;
Krönika

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Davids krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

En batteridriven sådan prototyp sägs redan vara framtagen. Den är utan förarhytt och för det synnerligen överkomliga priset 600 000 kronor. Framtiden syns alltså ljus för chaufförerna som kan stanna hemma och pilla sig i naveln. Om de sedan så önskar, kan de bli körda till krogen av en icke pratande taxichaufför, för det finns ingen. Bilen kör sig själv.

Det kanske är ofint att säga det mitt i denna eufori. Men jag har kört alla lastbilsmärken på marknaden av senaste modell och ännu inte råkat på någon där den adaptiva farthållaren fungerar när det snöar.

Radarn, den som håller avståndet till framförvarande bil, har ändå funnits i rätt många år. På de självkörande bilarna måste det såvitt jag förstår finnas dussintals såna sensorer åt alla håll. Och de kommer säkert att fungerar jättebra – i soliga Kalifornien.

Tåg borde kunna köra själva. Alla som haft en modelljärnväg vet hur man får tågen att stanna vid en röd signal. I verkliga livet kräver Trafikverket att alla tåg ska kunna köra utan lokförare genom en manick som kostar en miljon (!) styck i varje lok.

Ändå, när jag besökte en god vän som arbetar för SJ i Sundsvall och fick en visning av lokverkstaden, såg jag en enorm hög med hjul. Alla var mer eller mindre ovala med bromsplattor.

– Vad har hänt? Undrade jag.

– Tågen körs automatiskt och när det är lövhalka låser sig hjulen då de bromsar.

– Men… Kan inte lokföraren lossa bromsarna? Han är ju trots allt kvar i loket ännu så länge.

– Nix, det går inte.

Man kan tycka att tågbolagen får rätt lite valuta för den där lokmiljonen.

Jag kan komma på hur många exempel som helst där våra framtidsvisionärer kommer att få rejäla ”utmaningar”. För vad händer vid ett brott på en bromsslang, framhjulspunktering och blixthalka?

Men det är mycket pengar inblandade i detta och risken är att experterna tycker att: ”lite spill får man räkna med”. Att en barnfamilj stryker med då och då när en robotlastbil tappar fattningen är väl sånt man får ta. Så som med den olagliga delen av den utländska lastbilstrafiken i dag.

Den som lever får se men jag hoppas vid gud att det aldrig blir så!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    29 mars, 2018

    Var ska alla chaufförer ta vägen? De fria själar som gillar att sköta sig själv. Sitta och lyssna på P 1 och förkovra sig när de tröttnat på skvalet i P 3. De trivs med att köra långt och göra stopp på vägen med lossning och lastning. Sköta sig själva. Jag tycker inte om det nya larviga snacket om att lasta av! Det heter lossa. Och har så gjort sen hjulet uppfanns.

  2. JH:
    12 februari, 2018

    Det finns skäl att ha kvar personal i lastbilen, och de relaterar till av och på lastning av gods. För att köra, nej utvecklignen går så snabbt nu så det kommer att vara överspelat inom inte alltför lång tid. Om en människa kan använda sin syn för att köra och klara det kan du vara tämligen säker på att automatiskt system kommer klara det baserat på samma bilder från kameror. Och systemet behöver faktiskt bara bli bättre än normal schauffören, inte ofelbar.

    För övrigt referensen till tåg ovan är relevant. Det finns egentligen inget behov av tågförare i dagens läge. Det har mest med systemtröghet att göra att de fortfarande finns i hytten. De är utrotningshotade i samma ögonblick som någon tar första steget och optimerar bort den enskilt största felkällan i systemet (människan).

  3. Janne:
    9 februari, 2018

    Kommer att bli intressant att få se eller uppleva hur en självkörande bil fungerar i tätt snöfall/regn eller vid blixthalka, när en fastkörning i en uppförsbacke är på väg att äga rum.
    Vad ska sensorerna läsa av vi drivbildning och när det är snövallar lite här och var?

  4. Thomas Laursen:
    7 februari, 2018

    Jag håller med fullständigt. En duktig chaufför läs normal kan allaredan hålla reda på alla paragitmer och ekvaktioner som en elektronlåda ska kunna och läsa av vägen och innan en situation uppstått vidta de mått och åtgärder som föranledda av betingelserna orsakar en olycka för att tala kanslisvenska. Jag t.ex. har aldrig på dryga 40 år på vägarna orsakat eller ens varit inblandad i en olycka eller kanat ner i diket för att få lov att skryta lite. Varför ska en elektronbox besitta de egenskaperna? Tänk om strömmen går? Sätt en riksdagsledamot i en bil ett dygn och se vad han eller hon kan.
    De som företräder förståndet. Eller mest saknar detsamma.

Lästips:

Klas Eklund, ordförande för arbetsgruppen vid IVA och pressbild på Volvos självkörande lastbil. Foto på lastbil: Volvo. Foto på Klas Eklund: Dexter Svärd Huss

Färre chaufförer och stängda flygplatser – så kan transportyrken förändras i grunden

Framtid. Självkörande lastbilar, färre flygplatser och leverans via drönare. Arbetet för anställda inom transportsektorn står inför stora förändringar. "Jag tror att vårt behov av transporter kommer att öka även i framtiden. Men det kanske ser annorlunda ut", säger Klas Eklund, ordförande för arbetsgruppen vid IVA.

Det var i säck innan det kom i påse!

Davids krönika. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Davids krönika. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

;