Färdtjänst. Barriärskydd mellan chaufförer och resenärer och stopp för passagerare i framsätet. De corona-kraven riktar Arbetsmiljöverket till två taxibolag i Örebro. Är åtgärderna inte genomförda den 3 september hotar myndigheten med vite på 100 000 kronor.

Inte som ett engångsbelopp utan varje gång ett av företagens fordon körs utan plexiglasskydd och med en passagerare på samma sida av glaset som chauffören.

Det är inte första gången Arbetsmiljöverket (AV) fattar beslut om utökat skydd för chaufförer som kör färdtjänst, sjukresor och skolskjuts till följd av pandemin. Före påsk riktade myndigheten samma krav till ett taxiföretag i Stockholm efter att Transports regionala skyddsombud på lokalavdelningen inte fått gehör för åtgärderna.

Precis som i Örebro drog AV:s beslut ut på tiden, men när det väl kom gick beställningscentralen Taxi Stockholm ut till sina åkare och begärde att de skulle installera barriärsskydd mellan förare och resenärer.

Transports regionala skyddsombud på flera håll i landet gick på samma linje. Och när smittspridningen ökade drastiskt i Västernorrland i våras följde regionen efter och utfärdade rekommendationer till åkarna om plexiglas och stopp för framsätesåkning. Det berörde förare av sjuk- och vaccinationsresor.

AV:s senaste beslut riktar sig till två taxibolag, som utför en del av de samhällsbetalda resorna i Örebroområdet. Transportarbetaren ringer upp en av åkarna som inte vill ge några kommentarer. Han har inte överklagat beslutet.

Spridningen av corona tar nu åter fart och Transports centrala arbetsmiljöombudsman Martin Miljeteig välkomnar det förbättrade skyddet.

– Det är ett väldigt bra beslut. Coronavaccinet bygger på att enskilda personer inte ska bli sjuka och dö, men man kan fortfarande smitta andra. Det Arbetsmiljöverket säger är just att man kan vara smittbärare även om man är vaccinerad. Därför behöver chaufförerna fortsatt stärkt coronaskydd, säger Martin Miljeteig.

I AV:s handlingar beskrivs chaufförer som en yrkesgrupp som ”i hög grad” utsätts för risk att smittas i sitt arbete. Martin Miljeteig instämmer och kritiserar myndigheten för att ha agerat för långsamt:

– De här besluten kommer ett år för sent. Arbetsmiljöverket borde ha agerat mycket, mycket tidigare och lyssnat på de bedömningar vi gjorde för att skydda chaufförerna.

Frågan är komplicerad eftersom åkarna är chaufförernas arbetsgivare och ansvarar för deras arbetsmiljö medan beställningscentraler (taxiväxlar) och upphandlare kan ställa krav på taxibolagen.

– Ofta är det inte taxiåkarna utan beställningscentralerna som bromsat förarnas säkerhet och vidhållit att passagerare måste sitta i framsätet, om de har tillstånd till det. Taxibolag som värnar om och vill skydda sin personal har därför hamnat i kläm, säger Martin Miljeteig.

– Men vissa arbetsgivare har också ifrågasatt barriärskyddet, tillägger han.

Krav från upphandlare av samhällsbetalda resor och beställningscentraler, som sätter krokben för chaufförernas smittskydd och arbetsmiljö är en fråga som Transport nu ska granska närmare, förklarar han.

– Om Arbetsmiljöverket fattat ett generellt beslut om införande av barriärskydd och stopp för passagerare bredvid chauffören hade hela processen gått mycket snabbare. Nu har många av våra medlemmar tvingats köra med dåligt coronaskydd under alldeles för lång tid. Många har smittats.

Både förare och arbetsgivare har riktat kritik mot att plexiglasskydd kan skapa reflexer och förhindra kommunikationen med resenärerna. I sitt beslut till Örebroåkerierna skriver AV att barriärskyddet ”inte får medföra andra arbetsmiljörisker för arbetstagarna. Sådana risker kan till exempel vara begränsad sikt, bristande säkerhet vid en trafikolycka eller störande reflexer och blänk”.

