Krönika

Metoo i retur

Davids krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Jag minns det som en lycklig tid. De flesta kämpade för människovärdet på ett eller annat sätt. Tidigare var det männen med hatt som styrde med middag klockan sex och tysta barn vid matbordet. Ett dystert samhälle där kvinnorna ofta var hemmafruar och männen, patriarkerna, bestämde allt.

På sjuttiotalet lärde man sig umgås med alla på lika villkor och ”fan tog bofinken” om man inte var juste och jämlik med en tjej. Mycket värme och vänskap blev det i en fri och öppen tid.

Det är kanske att svära i kyrkan men jag tycker faktiskt synd om de män som aldrig fattade grejen grejen med jämställdhet utan trodde sig vara något slags överkuckun. Så ensamt det måste vara.

På åttiotalet hände något. Nya ideal skapades då tidningar av typen Vecko Revyn gick från att vara rena skvallerblaskor till att skriva om plisserade kjolar, knytblusar, axelvaddar och shopping. Det var stora bröllopsreportage och att gifta sig rikt med någon av Stureplans ”finansvalpar” förordades starkt.

Jag kunde inte tro att någon skulle bry sig i sådant och antog att det var något övergående. Men sedan dess har det pågått försök till allmän fördumning av både kvinnor och män från media och diverse makthavare. Och till slut blev Donald Trump president i USA – trots välkända övergrepp på kvinnor.

Men nu är Metoo här. En revolution som påverkar de flesta. Fast den har sina begränsningar. På Aftonbladet fullföljde exempelvis inte de kvinnliga medarbetarna sitt Dokument 2.0 projekt om övergrepp inne på tidningen. Antagligen för att det skulle skada arbetsplatsen för mycket och därmed riskera deras jobb.

Från finansbranschen hörs inte ett ljud och från de som antagligen skulle behöva Metoo bäst, de som befinner sig i sektliknande religiösa sammanhang, hörs heller ingenting.

Det finns ett par stora skillnader mot den tidigare jämställdhetskampen: Internet och att chefer faktiskt börjat få sparken. Nätet gör att rörelsen klarar sig utan egentliga ledare. Det räcker med att tillräckligt många personer blir förbannade. Och usla chefer och mediala mansgrisar åker nu ut på löpande band.

Tidigare kunde en butiksanställd få sparken för att hon avvisade chefens närmanden.

Nu är det chefen som får gå – och det tycker jag känns väldigt bra.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

SD och historien

Davids krönika. Jag har en del kollegor inom åkeribranschen som är Sverigedemokrater. De flesta är bra folk och de ställer upp för mig på jobbet, likväl som jag ställer upp för dem. Utan att vara det minsta SD:are kan jag förstå att man kan ta till sig en del av SD:s budskap: att stoppa gängvåldet och att all invandring inte är helt nödvändig (fast de protesterar aldrig mot arbetskraftsinvandrarnas slavlöner).

Som vi slet

Davids krönika. Som vi arbetade. Bara den som var med kan föreställa sig slitet som enbilsåkare i dragbilssvängen på åttio- och nittiotalet (och säkert innan dess också). Dag och natt, vardag som helgdag, gick körningarna över hela landet, och Norden. Tills det ibland tog stopp och inget jobb fanns på flera dagar. Sen var det full fart igen!

Olivera Pobra. Foto: Lilly Hallberg

Det ska inte vara valfritt att följa värdegrunden på arbetsplatsen

Arbetsmiljö. Olivera Pobra är regionalt skyddsombud på Stockholmsavdelningen. Hon kan tänka sig att arbeta med ett verktyg som Respekttrappan. Och tycker att det är självklart att alla ska delta i sådana aktiviteter om de erbjuds på jobbet.

Aldrig privat – alltid övervakad

Debatt. Det finns tekniska system med förmåga för arbetsgivaren att hålla koll på de anställda, var de är, hur de framför sitt fordon och kameror som övervakar vad de gör eller inte gör, vad de skriver i mejl och sociala medier med mera.

Kongress 2022 / VU-kandidaternas egna inlägg
Transports kongress 2017

De vill leda Transport

VU-kandidater (uppdaterad). Svenska Transportarbetareförbundet utser den högsta ledningen, sitt verkställande utskott (VU), för kommande mandatperiod vid kongressen i augusti.

