Davids krönika. Transports kongress närmar sig med stormsteg och som chaufför, Transportmedlem och fri skribent har jag höjt på ögonbrynen ett antal gånger över det som hänt den senaste tiden.
Som att någon har dragit fram något om en diffus åsiktsregistrering som ska ha skett ute på arbetsplatser av förbundets organiserare. Riksmedier tog villigt upp fallet. Facket står ju sällan högt i kurs i den borgerligt dominerade pressen. Men en gäspning blev svaret från Datainspektionen när man undersökt ”skandalen” och en uppmaning: ”Gör inte om det!”
Någon annan (antagligen) har rotat rätt på representationskvitton i förbundskontoret, skuggat och lurpassat utanför dåvarande ordföranden Lasse Lindgrens tjänstebostad, kollat upp miltalen i tjänstebilen och så vidare. Och lämnat ut allt till medier.
”Aftonbladet behövs om sanningen ska fram!” Visst, absolut! De gjorde vad de skulle när de fick uppgifterna och granskade Transport. Fast just det här grävet med Lasse Lindgrens representation på 154 kronor om dagen, sedan en större middag med 23 personer räknats bort, kommer kanske inte ge stora journalistpriset.
Det gör nog inte heller uppgifterna om ”Semesterresan” ut i Europa som han gjorde varje år då han även haft en journalist med sig en gång. Att åka ut, åter möta verkligheten på Europavägarna och träffa fackliga representanter kan väl inte vara straffbart?
– Gud så barnsligt! sa min 84-åriga mor då jag berättade om hur de här ”skandalerna” uppdagats.
Vad som pågår och vad allt det här egentligen handlar om, blir jag inte riktigt klok på. Om det är en generationsklyfta eller om det är olika yrkesgrupper som står mot varandra inom förbundet?
Tidigare har jag varit med om hur blickar förblindats av osämja i en organisation. Ideologiskt kan jag dock inte se några större skillnader mellan de här grupperna. De jag träffar verkar stå eniga i de flesta fackliga frågor. Min erfarenhet är också att sådana här situationer brukar lösa sig med tiden och att alla blir mer eller mindre vänner till slut.
Att det kostade oss vår ordförande som avgick i ilska och besvikelse känns dock tungt. Särskilt då det förmodligen kommer visa sig att han inte brutit mot några stadgar.
Jag träffade honom kvällen före hans avgång på ett möte i Stockholms representantskap. I sitt tal sa han:
– Ingen vet vad som händer i morgon, men en sak ska ni tänka på. Att alltid hålla ihop!
De orden kommer jag att minnas och bära med mig.
