Skyddsombud vill stoppa farliga ståplattor
Miljö. Ståplattorna bakpå sopbilarna är livsfarliga och måste bort innan ännu ett dödsfall eller en allvarlig olycka inträffar, anser skyddsombudet Manuel Gomez i Halmstad. Nu har han vänt sig till Arbetsmiljöverket för att få stöd.
– Jag gör det för mina kollegor tillsammans med Transports regionala skyddsombud Daniel Wallfors. Vi hoppas på att helt kunna eliminera ståplattorna från företagets bilar. Lyckas vi inte har vi i alla fall nått ut i olika medier, skapat debatt i samhället och större tryck i frågan, säger Manuel Gomez.
Förutom skyddsombud på miljöföretaget Halmstads energi och miljö (HEM) är han också ordförande i Transports avdelning 25 i Halmstad. Han har haft en hektisk dag med intervjuer i en rad lokala medier när Transportarbetaren når honom.
Manuel Gomez blev skyddsombud 2021 och har sedan dess arbetat för att få bort ståplattorna som även kallas åkplattor. Men att stå på en utfälld platta medan kollegan kör har varit en omdiskuterad arbetsmetod betydligt längre än så.
Fara rätt in i sopbilen
I början av 2010-talet drev både Transportarbetareförbundet och Arbetsmiljöverket på för att få bort plattorna. Frågan lyftes upp på EU-nivå och gemensamma regler infördes. De innebär att sopbilarna får köra högst 30 kilometer i timmen och inte backa – med en miljöarbetare som står på plattan.
Men vid en fart på 30 kilometer finns fortfarande risker, betonar Manuel Gomez.
– Kollegan i sopbilen kan behöva väja undan för ett barn eller rådjur som plötsligt springer fram på vägen. Då riskerar du att fara rätt in i sopbilen eller ramla av. Jag brukar jämföra med att köra elsparkcykel rätt in i en vägg, då mår du inte så bra, säger han.
– Du har ingen skyddsanordning alls, inget bälte, airbag eller fallskyddsutrustning. Står helt öppet och är utsatt för framskjutande kvistar och grenar. Dessutom är du exponerad för andra trafikanter med bilar som kan stå tätt bakom sopbilen. Ramlar du då blir du påkörd.
Både tillbud och olyckor har skett bland företagets miljöarbetare, förklarar Manuel Gomez, som själv blivit skadad.
– Jag stod på åkplattan när kollegan körde vänster och plattan kolliderade med en utstickande häck. Jag hoppade av, landade på fötterna. Det knäckte till i ena knäskålen och jag stukade den.
En annan kollega skadade också knäet när föraren i sopbilen behövde bromsa och ytterligare en skadade bägge knäna när han föll av plattan vid ett gupp i vägen. För hög fart vid ett farthinder och för snäv sväng har också lett till att renhållare antingen ramlat eller hoppat av plattan. Ytterligare en kollega slog i huvudet och fick hjärnskakning, berättar Manuel Gomez.
Machokulturen lever kvar
– Det blir värre och värre, händer oftare än man tror. Problemet är att alla inte anmäler tillbud och olyckor till arbetsledningen så att de ser problemet. Machokulturen lever kvar, särskilt bland de äldre som tycker man ska sluta gnälla och bara köra. Den inställningen tacklar vi varje dag.
Halmstad energi och miljö har ett system för att anställda ska rapportera in tillbud och olyckor. Men alla känner inte till det och vet inte hur man gör en anmälan, förklarar Manuel Gomez. Tillsammans med bolaget arbetar han för att fler ska börja rapportera om faror i arbetsmiljön.
– Jag lobbar för mer utbildning om det.
En stor majoritet bland kollegorna tycker det är bra att facket tar tag i plattåkningen eftersom de ser hur arbetskamraterna skadar sig. Bland de äldre är inställningen mer: Tuta och kör och sluta gnäll, uppger Manuel Gomez.
– Men mitt uppdrag som skyddsombud handlar om att eliminera risker och se till att ingen dör. Det här är en oerhört farlig risk som vi måste ta tag i på allvar, även om alla inte håller med.
Dödsolycka i Tierp i maj
Enligt ett inslag i Sveriges radio P4 är det bara Halmstad i Hallands län som fortfarande tillåter åkplattor, påpekar Manuel Gomez. ”I övriga kommuner råder det totalförbud och nolltolerans. Ragn-Sells i Kungsbacka ser detta färdsätt som en ´allvarlig arbetsmiljörisk´ och branschorganisationen (Avfall Sverige) avråder från detta”, rapporterar Radio P4 i mars 2025.
– Företagen Ohlssons, Sandahls och Nordisk återvinning har alla förbjudit ståplattor på grund av de stora riskerna.säger Manuel Gomez.
Den 6 maj i år avled en erfaren kvinnlig miljöarbetare i samband med arbete vid en sopbil i Västland i Tierps kommun. Hon fördes till sjukhus med allvarliga skallskador och avled senare. Föraren av sopbilen blev svårt chockad och fick också sjukhusvård. Inledningsvis uppgav polisen att kvinnan ”transporterats bak på sopbilen mellan två sopstationer”. Olyckan utreddes som en arbetsplatsolycka, men förundersökningen lades sedan ner.
