Arbetsmiljö. Flisbilsföraren Johan skakade sönder rygg och nacke på dåliga norrländska vägar. Vibrationer i hytten kan ge värk, problem med ländryggen och ischias. Transportarbetaren granskar skadliga helkroppsvibrationer i en artikelserie som avslutas nästa månad.

Ingen arbetsförmåga, sa Arbetsförmedlingen. Du kan jobba, sa Försäkringskassan. Lastbilsföraren Johan skumpade sönder ryggen på Norrlands dåliga vägar, men vann till slut första ronden mot kassan.

Fast två tunga fajter återstår.

Om åkaren lyssnat.

Om han fått en annan förarstol.

Om han bytt jobb i tid.

Många ”om” snurrar i Johans huvud när han berättar hemma i köket i Västernorrland. Men nu blev det som det blev. Johan trivdes med jobbarkompisarna och stannade kvar på åkeriet i 18 år. Trots att åkaren, som drev företaget längsta tiden, mest räknade kronor och ören och inte lyssnade på hans vädjanden om en bättre, mer ergonomisk förarstol.

– Jag har provkört en gång och det är inget fel på stolen, sa chefen. Fast den gav inget stöd för huvud och nacke. Jag var den enda på åkeriet som hade en sån. Alla kollegor som någon gång hoppade in och körde min flisbil klagade. De dåliga vägarna gör att det guppar mycket mer. Man skumpar framåt, bakåt och åt sidorna.

– Det är mycket kurvor och så ska du parera när du får möte med andra lastbilar på smala vägar. Timmerbilar har ganska hög tyngdpunkt, men vanliga tradare och grusbilar har inte lika hög tyngdpunkt som en flisbil. De gungar inte och hoppar inte omkring lika mycket som flisbilar.

Kollegan fick nog

Johans kollega som senare körde samma bil fick nog och sa upp sig, efter att han slutat.

– Hon insåg att det var för skadligt för kroppen att fortsätta köra flisbil. Trots att hon var duktig på att träna och hålla i gång fick hon också smärta och värk, säger Johan.

Vi kallar honom så eftersom han vill vara anonym. Orten är liten och folk pratar. Det här är hans berättelse.

Johan kämpade på och värken i rygg och nacke tilltog, ibland tvingades han sjukskriva sig men ofta tänkte han: Snart är det helg och jag får vila kroppen. Han gick till naprapater och massörer, knaprade värktabletter och var konstant trött. Till slut sa kroppen ifrån och Johan sjukskrev sig, hösten 2018.

Nu har han några år kvar till 60. De prydligt uppradade pärmarna och en sprängfull mapp talar sitt tydliga språk om den korrespondens med försäkringskassa och arbetsförmedling som sedan följde.

– Jag måste ha rätt pärm framme om någon myndighetsperson ringer. Värken gör att jag tappar närvarokänslan, koncentrationen och inte minns saker och ting.

”Åldersrelaterade besvär”

Efter ett halvårs (180 dagar) sjukskrivning sa Försäkringskassan nej till fortsatt sjukpenning. Försäkringsläkare och handläggare klassade Johans besvär som åldersrelaterade. Läkarintygen från vårdcentralen, företagshälsovården och olika lasarett vägde lätt. Han skulle ut på öppna arbetsmarknaden och söka ”normalt förekommande arbete”.

På åkeriet fanns inga andra uppgifter för Johan. Återstod arbetsförmedling och a-kassa, aktivitetsstöd och arbetsträning på ett företag som Johan själv sökte upp. Men rygg och nacke höll inte.

– Arbetsförmedlingen avbröt arbetsträningen. Jag var för dålig i kroppen, hade ingen arbetsförmåga. Och så blev jag av med a-kassan, fast jag egentligen hade 95 dagar kvar.

Johan bollades åter till Försäkringskassan, som vidhöll: Du ska ut och jobba.

– Arbetsförmedlingens bedömning brydde de sig inte om.

Klämd mellan stolarna satt Johan. På ett sätt medierna rapporterat om i åratal, som politiker tillsatt utredningar om och sagt sig vilja åtgärda.

