Vägen mot Gekås görs om – så ska köerna stoppas
Länsväg 153. När en olyckligt färgad bil lägger sig i baken är det bara början på en pärs mot varuhusmeckat Gekås. En resa på länsväg 153 innebär möten med jättelastbilar, mobilzombier och ett decennielångt politiskt käbbel.
En kräkgrön Volvo lägger sig i röven. Jag tittar på en vägskylt, här får man köra 90 kilometer i timmen. Ser ner på hastighetsmätaren, där står det 90, ju! Den kräkgröna hostar sig förbi på första, inte nödvändigtvis bästa, raksträcka.
Jag kör på länsväg 153 i Halland, på väg mot Sveriges varuhusmecka i Ullared, Gekås, ett glorifierat City gross kort sagt. Det är inte bara den kräkgröna som har bråttom dit. En dag i somras hade varuhuset besöksrekord. Omkring 30 000 personer var där för att handla billigt schampo och passa på att slänga ner några fleecetröjor i en av sina två kundvagnar.
Jag är där utanför säsong. Men varuhusets gravitationsfält gör sig ändå påmint då köer snart sniglar sig fram bakom en epatraktor.
Då smällde backspeglarna
Vägen saknar mitträcke. När lastbilar kör förbi i mötande fil svajar bilen som om den hade segel. I dag är möten åtminstone möjliga, för tio år sedan fanns det ställen där lastbilar regelbundet blev av med backspeglar när de mötte varandra.
– Det var en bro som man inte kunde mötas på. Mötte du en annan lastbil så smällde backspeglarna eller så körde du in i räcket helt enkelt. Jag har själv kört lastbil där och fick stanna för att låta den andra gå förbi, säger Daniel Wallfors, regionalt skyddsombud på Transports Halmstadsavdelning.
Bron ändrades efter att Trafikverket genomfört en så kallad åtgärdsvalsstudie för väg 153 och väg 154. Representanter från transportbranschen deltog i möten för att lyfta problematiken och ta fram förslag på åtgärder.
– Det förslag som kom fram var inte alls det som branschen efterfrågade. Man ville se en tydlig breddning för att man skulle kunna köra säkert, säger Daniel Wallfors.
”Skogsvägarna är roligare”
Angelica Bolander har kört lastbil i 15 år och utgår från Växjö där hon kör den så kallade Värnamolinjen. Hon är bekant med länsväg 153 – och uppskattar den.
– Det är lite mer utmaning. Man får tänka till och måste vara vaken, det är inte bara att hålla i ratten och köra framåt, säger Angelica Bolander.
Till skillnad från motorvägen?
– Ja, det är skittråkigt. Skogsvägarna är roligare.
Hon tillstår att det finns risker. Mötande trafik och långsamtgående fordon till exempel. Dessutom kan vilt dyka upp plötsligt, och på en smal väg finns det inga marginaler eller ställen att ta vägen om något händer.
– Det är klart att det är en kostnad att bredda vägar, men det är det ju på E4:an också. Jag tror det handlar om prioritet, transportmässigt och var trafiken går som mest, säger Angelica Bolander.
Spaning om mobiltelefoner
Den rullande holländaren Ronny Busscher ser frågande ut när jag möter honom på lastbilsparkeringen vid en mack, strax utanför Värnamo. Han ser ännu mer frågande ut när jag frågar om länsväg 153 borde breddas. Det verkliga problemet är skärmarna, anser han.
– På en smal väg är en telefon livsfarlig. Du ser direkt när någon gör någonting annat, den börjar svaja på vägen, säger Ronny Busscher.
Han menar att lösningen är enkel. Kör inte som den kräkgröna Volvon.
– Man anpassar sig, kollar framåt och tänker på hur snabbt man får köra.
Ronny Busscher är i grunden en romantiker. Han har kört lastbil nästan hela livet, ungefär lika länge som han har varit i Sverige.
– Jag sålde mitt hus i Holland för bara åtta euro.
Varför?
– Jag flyttade hit för 30 år sedan för en dam, säger Ronny Busscher.
Med en sådan kärlekshistoria känns det rimligt att se till att hålla båda händerna på ratten, och undvika att surfa under körning. Han vill ju såklart hem till sin dam.
Vad säger ministern?
