Krönika

En sopig sommar

Davids krönika. Vad har strulet inom Transportstyrelsen, sopstrejken i Stockholm och hamnkonflikten i Göteborg gemensamt? Vad är det som förenar dessa olika former av kaos i ett enda ord? Outsourcing!

Transportstyrelsen outsourcade sin IT-avdelning till ett företag med 400 000 anställda och hoppades på att ingen skulle läcka uppgifter. Göteborgs kommun sålde ut en sin hamn till ett jätterederi – och hela Sveriges infrastruktur håller på att rasa samman. I Stockholm auktioneras sophämtningen ut vart femte år till lägstbjudande. Förrförra gången vanns den av några ungdomar som ville ha tid och pengar till surfresor. Katastrofen var även då ett faktum. I år kräver Reno Norden tretton procents avkastning – på sopgubbarnas bekostnad – med ett sopberg som resultat.

Men det har inte alltid varit såhär. Varför har vi till exempel haft statliga stambanor sedan 1860-talet? Ett statligt telenät sedan Bell uppfann telefonen och gemensamt ägd skola och sjukvård?

Statens kaka är liten men säker, sa man förr och det gällde också kommunerna och landstingen. Just för att man sköter sådant som alla är beroende av och som måste fungera.

Det gick inte att tänka sig en situation där tågen slutade gå för att ett transportbolag gick i konkurs (Som Stockholm – Oslolinjen under en period). Skolan var till för att lära, lika för alla. Syftet med vården var just att vårda.

Idag ser vi resultaten politikernas önskan att leka affär med näringslivet. Stora delar av den gemensamma sektorn håller på att falla isär under trycket av ”marknaden”.

Något måste göras – och det nu. Som att definiera vilka behoven är i samhället och för vem? Befolkningen eller några få rika.

Och det finns alternativ. Som SRV Återvinning, ägt av sex kommuner söder om Stockholm. Här sker inga upphandlingar, sophämtningen rullar på år efter år utan strejker eller konflikter.

I slutänden är det en klassfråga. Kolonialismen har nått vägs ände, inga fler områden finns att annektera. Då ger man sig på den egna befolkningen. I grunden handlar det om en gigantisk överföring av pengar. En aldrig sinande ström av kapital från medborgarna till några få besuttna.

Allt ska offras på kapitalets altare. Fast när sophögarna växer och råttorna förökar sig ohejdat, tågen står still, vården brakar ihop och till och med Svenskt Näringslivs Peter Jeppson medger att sopgubbarna är värda sin lön. Då har privatiseringarna nått vägs ände.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sofia:
    16 september, 2017

    Fast Srvs gubbar jobbar väl inte enligt bilaga C?
    De har väl månadslön?

  2. Bo Johansson:
    6 september, 2017

    Suveränt!

  3. Anders:
    5 september, 2017

    Bra skrivet

  4. kerstin westergren:
    4 september, 2017

    Tack, så bra och äntligen !

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Och barnen då?

Davids krönika. ”Det dånar uti rättens krater / snart skall uppbrottets timma slå!” Kanske är det som det sjungs i Internationalen? Barnmorskorna vill i vart fall inte längre, chaufförsbristen är monumental med hundratusentals vakanser i Europa och brist på tusentals förare i Sverige.

Syndensberg – om att ge ut en egen bok

Böcker. Det sägs att varje människas liv är en roman, en sanning som yttrats så många gånger att den nästan blivit en floskel. Tur är det dock att inte alla människor skriver romaner för redan nu kommer det ut 15000 boktitlar varje år i Sverige.

Räddad av världens uslaste lastbil

Davids krönika. Vilken är den viktigaste komponenten i en lastbil? Hjulen, flaket/vändskivan? Eller motorn, växellådan och hytten? Javisst, de är viktiga annars lär inte bilen funka. Men det allra viktigaste? Jo så klart förarstolen!

På spaning efter den väska som flytt

Ledare. Om knappt ett år håller Svenska Transportarbetareförbundet kongress. Det känns stort och viktigt. Väl medveten om att historien aldrig upprepar sig, människor alltid, tänkte jag lyfta något viktigt för mig. Handväskan. Eller rättare i dag, axelremsväskan.

