Renhållning. ”Ingen kör sopor för att det är roligt och stimulerande. Man gör det för att bli klar och för att man tjänar hyggligt.” Ungefär så beskriver många av Stockholms sopgubbar sitt arbete.

Miljöarbetarnas arbetsvillkor är ett hett debattämne just nu. Men vad är det egentligen striden handlar om?

Så funkar lönesystemen

I Transports kollektivavtal som reglerar renhållningsarbete finns två olika lönesystem. Ett är fast månadslön. Det är en den vanligaste formen i övriga landet. Fast på många ställen betalar företagen ändå en högre lön än grundnivån i tabellen, för att få kompetenta miljöarbetare.

Som regel sker det genom förhöjd så kallad premiekompensation. I exempelvis Malmö har miljöarbetarna på Reno Norden 21 kronor i timmen i ”premiekomp”, i stället för de fem kronor som är lägstanivån i avtalet. Det ger ett extra tillskott på nästan 2 800 kronor och en total lön på närmare 30 000 kronor i månaden. (Avtalslönen är 27 070 kronor.)

I avtalet finns också ett ackordssystem, en premiebaserad lön. Den bygger på antalet hämtade säckar eller kärl, plus antalet steg, trappor etc. Ju mer arbete desto högre betalning – en princip som arbetsgivare brukar hävda att de gillar. Det är denna så kallade poänglista som i decennier tillämpats i Stockholms stad.

Vem bestämmer vilket system som ska gälla?

Ska det vara ackord eller fast månadslön, som Reno Norden nu vill införa i Stockholm?

År 2009 utkämpades en liknade strid. Då var det företaget Liselotte Lööf som ville skrota ackordet och införa en fast lön, med en mindre rörlig del. Förändringen skulle innebära en lönesänkning med omkring 7 000 kronor per månad i snitt för sopgubbarna.

Transport drev frågan till Arbetsdomstolen. Förbundet hävdade att det var ackordssystemet, poänglistan, som var förstahandsalternativet i kollektivavtalet. Dessutom menade facket att företaget inte hade rätt att sänka lönerna för miljöarbetarna under pågående anställning.

Transport förlorade på alla punkter. Liselotte Lööf hade rätt att byta system och dessutom säga upp tolv sopgubbar som inte accepterat försämringen.

Liselotte Lööf vann så småningom stor sympati bland sopgubbarna genom att till slut inte byta lönesystem, trots segern i Arbetsdomstolen.

I Stockholm har miljöarbetarna själva valt att kalla sig sopgubbar. Inte sopåkare. (I transportvärlden är åkare synonymt med arbetsgivare. Åkaren är den som driver åkeriet.)

Jobbar sopgubbar på beting?

I renhållningsbranschen gäller ibland beting. Det vill säga miljöarbetarna går hem när jobbet är klart.

Betinget är omdiskuterat och på en del håll har miljöföretagen avskaffat det. I Stockholm och även Malmö lever det kvar. Betinget är en stark morot, förklarar många sopgubbar som nu strejkar.

Att köra avfall i Stockholm är ingen barnlek. Trängseln blir värre och värre, samtidigt som bilisternas tålamod blir mindre och mindre, beskriver sopgubbarna. För att kunna komma åt avfallet i Stockholms innerstad tvingas renhållarna ofta dubbelparkera och i princip dagligen uppstår kontroverser med stressade bilister.

Stockholms sopgubbar har arbetat upp en höggradig effektivitet där framkomlighet är nyckeln. De kör som regel ut redan klockan 05.30 för att vara på plats vid första hämtstället klockan 06.00, då tömningen får påbörjas enligt Stockholm stads regler.

Det är miljöarbetarna själva som avgör i vilken ordning hämtställen och gator ska tas. Det som får styra är ofta just trafiksituationen.

Det är vanligt att sopgubbarna i Stockholm hoppar över raster och pauser. Flera beskriver effektiviteten som den stora drivkraften i jobbet. Att rationalisera ett i grunden inte särskilt stimulerande arbete så långt det går.

Att jobba smart och snabbt har gjort att en del sopgubbarna kunnat ta på sig fler hämtställen – vilket förstås resulterar i mer betalt, eftersom de har prestationsbaserad lön.

Bilden bland sopgubbarna är att en snabb, effektiv arbetsinsats också gynnar företagen, och inte minst stockholmarna. Det minimerar tiden då sopbilarna blir ett trafikhinder.

I Malmö är Reno Nordens miljöarbetare pressade och en del av dem jobbar nu 12-13 timmar per dag. De överväger att börja jobba slaviskt efter alla arbetsmiljöbestämmelser och ta riktig lunchrast. Bedömningen bland renhållarna är att 30 procent av sopkärlen i så fall blir otömda.

Om sopgubbarna i Stockholm gjorde samma sak? Det vill säga går i normalt tempo, lämnar kvar säckar och kärl som är för tunga enligt arbetsmiljöverkets regler med mera? Vad skulle konsekvensen bli?

”Vi gjorde så vid vår förra konflikt 2009. När fredagen var slut hade vi hunnit med ungefär hälften av veckans hämtställen”, säger en sopgubbe.

Vad är konsekvensen av upphandlingar?

I många år har Stockholm stad med jämna mellanrum genomfört upphandlingar av renhållningen. Entreprenörer har lämnat anbud och staden har gått på lägsta pris.

Sopbilar och bränsle till fordonen kostar lika mycket för alla företag. När bolagen börjar bjuda under varandra är det miljöarbetarna man skjutit in sig på. Vid varje upphandling har ackordssystemet och lönenivåerna ifrågasatts.

I 20 års tid har sopgubbarna slagits för att inte få sänkt lön och sämre arbetsvillkor. Nycklarna har blivit ett vapen i den kampen. Stockholm stad och fastighetsägarna hade kunnat införa kodlås på alla soprum eller utveckla fungerande märkningssystem för alla tusentals nycklar som lämnas ut till sopgubbarna.

Det har staden inte gjort. Nu har Stockholm vatten ålagt Reno Norden och Liselotte Lööf att göra en nyckelinventering några månader innan kontrakten löper ut.

I praktiken innebär det miljöarbetarna ska göra jobbet, eller i vart fall bidra, och samtidigt lämna ifrån sig unik kunskap om vilken ordning gator och hämtställen bäst betas av, för att så långt möjligt undvika trafikstockningar.

En strejkande sopgubbe ställer frågan:

”Är taxichaufförer som säger upp sig också skyldiga att skriva ner och lämna över listor på gator och adresser där det brukar löna sig att vänta på kunder, de timmar inte växel inte har några körningar att lägga ut?”

Varför är nyckelfrågan så viktig för sopgubbarna?

En av dem säger:

”Genom att mjölka oss på kunskapen blir det enklare för Stockholm vatten och entreprenörerna att ersätta oss med folk som är beredda att jobba till lägre lön.”