Dag 2, den 5 december 2018

Resa klimatsmart. Världens klimatexperter och makthavare samlas i Katowice i polska kolbältet. Uppgiften är att hejda utsläppen som ligger bakom de globala temperaturhöjningarna. Häng med Ulf Jarnefjord, Transports observatör på toppmötet, som i dag åker tåg och färja från Malmö/Trelleborg till Swinoujscie i Polen.

Första etappen av resan är genomförd utan problem och SJ levererade på minuten.

Jag har på morgonen, efter att ha ”couch surfat” hos en bekant i Malmö, klivit ombord på TT-Lines färja Nils Dacke, för att segla över till Swinoujscie i Polen, dit jag anländer i eftermiddag. Färjan är dock en dryg timme försenad. Enligt uppgift havererade en lastbil när den skulle köra av. Jag får lite extra tid på däck – i söder sticker solen fram och värmer mitt ansikte – samtidigt som jag hinner reflektera över framtiden.

Mänskligheten förbrukar i dag resurser som om det fanns 1,7 jordklot. Sammanlagt lever och konsumerar vi svenskar som om det fanns 4,2 jordklot, trots att det som alla vet bara finns en planet. Detta kan självklart inte fortsätta längre.

För att illustrera vad en rättvis omställning inom planetens gränser skulle innebära, kan vi ta koldioxidutsläppen per person. Om vi ska klara FN:s mål att begränsa den globala uppvärmningen till max 2 grader, och helst inte överskrida 1,5 grader, har varje människa en koldioxid-budget på mindre än två ton per år att förhålla sig till. Detta kan jämföras med våra svenska konsumtionsbaserade utsläpp som i dag är cirka 11 ton per person och år. I många av de fattigaste länderna i världen ligger utsläppen av koldioxid däremot under 0,5 ton/person/år.

För de flesta utvecklade länder kommer det med andra ord att bli en enorm utmaning att sänka sina utsläpp av växthusgaser till en nivå där jordens biosfär inte hotas. Samtidigt fortsätter världens befolkning att öka. Nya beräkningar från FN visar att jordens befolkning redan år 2100 kan ha ökat från dagens dryga 7 miljarder till mellan 11 och 13 miljarder. Det betyder att det möjliga utsläppsutrymmet skulle behöva minska till maximalt 1 ton koldioxid per person och år.

Bara en flygresa tur och retur till Thailand ger upphov till 2,5 ton koldioxidutsläpp per passagerare. Även om flyget bara står för runt 5 procent av de globala utsläppen av växthusgaser, inklusive den så kallade höghöjdseffekten, ökar flygandet dramatiskt varje år. Påverkan från svenskarnas flygresande är i dag lika stort som från all biltrafik i Sverige.

Vi behöver inte sluta resa, men prova gärna att ta tåget nästa gång du ska på semester i Europa. Låt tågresan bli en del av upplevelsen, då gör du både dig själv, dina barn, barnbarn och klimatet en tjänst. Om du vill veta mer om klimatvänligt resande med tåg kan jag rekommendera Facebook-gruppen Tågsemester. Den vann konsumentpriset Blåslampan förra veckan, för att ha skapat en plattform ”där konsumenter hjälper varandra för att reda ut såväl stora som små frågor vad gäller tågresande när och fjärran”.

Om vi ska lyckas med dessa enorma utmaningar måste vi få med oss människor, inte minst arbetarna i fossilindustrin, på resan till ett hållbart samhälle. Annars riskerar de att bli motståndare, i stället för medskapare i den nödvändiga omställningsprocessen.

Därför kan vi inte bara prata om den ekologiska hållbarheten, utan också måste fokusera på den sociala och ekonomiska hållbarheten. Utan förutsättningar för en trygg och rättvis omställning för de arbetare som drabbas kommer vi inte att lyckas. Det positiva är att det gjorts stora omställningar tidigare, både i Sverige och globalt.

Jag tänker på den strukturomvandling Sverige genomfört både inom varvs-och tekoindustrin. Men också på att den amerikanska Marshallplanen, på kort tid efter andra världskriget, lyckades återuppbygga ett raserat Europa. Med en fullvärdig a-kassa som skapar ekonomisk trygghet, och genom omskolningsåtgärder till framväxande gröna jobb, kan vi få med oss människor på dagens resa. Dessutom kan det med en ny Marshallplan för omställning, skapas mängder av nya hållbara gröna jobb. I rapporten ”Growing Green and Decent Jobs” från The Millennium institute, beställd av världsfacket ITUC, visas att en investering i den gröna hållbara ekonomin på två procent av BNP i tolv undersökta länder, skulle skapa 48 miljoner nya jobb över en femårs period.

Detta är anledningen till att ett av de viktigaste fackliga kraven under FN:s klimatmöte är att omställningen måste ske på ett rättvist och schyst sätt för de arbetare och familjer som drabbas. Facken måste också säkerställa att ingen lämnas kvar ensam eller glömd.

Under COP21-mötet i Paris 2015 lyckades vi, genom hårda fackliga påtryckningar, få in i klimatavtalets förord att omställningen till ett fossilfritt samhälle måste ske på ett rättvist och schyst sätt för de arbetare som drabbas.

I år är vårt fackliga krav att det införs regler i ländernas Nationally determined contributions (NDC) om hur en rättvis och schyst omställning för arbetarna ska utformas i praktiken.

Goda exempel finns redan i flera länder, bland annat Spanien, Kanada, Nya Zeeland och Skottland. Där har länderna i samverkan med facken skapat speciella kommittéer, som även fått ekonomiska resurser för att skapa en trygg omställning. Denna typ av omställningskommittéer, med trepartsdialog, borde också kunna införas i Sverige redan under nästa år.

Det är av yttersta vikt att utvecklade länder som Sverige går före. Att vi blir goda förebilder och visar att det är möjligt att skapa ett fossilfritt samhälle, där den ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarheten går hand i hand. Genom att vara ett föredöme kan vi få med oss andra länder på den nödvändiga omställningen, på ett sätt som överträffar vårt lands ekonomiska storlek och makt.

I nästa rapport kommer jag att berätta mer om övriga fackliga krav som vi driver under klimatförhandlingarna.