Myndigheten motiverar sina krav på barriärskydd med att alla ännu inte fått vaccin och att det finns en oro för att nya virusvarianter ska komma. Verket bedömer också att oavsett om förarna vaccinerats eller inte så ger sprutorna inte hundra procent skydd mot smitta. Vaccingenombrott hos färdigvaccinerade har inträffat, påpekar verket, därför kan ”vaccinationen inte ensam fungera som skydd för arbetstagarna när avstånd inte kan hållas”.

De båda Örebroföretagen har haft olika invändningar. Bland annat att chaufförerna har tillgång till munskydd, handsprit, handskar och visir och att förarna ska rengöra och vädra ut bilar och bussar efter varje körning. Det ena åkeriet skriver att deras chaufförer en bit in i september kommer att närma sig 100 procent vaccinationsskydd och att passagerarna är vaccinerade till 90 procent. Det andra ger liknande uppgifter.

Ett av bolagen pekar på svårigheter att få tag i barriärsskydd och material till bussarna. Företaget önskar också att elever i skolskjuts som blir åksjuka ska få fortsätta sitta fram och tycker att en meters avstånd mellan förare och resenärer räcker.

Det andra åkeriet ifrågasätter nyttan av plexiglas när chauffören redan haft nära kontakt med passagerarna för att hjälpa dem in i bilen. Man anser att plexiglasskydd ”inkräktar på arbetet” eftersom det innebär att chauffören hela tiden måste gå i, ur och runt fordonet för att öppna dörrar, sköta betalning och hjälpa till vid på- och avstigning.

Barriärer innebär också hinder vid akuta situationer och försämrar fordonets ventilation med oönskad värme och kyla som följd, anför bolaget.

Arbetsmiljöverket kontrar med att munskydd fungerar sämre om chauffören har skägg och om skyddet är blött, och håller fast vid två meter-kravet. Verket hänvisar till att förarna har en instruktion att använda personlig skyddsutrustning vid närkontakt som att spänna fast rullstolar och bistå vid av- och påstigning.

Myndigheten skriver också att ”intresset att förebygga att era arbetstagare exponeras för coronaviruset väger tyngre än motstående intresse att uppfylla avtalet med Region Örebro”. Det vill säga upphandlaren av de samhällsbetalda resorna.

Transports regionala skyddsombud Mikael Wahlberg på avdelningen i Örebro drev frågan vidare till AV. Han betonar att förarplatsen ska vara skyddad och påpekar att det inte är möjligt att hålla tillräckliga avstånd i fordonen. Liksom att chaufförer som kör med munskydd kan få imma på glasögonen. Han är glad att få AV:s stöd för sina krav efter att hans första kontakter med åkerierna inte ledde till bättre coronaskydd.

– Men det är tråkigt att Arbetsmiljöverkets handläggning är så långsam i de här ärendena. Efter beslutet om plexiglas och ingen framsätesåkning vid ett åkeri i Stockholm tog jag kontakt med de stora bolagen i Örebro och bad dem att agera.

Mikael Wahlberg hade också föredragit ett generellt beslut för hela branschen. Nu blir situationen osäker för chaufförer på taxibolag utan medlemmar och skyddsombud. Och passagerarna undrar varför den ena bilen har barriärskydd och inte den andra. Samtidigt blir konkurrensen ojämlik mellan åkerier som monterar skydd och företag som inte gör det, framför han.

– Det är olyckligt och går ut över chaufförer och passagerare om de mindre seriösa taxibolagen vinner i upphandlingarna av samhällsresor.

Mikael Wahlberg fortsätter nu sina kontakter med Örebros taxibolag för att förmå fler att installera barriärskydd och stoppa resenärer i framsätet.

– Det ligger fler ärenden i pipeline som jag hoppas att Arbetsmiljöverket ska besluta om under hösten. Fast om företagen verkligen bryr sig om sin personal och har ett fungerande arbetsmiljöarbete så sätter de igång med åtgärderna innan jag kommer med krav, säger han.

Transportarbetaren har bett om och väntar på ett svar från AV angående kritiken om långa handläggningstider och varför ett generellt beslut om plexiglas och stopp för passagerare i framsätet inte tas.