;
Krönika

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Davids krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

En batteridriven sådan prototyp sägs redan vara framtagen. Den är utan förarhytt och för det synnerligen överkomliga priset 600 000 kronor. Framtiden syns alltså ljus för chaufförerna som kan stanna hemma och pilla sig i naveln. Om de sedan så önskar, kan de bli körda till krogen av en icke pratande taxichaufför, för det finns ingen. Bilen kör sig själv.

Det kanske är ofint att säga det mitt i denna eufori. Men jag har kört alla lastbilsmärken på marknaden av senaste modell och ännu inte råkat på någon där den adaptiva farthållaren fungerar när det snöar.

Radarn, den som håller avståndet till framförvarande bil, har ändå funnits i rätt många år. På de självkörande bilarna måste det såvitt jag förstår finnas dussintals såna sensorer åt alla håll. Och de kommer säkert att fungerar jättebra – i soliga Kalifornien.

Tåg borde kunna köra själva. Alla som haft en modelljärnväg vet hur man får tågen att stanna vid en röd signal. I verkliga livet kräver Trafikverket att alla tåg ska kunna köra utan lokförare genom en manick som kostar en miljon (!) styck i varje lok.

Ändå, när jag besökte en god vän som arbetar för SJ i Sundsvall och fick en visning av lokverkstaden, såg jag en enorm hög med hjul. Alla var mer eller mindre ovala med bromsplattor.

– Vad har hänt? Undrade jag.

– Tågen körs automatiskt och när det är lövhalka låser sig hjulen då de bromsar.

– Men… Kan inte lokföraren lossa bromsarna? Han är ju trots allt kvar i loket ännu så länge.

– Nix, det går inte.

Man kan tycka att tågbolagen får rätt lite valuta för den där lokmiljonen.

Jag kan komma på hur många exempel som helst där våra framtidsvisionärer kommer att få rejäla ”utmaningar”. För vad händer vid ett brott på en bromsslang, framhjulspunktering och blixthalka?

Men det är mycket pengar inblandade i detta och risken är att experterna tycker att: ”lite spill får man räkna med”. Att en barnfamilj stryker med då och då när en robotlastbil tappar fattningen är väl sånt man får ta. Så som med den olagliga delen av den utländska lastbilstrafiken i dag.

Den som lever får se men jag hoppas vid gud att det aldrig blir så!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    29 mars, 2018

    Var ska alla chaufförer ta vägen? De fria själar som gillar att sköta sig själv. Sitta och lyssna på P 1 och förkovra sig när de tröttnat på skvalet i P 3. De trivs med att köra långt och göra stopp på vägen med lossning och lastning. Sköta sig själva. Jag tycker inte om det nya larviga snacket om att lasta av! Det heter lossa. Och har så gjort sen hjulet uppfanns.

  2. JH:
    12 februari, 2018

    Det finns skäl att ha kvar personal i lastbilen, och de relaterar till av och på lastning av gods. För att köra, nej utvecklignen går så snabbt nu så det kommer att vara överspelat inom inte alltför lång tid. Om en människa kan använda sin syn för att köra och klara det kan du vara tämligen säker på att automatiskt system kommer klara det baserat på samma bilder från kameror. Och systemet behöver faktiskt bara bli bättre än normal schauffören, inte ofelbar.

    För övrigt referensen till tåg ovan är relevant. Det finns egentligen inget behov av tågförare i dagens läge. Det har mest med systemtröghet att göra att de fortfarande finns i hytten. De är utrotningshotade i samma ögonblick som någon tar första steget och optimerar bort den enskilt största felkällan i systemet (människan).

  3. Janne:
    9 februari, 2018

    Kommer att bli intressant att få se eller uppleva hur en självkörande bil fungerar i tätt snöfall/regn eller vid blixthalka, när en fastkörning i en uppförsbacke är på väg att äga rum.
    Vad ska sensorerna läsa av vi drivbildning och när det är snövallar lite här och var?

