Krönika

Varför säger färre och färre ifrån?

Krönika. Min mamma hade civilkurage och jag har ärvt min beskärda del av det. När jag läser om det som hände i Skärholmen, där en man visade civilkurage och blev skjuten till döds, tänker jag på en händelse som jag var med om i Farsta förra året.

Jag kom cyklande på cykelbanan och ett gäng ungdomar blockerade min framfart. Jag använde ringklockan men de flyttade inte på sig varvid jag använde rösten. Jag var inte otrevlig, men när de fortfarande inte flyttade på sig höjde jag rösten. Till slut kom jag förbi dem men då var det specifikt en person i gänget som spottade och slog efter cykeln samtidigt som han och de andra skrek okvädingsord efter mig.

En kort sekund tänkte jag att jag skiter i det här. Jag ville ju bara hem, men jag valde att stanna cykeln och säga till dem att det inte var okej. Bara att jag stannade fick några av dem att tystna av ren förvåning. Ledaren i gänget tystnade naturligtvis inte. Han blev snarare mer hotfull och jag valde därför att cykla därifrån.

Vi blir färre och färre som säger ifrån, vi blir färre och färre som agerar för det som är rätt och riktigt. Varför har det blivit så? Varför känns det som att fler och fler väljer att vara tysta eller titta bort?

Civilkurage innebär att stå upp för ens övertygelse och handla för att förhindra orättvisor. Det är avgörande för att främja rättvisa och social förändring.

Tänk bara på Rosa Parks när hon vägrade ge upp sin plats på bussen. Det exemplet visar hur enskilda handlingar av civilkurage kan utlösa omfattande förändringar.

Det finns så många bra exempel på när civilkurage kan förändra ett samhälle till det bättre, dock är det viktigt att erkänna de risker som är förknippade med civilkurage. Att agera mot orättvisor eller fara kan vara riskfyllt; social utstötning, rättsliga konsekvenser och fysisk skada. Många som har visat civilkurage har fått betala ett högt pris för sina handlingar.

Trots alla risker och svårigheter vill jag ändå slå ett slag för civilkurage och avsluta denna krönika med ett citat av Rosa Parks: ”Stand for something or you will fall for anything. Today’s mighty oak is yesterday’s nut that held its ground.”

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Nämn aldrig att du kör lastbil!

Davids krönika. Nämn inte att du kör lastbil. I varje fall inte under ett läkarbesök för då kan det gå riktigt illa.

Alexandra Einerstam. Foto: Lilly Hallberg

Får vi stanna eller måste vi lämna?

Krönika. Upphandling. Ordet får mig att rysa av obehag. Upphandling är den process som företag, organisationer med flera använder för inköp av varor och/eller tjänster. I min bransch handlar det främst om bevakningstjänster.

Verkligheten

Davids krönika. Det är tråkigt att diska. Så jag ställer upp cd-spelaren på köksbordet, stoppar i en gammal cd med The Latin Kings – och hoppas att det ska gå bra den här gången. Det gör det inte. Efter en stund försvinner musiken och i stället kommer ett ”tock tock, tock tock” ur högtalarna.

Fusket och utnyttjandet måste få ett slut!

Debatt. Varje år kommer chaufförer från övriga Europa till Sverige för att arbeta. Sex månader i sträck, långt från sina familjer, bor de i sina lastbilar – sover, äter och arbetar till mycket låga löner och ofta orimliga villkor – innan dem åker hem för några dagars vila. Sedan börjar cykeln om igen. Denna verklighet är oacceptabel.

Men våra villkor då?

Debatt. Läste i senaste numret av Transportarbetaren om Andres som fick gå efter att han drack energidryck på sin mack. Eftersom jag själv är stationsanställd så fick det mig att tänka på några saker.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Lilly Hallberg

Får vi stanna eller måste vi lämna?