Vart är vi på väg inom LO och politiken?

Ordförandeord. Frågetecknen runt framtidens LO och framtidens socialdemokrati har blivit allt fler och svaren tyvärr allt färre den här hösten.

Klimatkonferensen Cop26

Framgång eller misslyckande

Rapport. I november möttes världsledare i Glasgow för toppkonferens om klimatet, Cop26. Ulf Jarnefjord, under många år regionalt skyddsombud på Transports Göteborgsavdelning, var på plats. Här skriver han själv om mötet – om fackligt samarbete, om miljöhot och svårigheter att nå resultat. Läs hela rapporten här:

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Och barnen då?

Samhällsbärarna. ”Det dånar uti rättens krater / snart skall uppbrottets timma slå!” Kanske är det som det sjungs i Internationalen? Barnmorskorna vill i vart fall inte längre, chaufförsbristen är monumental med hundratusentals vakanser i Europa och brist på tusentals förare i Sverige.

Syndensberg – om att ge ut en egen bok

Böcker. Det sägs att varje människas liv är en roman, en sanning som yttrats så många gånger att den nästan blivit en floskel. Tur är det dock att inte alla människor skriver romaner för redan nu kommer det ut 15 000 boktitlar varje år i Sverige.

Räddad av världens uslaste lastbil

Arbetsmiljö. Vilken är den viktigaste komponenten i en lastbil? Hjulen, flaket/vändskivan? Eller motorn, växellådan och hytten? Javisst, de är viktiga annars lär inte bilen funka. Men det allra viktigaste? Jo så klart förarstolen!

LAS – om detta måste vi prata

Debatt. Lagen om anställningsskydd betyder också att vi vågar gå samman på arbetsplatserna och organisera oss fackligt. När man läser förslag till förändring av turordningen så vet vi att det kommer att drabba de som är sjuka lite för ofta, de som säger ifrån, de som chefen inte riktigt tycker ”passar in”.

Kissnödiga män och kvinnor

Även färdtjänstförare måste få kissa!

Insändare. Nu får det vara nog! En färdtjänstförare, vi kan kalla honom ”Gustavsson”, talar om för facket att han ringt Beställningscentralen (BC), hos Region Örebro Län, för att meddela att han behöver en paus för han var så kissnödig att det gjorde ont. Svar: Det går inte.

LAS-förändringarna bryter mot det fackliga löftet

Debatt. Att LAS-förändringarna var dömda att gå i stöpet säger sig självt, när man läser det fackliga löftet. Vad det beror på kan de lärda få tvista om. En sak är klar, alla förbund kan inte se förändringen som en förbättring.

Återupprätta respekten för kroppsarbetet

Debatt. I den historiska romanen "Varvsslammer" beskriver författaren Aino Trosell med stor värme arbetet på varven i Göteborg.

Vi borde tala om det

Ledare. Brunt är inte en färg som andra. I politiska sammanhang i Sverige har hetaste modefärgen hösten 2021 sedan länge ett helt annat symbolvärde. Står för rasism, exkludering, unken nationalromantik och blodsmystik.

Chaufförsbrist och ellastbilar

Ordförandeord. Häromdagen träffade jag en åkare som provar en helt elektrisk tung lastbil. Han var uppe i Stockholm för att träffa energiminister Anders Ygeman och klaga på den bristfälliga laddinfrastrukturen och bristen på el, i framför allt södra Sverige.

Bländande ljus ett arbetsmiljöproblem

Insändare. Ta bort alla bländande ljus i transportbranschen och bli mer effektiv! Forskning visar att man blir trött och stressad av felriktad arbetsbelysning och bländande ljuskällor.

Se åt vänster först!

Ledare. Mansplaining. Smaka på ordet. ”Man” ihopbakad med engelskans ”explain” (förklara) – nytt ord, gammal företeelse. Är övertygad om att vi alla någon gång känt oss drabbade, oavsett kön: Någon förklarar något på ett nedlåtande och drygt vis, i en kombination av övertro på sin egen kunskap och ointresse för den andras.