  4. Thomas Laursen:
    7 februari, 2018

    Jag håller med fullständigt. En duktig chaufför läs normal kan allaredan hålla reda på alla paragitmer och ekvaktioner som en elektronlåda ska kunna och läsa av vägen och innan en situation uppstått vidta de mått och åtgärder som föranledda av betingelserna orsakar en olycka för att tala kanslisvenska. Jag t.ex. har aldrig på dryga 40 år på vägarna orsakat eller ens varit inblandad i en olycka eller kanat ner i diket för att få lov att skryta lite. Varför ska en elektronbox besitta de egenskaperna? Tänk om strömmen går? Sätt en riksdagsledamot i en bil ett dygn och se vad han eller hon kan.
    De som företräder förståndet. Eller mest saknar detsamma.

Lästips:

David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Svensk sommar

Davids krönika. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Thomas hedrar sin avlidna vän - med radiostyrda lastbilar . Foto: Dexter Svärd Huss

Thomas hedrar sin avlidna vän – med radiostyrda lastbilar

Hobby. För vissa är radiostyrda lastbilar mer än en hobby. Det är en gemenskap i ett annars bitvis ensamt yrke – och ett sätt att minnas. – Vi har ett par stycken bilar som är byggda för att hedra chauffören som har omkommit, säger Thomas Helin, ordförande i RC Trucks.

Jag, en ”eltrucker”

Davids krönika. Eltrucker är kanske att ta i. Jag har bara kört ellastbil en gång i cirka 70 mil. Men känslan av välbehag är bestående och en glädje över att ingenjörerna i lastbilsbranschen hittat på en så vettig sak.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Jag, en ”eltrucker”

Åkeri. Eltrucker är kanske att ta i. Jag har bara kört ellastbil en gång i cirka 70 mil. Men känslan av välbehag är bestående och en glädje över att ingenjörerna i lastbilsbranschen hittat på en så vettig sak.

Apropå första maj!

Politik. Donald Trump kan knappast sägas vara något strategiskt geni. Men frågan är hur mycket man kan anklaga just honom för att hela världen är i gungning i bränslebristens spår.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

Varför sitter så få ­arbetare i riksdagen?

Representation. I år är det val till riksdag, region och kommun. Arbetarklassen lyser dock med sin frånvaro i svensk politik. Det är inte en slump. Det är ett klasstak som stänger ute stora grupper från makten.

Från äta, sova, jobba, dö till ett liv som håller

Arbetstid. Vi jobbar fortfarande som om året var 1973 (då 40 timmars arbetsdag infördes). Arbetstiden har stått stilla men världen har förändrats. Arbetstiden ligger dock orubbligt kvar och resultatet blir att allt fler arbetare upprepar mantrat: äta, sova, jobba, dö.

Jag är stolt över Transport

Ordförandeord. Sommaren och semestertiden har tagit slut för de flesta. För egen del har jag hunnit med fyra veckors ledighet med väldigt mycket lugn och ro med tid för vila inför en sannolikt intensiv höst och vinter. Vi står närmast inför en valspurt, sedan valet.

Semester är en rättighet, inte en bemanningsreserv

Debatt. Semester är till för återhämtning. När semestern väl är beviljad är huvudregeln att den ska gälla. Att en arbetsgivare i undantagsfall kan återkalla semester bygger inte på någon uttrycklig bestämmelse i semesterlagen, utan på arbetsrättslig praxis och får bara komma i fråga under mycket speciella omständigheter.

Höstens val avgör: kvalitet eller lägsta pris

Debatt. När kommuner och regioner upphandlar verksamhet för miljardbelopp är det lätt att fastna i priset. Men våra skattepengar ska inte bara köpa den billigaste lösningen. De ska också köpa kvalitet, trygghet och schyssta arbetsvillkor.

Så närmar vi oss valet

Krönika. Om två månader är det dags att välja dem som ska representera oss såväl i Sveriges riksdag som i landets regioner och kommuner. Det märks alltmer på olika vis, också här i Transports tidning.

A-kassan är ett skydd mot lönedumpning

Debatt. Just nu är det onekligen intressanta tider inför valet. Under denna mandattid har Tidöpartierna lyckats driva igenom en reform som syftar till att få ut folk snabbare till nya anställningar om de blir arbetslösa av någon anledning. Men om oturen är framme kan resultatet bli att folk snabbare drivs från hus och hem i stället för det de faktiskt avser.

Du förtjänar ett mer fungerande arbetsliv

Ordförandeord. Vad händer med arbetstidsförkortningen som LO-kongressen 2024 beslutade om att driva som en prioriterad fråga? Ja, den frågan kan man ju två år senare med fog ställa, tycker jag.

;