Oenigt LO kommer kräva mer för lägst betalda
Avtalsrörelsen. Satsning på lågavlönade och korta avtal – tolv LO-förbund beslutade i dag om gemensamma krav i kommande avtalsrörelse. Men utan Kommunal och Pappers.
Ett splittrat representantskap, LO:s högsta beslutande organ mellan kongresserna, sammanträdde på onsdagen. Ordförande Karl-Petter Thorwaldsson konstaterade att det inte rådde enighet och beklagade det. Men konstaterade också att det inte är första gången det hänt. Både 2011 och 2016 sprack LO-samordningen.
Dagen innan hade det största förbundet, Kommunal, gått ut med att facket ställer sig utanför. Enligt ledningen skulle förslaget leda till att många kommunalare inte ens får en löneökning motsvarande en Skogaholmslimpa, något som också ordförande Tobias Baudin upprepade inför representantskapet i ABF-huset.
– Vi kan inte acceptera LO:s förslag. Det ligger varken i linje med Kommunals lönepolitik eller målet, som alla LO-förbund ställt sig bakom, att halvera löneskillnaderna mellan män och kvinnor till år 2028, sa han.
– Anledningen är enkel och självklar. Det var inget enkelt beslut och jag är den förste att beklaga.
Men flera företrädare från ett annat kvinnodominerat fack, Handels, underströk vikten av att hålla ihop och stödde LO-förslaget. Det innebär bland annat krav på en låglönesatsning, ett så kallat knä: Alla med månadslön under 26 100 kronor får ett fast lönepåslag i kronor. Dessutom innehåller förslaget krav på skärpt skydd mot sexuella trakasserier, liksom krav på ordning och reda när det gäller de försäkringar som arbetsgivaren ska betala in till.
–Enigheten är avgörande. Vi är bara starka när vi är enade, sa Susanna Gideonsson, Handels ordförande.
Hon tryckte också på att flera krav, förutom låglönesatsningen, är viktiga för det egna förbundets medlemmar. Ofta handlar det om unga personer med otrygga anställningar och deltider, som har svårt att ensamma ta upp problemen.
I måndags tog Pappers förbundsstyrelse beslutet att inte stödja samordningen. På representantskapet talade ordförande Pontus Georgsson kort om anledningarna. Redan tidigt i höstas gick förbundet ut med att förbundet kräver en löneökning på fyra procent. Motiveringen är att det finns utrymme i branschen, som gör stora vinster.
Från Kommunal framförde flera talare att utbildning måste löna sig. Och att det är hög tid för välfärdens arbetare, som undersköterskor och barnskötare, att få betalt efter förtjänst. Men inte ens om de andra förbunden hade stött Kommunals krav på att sådana grupper ska få extra löneökningar är det säkert att det löst sig. För att skapa ett så kallat märke krävs också att arbetsgivarsidan går med på en uppgörelse.
Också från arbetsgivarhåll beklagar man att LO-samordningen spruckit.
– Det är tråkigt då det är något önskvärt, men inget vi styr över. Och det är glädjande att övriga LO-förbund, förutom Kommunal och Pappers, står bakom industrinormeringen, säger Annika Nordin, förhandlingschef på Transportföretagen.
Där är LO som helhet enigt med Transports främsta motpart: Den konkurrensutsatta industrin sätter märket för löneutrymmet. Hur stort det blir är alltför tidigt att säga något om, betonar Annika Nordin. Och även när det gäller avtalens längd är det därför svårt att säga något om linje i förhandlingar:
– Generellt sett är ju vår inställning att det är bättre med långa avtal, för alla i samhället. Det ger en bättre förutsägbarhet. Men det är helt avgörande var nivån hamnar.