Petri Perälä

Tillsammans gör vi Transport starkt

Petri Perälä. Jag kandiderar till förbundssekreterare för att jag är övertygad om att Transport kan bli ett starkare förbund. Sedan 2007 har vi tappat ca 20 000 medlemmar och under senaste kongressperioden cirka 4 000. Så här kan det inte fortsätta.

Jörgen Öhman

Transport kan bli ett självspelande piano

Jörgen Öhman. Förbundskassör, är det en börshaj à la Wall Street, en föreningskassör med extra stor kassa, en personalchef, något annat eller kanske lite av varje? Jag vill påstå att rollen som förbundskassör sannolikt varierar med individen, och varje kassör sätter sin egen prägel och metodik på utförandet av uppdraget.

Peter Lövkvist

Enade vi stå, söndrade vi falla!

Peter Lövkvist. Det finns ett antal verkligen viktiga frågor som förbundet behöver ta tag i. Vi behöver öka medlemsantalet och det är det absolut viktigaste. Vi behöver se över våra kostnader och vår personalstrategi. Allt detta hänger ihop för att vi ska kunna stå upp för och förhandla fram nya bra kollektivavtal.

Prioritera inte bort arbetsmiljöfrågorna

Insändare. Stress, dåliga arbetsvillkor och otrygghet är några ord som beskriver vardagen för våra medlemmar i deras arbetsliv. Länge har politiken svikit arbetstagarna med försämringar inom arbetsmiljön.

Vägval i kampen mot arbetslivskriminaliteten

Debatt. Den växande arbetslivskriminaliteten måste bekämpas med samhällets fulla styrka. Socialdemokraterna driver en benhård politik mot fusk och brottslighet i arbetslivet medan de högerkonservativa partierna vill bevara och i värsta fall fördjupa grova systemfel.

Semester på rull
Är du en av många som väljer att semestra i husvagn, husbil eller tält i sommar? Foto: Lilly Hallberg

Det ska va’ husvagn – eller husbil?

Campingliv. Intresset för att köpa ny husvagn eller husbil är större än någonsin. Mer än varannan svensk kan tänka sig att semestra mobilt. Men vilket boende är egentligen bäst – och för vem?

John Antonsson. Foto: Lilly Hallberg

En lovsång till budgetsemestern

Krönika. När jag var liten grabb brukade vi dra en lånad husvagn söderut. Kanske stannade vi redan vid Byske Havsbad, eller så hamnade vi vid någon camping i Umeå. Helt säkert visste jag att resan hade ett oändligt långt stopp på Ikea i Sundsvall.

Transportköpare – ta ert ansvar!

Debatt. Stora delar av mobilitetspaketet har nu implementerats i Sverige, det som skulle vara åkeribranschens stora räddning. Det skulle bli konkurrensneutralitet, och svenska löner skulle gälla för utländska chaufförer som kör cabotage i Sverige. Detta är något som branschen kämpat för länge, men vad blir resultatet?

Möte med makten
Ida Gabrielsson, vice ordförande i Vänsterpartiet, jobbar sällan från sitt arbetsrum. Hon sitter ofta nere hos partiordförande Nooshi Dagostar. Här intervjuas hon av Transportarbetarens John Antonsson. Foto Ylva Sundgren

Än är V inte färdiga med pensionerna

Val 2022. Helt plötsligt vill alla partier höja pensionen. Det är Vänsterpartiets förtjänst, om du frågar Ida Gabrielsson, partiets talesperson för pensionsfrågor. – Vi ställde kravet och vägrade att vika ner oss. Nu pratar alla om höjd pension, säger hon.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Lönen efter jobbet en vinst för V

Politisk kommentar. Säga vad man vill, men Vänsterpartiet har verkligen tagit taktpinnen när det gäller lönen efter jobbet, pensionen. Det som i höstas målades ut som orimligt dyrt ter sig rätt billigt när partier av alla kulörer fjäskar för pensionärerna med löften om mer pengar. Och det är rätt.

Kaoset på Arlanda är inte särskilt förvånande

Ordförandeord. Ibland tänker jag den klassiska tanken att man i dessa märkliga tider inte ska förvånas över särskilt mycket. Man ska vara beredd på allt och lite till och man behöver som alltid ha minst en plan A, B och C oavsett vad det rör sig om.

Val 2022

Hur kan arbetare rösta på högern?

Krönika. I september är det val. Precis som alla andra valår talas det om detta val som ett ödesval och den här gången är jag faktiskt benägen att hålla med.