Vägen till chaufförsyrket
Blogg. Åsa Alvetjärn har börjat en yrkesutbildning för att bli lastbilschaufför. Det här är hennes berättelse om hur det går att som snart 50-årig journalist börja ratta tunga fordon.
Del 1
Lastbil, YKB, truck, hjullastare, nä det var inte tanken när jag gick ur journalisthögskolan för inte så längesedan, men här sitter jag på en utbildning för att just bli yrkeschaufför. Ja, ibland blir jag lika förvånad som många andra. Hur sjuttan hamnade jag här som 50 åring?
Många utbildningar har det blivit med åren, jag fullkomligt älskar att veta saker och kunna själv. Är det något som mina föräldrar alltid skrattat åt är det just, “ja, Åsa, du ska alltid göra allting själv och gärna vara proffs på det direkt”. Sanning i det är det, även fast det tar emot att erkänna det. Men med åldern så blir man visare… eller?
Del 2
Hjärtat slår extremt fort, känns som det ska dunka ur kroppen. Andetaget är kort och ytligt och jag känner att jag svettas. Vet inte ens hur jag tog mig hit, körde jag? Jag tittar ut, jo där står min bil. Oj det var en säker bilfärd hit… Lokalen har en märklig ångestladdad energi, och de flesta som är där inne ser ut som rädda rådjur vid jakt, antagligen precis som jag gör. Varför utsätter jag mig för detta hinner jag tänka innan det plingar till i högtalaren och en röst ropar ut, ”Nästa, Åsa Alvetjärn”. Jag undrar om mina ben kommer hålla eller om de viker sig när jag ställer mig upp? Darrandes tar jag mig fram till luckan på Trafikverket, det är dags för teoriprov.
Del 3
”Akta konerna, nej, nu dör någon därframme, kaputt, krasch-boom-bang” Mikael, tittar på mig och gapskrattar och lastbilen står på snedden och rakt över varenda kona vi skulle ha missat. ”Ooops…” Det sprakar till i walkie talkin.”Jaha, då ökar vi farten med 3 km och gör mindre utfall på ratten än innan”. ”Snälla kör på de små konerna”, ber Mikael och hans ögon lyser, men vi vågar inte. På schemat idag, halkkörning på Stora Holm i Göteborg.
Alarmet plingar klockan 05.30, yrvaket sätter jag mig upp i sängen, sträcker på mig och drar bort gardinen för fönstret och gäspningen blir till ett stort gap. Men va f-n, SNÖ, massa snö. Igår var det +9 och strålande sol och idag, -13 och snöoväder. Vädergudarna skrattar nog gott åt oss idag. Nåväl.
Att ta sig in till skolan där vi ska mötas klockan 7 var minst sagt ett äventyr.
