och säga till dem att det inte var okej. Bara att jag stannade fick några av dem att tystna av ren förvåning. Ledaren i gänget tystnade naturligtvis inte. Han blev snarare mer hotfull och jag valde därför att cykla därifrån.

Vi blir färre och färre som säger ifrån, vi blir färre och färre som agerar för det som är rätt och riktigt. Varför har det blivit så? Varför känns det som att fler och fler väljer att vara tysta eller titta bort?

Civilkurage innebär att stå upp för ens övertygelse och handla för att förhindra orättvisor. Det är avgörande för att främja rättvisa och social förändring.

Tänk bara på Rosa Parks när hon vägrade ge upp sin plats på bussen. Det exemplet visar hur enskilda handlingar av civilkurage kan utlösa omfattande förändringar.

Det finns så många bra exempel på när civilkurage kan förändra ett samhälle till det bättre, dock är det viktigt att erkänna de risker som är förknippade med civilkurage. Att agera mot orättvisor eller fara kan vara riskfyllt; social utstötning, rättsliga konsekvenser och fysisk skada. Många som har visat civilkurage har fått betala ett högt pris för sina handlingar.

Trots alla risker och svårigheter vill jag ändå slå ett slag för civilkurage och avsluta denna krönika med ett citat av Rosa Parks: ”Stand for something or you will fall for anything. Today’s mighty oak is yesterday’s nut that held its ground.”

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Ingen liten skitsak

Davids krönika. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten.

Lata speditörers paradis

Davids krönika. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Alexandras krönika. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra: sluta röka, träna mer, prioritera sömn, äta enbart vegetariskt mat.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Ingen liten skitsak

Arbetsvillkor. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten. När och om bubblan spricker kan det bero på något helt oväntat.

Lata speditörers paradis

Logistik. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Chefer jag minns

Arbetsliv. Vad är en bra chef? Eller snarare, hur är en bra chef? Personer i chefsposition är naturligtvis bara vanliga människor, som dock av någon anledning fått en lite speciell roll i livet.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för S men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Vi står där när det gäller

Om kriget kommer. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.

Julfrid – och tack för att du läser oss

Ledare. Julen ska vara varm och glädjefylld, inte ett maraton av måsten. Låt oss släppa taget om perfektionen och hjälpas åt, så tindrar både barn och vuxna lite mer.

Kortare arbetstid högt på agendan

Ordförandeord. År 2025 närmar sig sitt slut och jul- och nyårshelgerna är nära. Året som gått har varit minst sagt hektiskt. Det har varit en långdragen avtalsrörelse, som för oss i Transport pågått från mars till oktober.

Foto: Shutterstock

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.