Taxiåkarnas nödrop: ”Vi drunknar”
Taxi. Ett 50-tal taxiåkare och ett par chaufförer samlades under tisdagsmorgonen vid Gärdet och tv-huset i Stockholm. De vädjade om hjälp från staten, politikerna och beställningscentralen Cabonline.
Klockan är kvart i tio på morgonen. Samtliga står mer eller mindre utan inkomster sedan utbrottet av covid-19. Däremot med högar av räkningar i sina företag och lägenheternas hallmattor. Stora delar av de få kronor som körs in ser åkerierna aldrig skymten av. Pengarna mellanlandar nämligen på Cabononline, ägare av Taxikurir och Sverigetaxi, som tar ut sina fasta avgifter innan pengarna skickas vidare till åkarna.
– Samtliga åkare står utan körningar och inkomster. Men de fasta utgifterna finns kvar. Situationen vi har är ohållbar, många åkare har inte kunnat betala sin hyra för april, säger Samson Woldeghiorgis som talar för Transportörsföreningen, en sammanslutning av åkerier.
Irritationen mot växeln är påtaglig. Inte nog med att åkerierna inte får någon rabatt på avgiften. De upplever inte att de får vad de ska betala för.
– Vi betalar en avgift på 12 500 kronor (per månad och bil) och de ska leverera oss körningar och service. Men det finns inga körningar och de har korttidspermitterat sin personal, så vi kan inte komma förbi och få service, säger en åkare.
Hur ofta brukar ni göra det annars?
– Nästan varje dag.
Åkarna som samlats har mer eller mindre gett upp att få hjälp från beställningscentralen eller branschorganisationen Taxiförbundet. De hoppas att staten eller myndigheterna ska hjälpa dem.
– Vi vädjar till staten och politikerna att hjälpa oss så att vi överlever det här. Vi kör färdtjänst och skolbarn, vi är en viktig del av samhället. När den här krisen är över kommer vi fortfarande behövas, säger Samson Woldeghiorgis.
Andställda förare jobbar för rak provision och just nu leder det till exakt inga pengar. Därför står många åkerier helt utan personal.
Enligt Samson har kassorna per bil minskat från 80 000 – 90 000 kronor i månaden till en bra bit under 20 000 kronor i månaden. Det går inte ihop.
– Cabonline låter oss få uppskov på hälften av avgiften som är på 12 500 kronor i månaden. Men det spelar ingen roll. Ingen kommer att ha råd.
Av alla Transportarbetaren talar med är det bara en åkare som säger att han egentligen har råd att betala avgiften till växeln. Han har ett bättre deal på grund av att han är över 65 år. Han är också kontrollant för Cabonline, han och en annan man tar bilder på de protesterande och deras bilar.
Vissa av åkarna hoppas att de klarar april ut, kanske en bit in i maj, men ingen tror sig överleva juni.
De ekonomiska trångmålen är så stora att skafferier gapar tomma.
– Mina barn ska studera hemifrån och får därför ingen mat på skolan. Jag tjänar inga pengar och har inte råd med mat till mina tre barn, säger en åkare.
Johan Dahlbäck är en av få anställda som dykt upp. Han har klarat sig hyggligt.
– Jag har mycket skolkörningar så jag klarar mig, ungefär en tredjedel av min lön har försvunnit. Men någon måste göra någonting. Det här håller inte.
Åkarna har valt gräsplätten bredvid SVT-huset i hopp om att någon tv-journalist ska komma ut och prata med dem. Efter en timme och trekvart har ingen gjort det. Däremot har polisen dykt upp för att meddela att folksamlingar med fler än 50 personer inte är okej. Transportörsföreningens representant ropar till åkarna att sätta sig i sina bilar.
Någon säger att de ska köra sina bilar i parad. Det är inte en del av föreningens planer. Mitt i centrum kommer istället föraren Johan Dahlbäck. Han och två åkare går iväg och kommer snart tillbaka med en handskriven lapp med paradens färdväg. Åkarna ska först köra förbi tv-huset och visa upp sig för SVT-husets personal som inte kommit ut. Sedan vill de köra centrala Stockholm och förhoppningsvis visa sig för de politiker som inte kommit dit. Därefter ska de köra till Cabonlines lokaler i Huvudsta, Solna, för att visa sig för det företag som de inte anser lyssnar.