Till saken hör att Johan skadat ryggen genom ett fall på sitt tidigare jobb vid ett sågverk, innan han började köra lastbil. Olyckan anmäldes som arbetsskada. Men han fick aldrig någon ersättning eftersom han avbröt sjukskrivningen, stretade på och jobbade. Vårdcentralen, som fungerar dåligt, talade om mjukdelsskador som skulle ”läka ut”. Läkaren skrev ut värktabletter, men smärtan förvärrades i stället allt mer i chaufförsjobbet.

Överklagade avslaget

Johan vände sig till regionala skyddsombudet på Transports lokalavdelning och fick hjälp att överklaga Försäkringskassans avslag. Kassan vidhöll sitt nej och Transport beslöt på central nivå att driva Johans fall via fackens juridiska byrå, LO-TCO Rättsskydd.

Efter ett och ett halvt år, i mars 2021, föll domen i Umeå förvaltningsrätt. Johan hade rätt till sjukpenning och kassan betalade retroaktivt, totalt nästan 167 000 kronor.

– Försäkringshandläggaren hade aldrig sett ett så stort belopp förr, säger Johan.

Men pengarna han fått i försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) fick han betala tillbaka. Hans ekonomi var körd i botten och huskontot (tänkt för renovering) tömt. Banken hade beviljat amorteringsfrihet och Johan, som lever själv, hade motvilligt fått söka bidrag från kommunen.

Villkoret var att han sålde bilen, en Volkswagen årsmodell 2010. Snabbt, så det blev till underpris, 30 000 kronor. Det blev knepigt på en liten ort med dåliga kommunala kommunikationer.

– En månad fick jag klara mig på 789 kronor i stöd. Frukt var inte att tänka på och kött? Bara falukorv till extrapris och mycket nudlar.

”Var ska jag bo?”

Tack vare domen kan Johan bo kvar i sitt hus, åtminstone ett tag till. Socialkontoret gav honom tre månaders frist att sälja huset, för att bevilja mer stöd.

– Men var ska jag bo i stället? I lägenhet? Då får jag mycket högre boendekostnader.

Johan tystnar. Han är blek, ursäktar att han måste resa sig från bordet för att sträcka på ryggen. Värken kryper som myror längs ryggraden, från svanken till nacken, dygnet om. Han har huvudvärk och ser suddigt, får ibland yrsel och tappar lokalsinnet, vet inte var han är. Tror det kommer av spänningarna i nacke och axlar.

Vid röntgen upptäcktes flera diskbråck, som förvärrats. Sjukgymnasten har gett honom ett träningsprogram med gummiband.

Inget smärtstillande hjälper fast Johan testat alla möjliga tabletter och sprutor. Varje morgon är en kamp att ta sig ur sängen, vissa dagar förblir han liggande: Nähä, det vart ingen gräsklippning.

Behöver Johan uträtta ett ärende får han be en kompis köra eller låna en bil. Och i så fall pausa efter några mil.

– Ibland när värken kommer blir jag som tårögd. Det är svårt att förklara men tungt bara att lyfta kaffekokaren. Armarna domnar bort, det pirrar i dem hela tiden.

Färdigutredd

Johan berömmer åkaren som tog över lastbilarna efter den ”penningintresserade som skapade stor personalomsättning”. Men säger att hans nya chef blev tvungen att säga upp honom av medicinska skäl. Då försvann också företagshälsovården, som Johan fått god hjälp av. Han har träffat läkare på allt från smärtmottagningar till reumatologiska sjukhuskliniker.

– Alla säger att jag är medicinskt färdigutredd och saknar arbetsförmåga. Men. Min högsta önskan är att bli opererad så att jag kan börja jobba igen. Som jag är van. Jag har hört att man kan bränna av nervändar så att smärtan försvinner.

Johan sjunker ner på stolen och suckar.

– Fast jobba igen … det är nog bara att glömma.

Försäkringskassan har utlovat sjukpenning fram till årsskiftet, sedan är framtiden oviss. Oron kryper redan inför andra och tredje ronden. Mot kassan. Transport ska åter anlita LO-TCO Rättsskydd för att driva hans begäran om sjukersättning (förtidspension) och rätt till livränta. Det vill säga ersättning för förlorad arbetsinkomst. En ny väntetid tar vid för Johan.

Hans råd till andra lyder kort:

– Gå med i facket! Det är viktigt för att kunna få rättshjälp. Många tänker inte på att man kan bli sjuk eller skada sig i jobbet och att Försäkringskassan kan säga nej till ersättning. Då står man där.