– Vi vet ännu inte riktigt vad som hänt. Utredningen är inte klar hos Arbetsmiljöverket och fackförbundet Kommunal håller i detta, så jag vill inte spekulera i vad som hänt, säger Manuel Gomez.
Hoppats slippa göra anmälan
Han betonar att han i olika forum som personal- och samverkansmöten och vid riskbedömningar lyft frågan om att avskaffa ståplattorna, men inte fått gehör från ledningen. Därför vände Transport sig till Arbetsmiljöverket med en så kallad 6 6:a-begäran, i hopp om att få myndighetens hjälp med ett förbud.
– Vi har funderat på det länge och hade hoppats slippa göra en 6 6:a-anmälan, men efter dödsolyckan i Tierp la vi in en ny växel. Innan en dödsolycka inträffar här också.
Transport väntar nu på svar från Arbetsmiljöverket och hoppas att myndigheten ska komma till företaget för en inspektion.
– Lyckas vi inte avskaffa ståplattorna så hoppas jag att samhället i alla fall får upp ögonen för att vi miljöarbetare fortfarande använder ett uråldrigt, livsfarligt sätt att arbeta på, säger Manuel Gomez.
”Bra och effektivt sätt att arbeta”
Joakim Lind är affärsområdeschef vid Halmstad energi och miljö och ger en helt annan bild.
– Manuel Gomez har inget stöd av personalen över huvud taget. Ingen vill ta bort åkplattorna. Vi har haft arbetsplatsträffar och skyddsronder, och chaufförerna och vi hävdar bestämt att det här är ett bra och effektivt sätt att arbeta, säger han.
Enligt Joakim Lind har chaufförerna fått pröva att hämta avfall utan ståplattor och då upplevt att arbetsmiljön blivit ”jättedålig”.
– De har fått klättra ut och in i sopbilen 200 gånger varje dag och det har slitit mycket mer på kroppen, säger han.
Ståplattorna används enbart i tättbebyggda områden, där de fungerar bäst och finns på ett tiotal av bolagets sopbilar. Det är chaufförernas inställning som lett till att ståplattorna är kvar, förklarar Joakim Lind.
– Hade vi haft chaufförerna med oss på det så hade vi absolut tagit bort dem. Hastigheten är begränsad till 30 kilometer i timmen och vi har beslutat att man bara får köra 20 kilometer i timmen från och med årsskiftet. Nyanställd personal får utbildning och också testa både att köra sopbilar med plattor och att stå på dem.
– Självklart vill vi inte ha några olyckor. Men det är också självklart att personalen måste vara uppmärksam och väldigt försiktig hela tiden när de kör i tättbebyggt område där det rör sig skolbarn och andra.
”Vi hade hellre sett en dialog”
Joakim Lind upplever inte att Manuel Gomez har uppmärksammat ledningen tillräckligt på problemet och framför att skyddsombudet bjudits in på olika sätt, som exempelvis till riskbedömningar, för att kolla upp arbetsmiljön.
– Vi tycker det är väldigt tråkigt och beklagligt att facket skickat in en anmälan till Arbetsmiljöverket. Vi hade hellre sett en dialog och att vi hade löst detta tillsammans.
Att Halmstad är den enda kommunen i Halland där ståplattor tillåts bemöter Joakim Lind med att olika hämtplatser kräver olika system.
– Vid flerfamiljshus använder vi inte ståplattor till exempel. Det ser så olika ut överallt så det går inte att säga generellt att ståplattor inte ska användas. I Laholm används fyrfacksystem på bilarna och då går det inte att ha åkplattor. Jag vet inte hur de gör i alla kommuner, men vi är i alla fall inte ensamma om att använda det här hjälpmedlet.
Vidtagit åtgärder som sänkt hastighet
Har det gått prestige i frågan?
– Nej, inte från vår sida. När det här uppdagats har vi anordnat APT (arbetsplatsträffar) med cirka 50 chaufförer, där vi haft diskussioner och vänt och vridit på frågan. Och chaufförerna har uttryckt att de vill ha plattorna kvar. Dessutom vidtar vi flera andra åtgärder som till exempel sänkt hastighet.
Förslaget kom från de anställda som också föreslog att miljöarbetarna skulle hålla så kallat död-mans-grepp. Det vill säga hålla i sig med bägge händerna under färd.
– Dessutom måste chaufförerna köra lugnt och försiktigt, vara ansvarstagande precis som på byggarbetsplatser, säger Joakim Lind.
Om kommunpolitikerna eller Arbetsmiljöverket beslutar om förbud mot åkplattorna kommer bolaget självklart ta bort dem, poängterar Joakim Lind.
– Men inte så länge som chaufförerna upplever dem som bra och fungerande hjälpmedel.
”Chaufförerna är rädda för repressalier”
Manuel Gomez håller inte med om att kollegorna vill ha åkplattorna kvar.
– De chaufförer jag pratat med säger att de ska väck. Jag fick höra att ledningen tog upp plattorna på den senaste arbetsplatsträffen. Då kunde jag tyvärr inte vara med, men jag fick veta att det blev en hätsk diskussion. Vissa tyckte att de är bra och andra att de är helkassa. Det låter som om ledningen bara pratat med dem som är för ståplattor.
Att cheferna inte får höra de negativa åsikterna beror nog på att de anställda är rädda för repressalier, antar Manuel Gomez.
– Men mot mig vågar de vara ärliga, säger han.