Upphandling. Ordet upphandling får mig att rysa av obehag. Upphandling är den process som företag, organisationer med flera använder för inköp av varor och/eller tjänster. I min bransch handlar det främst om bevakningstjänster.

Vem vinner på väskförbudet?

Säkerhet. Det är snart ett år sedan som polisen införde ett förbud mot väskor på evenemang som kräver polistillstånd eller som måste anmälas till polisen. För bevakningsbranschen har det inneburit ”klirr i kassan”.

Läs, annars ryker skärmtiden

Läsning. Vi lever i en tid av digitala skärmar och är ständigt uppkopplade. Mobilen (och andra skärmar) erbjuder oss ständiga belöningar och för att få dessa belöningar, krävs ingen nämnvärd ansträngning.

Vägens hjältar förtjänar uppskattning

Debatt. Dygnet runt, sju dagar i veckan, sommar, vinter, höst och vår. Vilka jag pratar om? Det är vägens hjältar, de som ser till att tidningen kommer till din postlåda, de som kör taxibilen som tar dig till flyget, de som levererar paketen du har beställt.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Nämn aldrig att du kör lastbil!

Hälsa. Nämn inte att du kör lastbil. I varje fall inte under ett läkarbesök för då kan det gå riktigt illa.

Verkligheten

Musik. Det är tråkigt att diska. Så jag ställer upp cd-spelaren på köksbordet, stoppar i en gammal cd med The Latin Kings – och hoppas att det ska gå bra den här gången. Det gör det inte. Efter en stund försvinner musiken och i stället kommer ett ”tock tock, tock tock” ur högtalarna.

Bokmöten i trolltider

Läsning. Luft, kraft, styrka gav årets seminarium Boken på arbetsplatsen på Runö kursgård i Åkersberga. Arrangörer var Transport, Kommunal och Byggnads. Det handlade om arbetsplatsbiblioteken, ungefär som de vägkrogsbibliotek Transport ännu driver.

En svårhanterad avtalsrörelse väntar

Ordförandeord. Jag tror att det blåser upp till en rätt rörig och svårsamordnad avtalsrörelse 2025. Avtalsrörelsen är, som många av er vet, perioden då vi fastställer villkoren i våra kollektivavtal. Och frågan är om vi ska vara med i en samordnad avtalsrörelse med LO eller inte.

Pengar men också tid

Ledare. Så stor löneökning skulle du haft för att matcha pris­ökningarna. Det var en rubrik i Dagens Nyheter (DN 9/9–2024 ) som fångade mitt intresse.

Förvånande, märkligt, underligt

Ordförandeord. Till min stora förvåning har vår motpart Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA) skickat in en stämning till Arbetsdomstolen mitt i semesterperioden. De stämmer oss med anledning av vårt sympativarsel till stöd för IF Metall i konflikten med Tesla gällande tecknande av kollektivavtal.

Alla har inte god arbetsmiljö

Ledare. Stockholms stora pridetåg som brukar anordnas vid månadsskiftet juli/augusti är för mig ett första tecken på att semestern närmar sig sitt slut och att jobbet väntar. Men det är inte alla förunnat att ha ett jobb att gå till. Arbetslösheten är den högsta på tio år. Nästan en av tio, 9,4 procent mer exakt, var arbetslös i juni.

Ge oss tydliga regler om laddstationer

Arbetsmiljö. I Sverige och världen pågår en omställning från fossila bränslen till förnybar energi. Transportsektorn har pekats ut som en stor miljöbov som måste minska sin miljöpåverkan. Nu förväntas i stort sett varje företag med fordon – oavsett om de är privata eller yrkesmässiga – installera laddningsplatser för elbilar.

Solen går upp över fälten. Foto: Martina Hansen

Tidningsbudens akademi

Tidningsbud. För många år sedan satt jag på Tidningsbärarnas kundtjänst och väntade på nästa samtal. Då fick jag en fullständigt galen idé. Tänk om det krävdes högre utbildning för att få dela ut morgontidningar. Hur hade det sett ut?