”Många jagar lägsta pris – till varje pris”
Almedalen 2018. Råder det verkligen kaos på svenska vägar? Transports ordförande Tommy Wreeth fick frågan på förbundets eget seminarium om problemen i åkeribranschen. – Många transportköpare jagar lägsta pris. Till varje pris, svarade han.
På tisdagen höll Transport det första av två egna seminarier. Temat var lönedumpningen och den osunda konkurrens som många anser råder i delar av åkerinäringen.
Först upp i talarstolen var Sören Johansson, trafikpolis från Helsingborg:
– Det är en väldig oreda i branschen och det finns definitivt mer att önska. En vanlig dag är det kanske tiotusen lastbilar som kör i vårt område, många av dem utländska.
– Vi hinner i bästa fall kontrollera 15–20 fordon. När vi gör det hittar vi en stor andel fel. Många utländska förare vet inte vilka regler som gäller. Eller hur man gör för att göra rätt.
Sören Johansson ser nya bekymmersamma trender. En är utlandsregistrerade lastbilar som tas hit på så kallat nyttjanderättsavtal. Det är en form av leasing som kom i spåren av stormen Gudrun, men som nu missbrukas i allt större skala.
– Transportstyrelsen har utfärdat hundratals sådana tillstånd. Myndigheten kan inte ens svara på hur många det är, sa Johansson.
Som trafikpolis efterlyser han mer flexibilitet och bättre samverkan mellan olika kontrollmyndigheter. Plus en rejäl undersökningsplikt för transportköpare.
Mikrofonen gick över till logistikforskaren Henrik Sternberg. Han informerade publiken om hur liten del av vanliga konsumtionsvarors pris som är rena transportkostnader. För exempelvis en personbil är det bara drygt en (1) procent.
Samtidigt är vinstmarginalerna för ett vanligt åkeri bara omkring 2–3 procent. I ekvationen ingår att kostnaden för en chaufför (med avtalsenlig lön) ligger kring 40 procent av transporten.
– Det här bäddar för fusk. Kan åkeriet fuska sig till en extra körtimme per förare, eller sänka lönen, så får det stor påverkan på företagets konkurrenskraft och vinst, sa Sternberg.
Han beskrev sedan hur han i forskningen sett hur lastbilar kör med dubbla registreringsskyltar och dubbla färdskrivarkort – allt för att kunna tänja på gränserna. En stor del av tiden har Sternberg ägnat åt cabotaget, där hans forskarlag sett systematiska överträdelser.
– I slutänden är det samhället som betalar för fusket. För varje chaufför som flaggas ut förlorar staten 375 000 kronor i intäkter. För varje bil som flaggas ut tappar Sverige 54 000 kronor.
Till detta kommer, enligt Henrik Sternberg, 30 procent högre utsläpp och chaufförer som tvingas vara hemifrån månadsvis.
– Vi ser också en ökad frekvens av dieselstölder och kapellskärningar i områden där det finns många lågbetalda chaufförer, uppgav han.
Transport är för förslaget om en ny gps-baserad kilometerskatt/vägslitageavgift. Förbundet ser den som ett sätt att motverka fifflet och skapa mer jämlika spelregler.
Men avgiften delade den panel som sedan äntrade scenen i Almedalen. Karolina Boholm, transportchef inom skogsindustrin, var negativ:
– Vi har redan nu höga transportkostnader. En kilometerskatt skulle öka dem kraftigt och göra det svårare för våra bolag som verkar på en internationell marknad.
Karolina Boholm förklarade att hon gärna vill ha en dialog med facket, om seriösare transporter. Hon anförde också att det ibland är svårt att kolla transportörer. Transportstyrelsen säger exempelvis nej till förfrågningar om utfärdade sanktionsavgifter.
Pia Nilsson, S-politiker och Sten Bergheden, moderat, sitter båda i trafikutskottet. På seminariet rök de ihop och anklagade varandra i omgångar för att inte göra – eller ha gjort – någonting åt problemen i åkeribranschen.
– Vi har satsat 100 miljoner kronor extra på vägkontroller. Det räcker till 400 nya trafikinspektörer, eller i alla fall till utbildning av dem, sa Pia Nilsson.
Sten Bergheden fnös:
– Det är bara 25 miljoner per år. Peanuts! Från Moderaternas sida vill vi satsa på en specialdestinerad trafikpolis som inte kan kommenderas ut till en massa annat.
Bergheden är emot kilometerskatten. I stället för en ny avgift vill han se över hela skattesystemet.
Transports ordförande Tommy Wreeth fick ordet och beskrev ingående förbundets fajt mot Ikea – en transportköpare som lagt en stor del av de inhemska transporterna på två utländska åkerier, Bring trucking och Samskip van Dieren. I båda fallen utförs körningarna till stor del av lågbetalda förare från EU:s östländer.
– Kruxet, sa Wreeth, är att Ikea tror att de gör rätt…
I inledningen av seminariet deklarerade Tommy Wreeth att han hoppas att parterna åtminstone kan hitta en samsyn kring branschens problem. Men Ulric Långberg från branschorganisationen Sveriges åkeriföretag sprattlade emot:
– I huvudsak finns problemen inom fjärrtrafiken, som bara utgör en fjärdedel av alla transporter. 80 procent av allt transportarbete i Sverige utförs av svenska åkerier.
– Vi talar hellre om effektiva transporter. Större, längre och tyngre lastbilar. Vi måste hitta saker som främjar den utvecklingen. Det saknas statistik. Förra årets dömdes det bara ut 45 sanktionsavgifter för brott mot cabotagereglerna. Myndigheterna har inte koll på vad som händer på vägarna.
När publiken släpptes in i debatten var det en skogsbilåkare som fick ordet. Han beskrev hur han betalar omkring en miljon kronor i olika skatter och avgifter till staten, per timmerbil.
– Jag är för kilometerskatten. Förutsatt att min kostnadsmassa blir densamma. Det vill säga att den nya skatten kvittas mot andra skatter och avgifter. Blir det så? undrade åkaren.
Det kunde S-politikern Pia Nilsson inte utlova. Inte mer än att infrastrukturminister Tomas Eneroth klargjort att hela systemet måste ses över.
Sista ordet gick till Transportbasen Tommy Wreeth. Och frågan gällde alla de tusentals lågbetalda förarna. Vad känner han för dem?
– Man blir ledsen. Vi ser hur de får 8 000–10 000 kronor i betalning. Ofta är merparten dessutom traktamente. Transport jobbar med frågan internationellt och vi har några projekt på gång.
– En sak är klar: det fungerar inte att bara införa nya regler. Fuskare måste riskera att åka dit också.
