Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.
En arbetstagare med en tidsbegränsad anställning ska inte behandlas sämre än någon med en tillsvidareanställning. Tryggheten ska följa arbetstagaren, inte anställningsformen. Ingen arbetstagare ska hamna mellan stolarna.
Vägen till en tillsvidareanställning kan vara lång, inte minst för utrikes födda. Ett tidsbegränsat arbete kan vara en väg in på arbetsmarknaden och i samhället. Sverige är samtidigt i behov av så kallade ”enkla jobb” för att få en bättre fungerande arbetsmarknad. Vi möjliggör uppdragsbaserade arbeten för att ge människor en inkomst, samtidigt som vi tar fullt arbetsgivaransvar. En praxis som omöjliggör dessa arbeten skulle skada både arbetstagarna och arbetsmarknaden.
Begreppet plattformsföretag anknyter till EU:s plattformsdirektiv (EU 2024/2831), som ska genomföras i svensk rätt senast den 2 december 2026. SOU 2026:3 föreslår hur och definierar digital arbetsplattform, plattformsarbetstagare och intermediär, det vill säga aktörer mellan plattformen och den som utför arbetet. Förslaget syftar till att tydliggöra ansvar och roller.
Representanter med olika politiska perspektiv har fått möjlighet att påverka lagförslaget. Vi tror att denna bredd gynnar plattformsarbetstagare och arbetsmarknaden. Domstolar är inte rätt arena för ideologiska frågor om arbetsmarknadens utformning.
Vi och Transportarbetarförbundet kan ha olika syn på hur arbetet bör organiseras, men målet bör vara gemensamt: att människor ska kunna arbeta, försörja sig och känna trygghet, oavsett om de har en tillsvidareanställning eller arbetar genom tidsbegränsade uppdrag.