Alla är sannerligen inte som Ronny. Somliga kör bilar med surströmmingsspadfärg och är vresiga, kanske saknar de kärlek i sina liv? Små mopeder och epatraktorer samsas dessutom på vägen med jättelika timmerlastbilar. Varför breddas då vägen inte?
Jag frågar Andreas Carlson (KD), infrastruktur- och bostadsminister, strax innan valet.
– Vi har i den nationella planen ökat medlen till länsplanerna med i genomsnitt 20 procent i reala termer, jämfört med den förra planperioden. Totalt handlar det för Hallands del om en ökning med 368 miljoner kronor, motsvarande 23 procents ökning, till totalt cirka 2 miljarder kronor. Jag förutsätter att regionen gör de prioriteringar som de anser behövs för att uppnå effektiva trafikflöden på ett trafiksäkert sätt på länets vägar, säger Andreas Carlson (KD).
Jag ringer därför upp Elisabeth Svensson Agerbjer (C), regionråd och tillväxtutskottets ordförande i Region Halland. Hon nämner snabbt varuhusmeckat, där en vattenflaska bara kostar tre kronor, så billigt att många passar på att köpa hundra stycken.
Vad betyder väg 153 för Halland?
– Den betyder jättemycket för hela regionen, vägen går också vidare till grannregioner. Ullared är en viktig nod med hårt tryck från både yrkestrafik och besökare.
Det är alltså Gekås fel?
– Nej, absolut inte. Men det är klart att den utveckling som de har haft, som är helt fantastisk, hade varit väldigt svår att förutsäga.
Seg utveckling
Regionen har grubblat på problemet i tio år, ända sedan åtgärdsvalsstudien. Man slog tidigt fast att det finns en del geografiska hinder. Samt hus och verksamheter precis intill vägen som gör det svårt att bredda hela vägsträckan.
Men eftersom länsväg 153 och systersträckan 154 är två av Hallands mest trafikerade måste de bli säkrare, menar Elisabeth Svensson Agerbjer (C).
Ett av de första stegen i arbetet är att anlägga två stigningsfält i branta backar där tunga och långsamma lastbilar i dag skapar farliga omkörningssituationer. Alltså en fil man kan köra in på innan man tar ut den långa och tidskrävande svängen.
– Vi börjar precis nu jobba med stigningsfälten. Det ligger framför oss och det har tagit ganska många år för det är också överklaganden att hantera och fastighetsägare man ska komma överens med, säger Elisabeth Svensson Agerbjer.
Hon förklarar vidare att en bredare väg inte alltid behöver vara den mest säkra.
– Att bredda vägen låter bra, men det ska ju fungera också. Det är inte trafiksäkert om vägen breddas mycket på vissa ställen och sedan blir jättesmal.
Små hus i vägen
Vid sidan av att yrkesförare och kunder som är köpsugna på 15 nya metspön ska känna sig trygga på vägen finns det ytterligare några att ha i åtanke – dem som bor där. Vägen skär rakt igenom bygder och tvingar i vissa fall skolbarn att gå eller cykla längs vägbanan.
– Det vi tittar på tillsammans med Trafikverket är tätortsåtgärder. Det kanske ska finnas kortare cykelbanor som knyter ihop, eller undergångar under vägen, säger Elisabeth Svensson Agerbjer (C).
Men, vägsträckan är alltjämt regional. Det innebär att den inte får del av de statliga medlen i den nationella planen, endast E6:an, väg 25 och väg 26 i Halland får njuta av dem.
– Väg 153 tillhör inte det nationella stamvägnätet och ansvaret för prioritering av åtgärder i väginfrastrukturen ligger därmed på Region Halland, påminner Andreas Carlson (KD), infrastruktur- och bostadsminister.
Region Halland hade hoppats på annat.
– Det hade vi gärna sett att den gjorde, för det hade inneburit mer resurser. Trafiktrycket har växt successivt, säger Elisabeth Svensson Agerbjer (C).
Hur blir det då?
Hur länge ska föraren i den olyckligt färgade Volvon behöva trycka folk på olämpliga ställen med kofångaren? Det är svårt att svara på. En breddning på hela vägen kommer inte att ske inom snar framtid. Åtgärdsvalsstudien gäller fortfarande.
– Eftersom man inte har påbörjat alla de åtgärderna så får vi ju fortsätta jobba med den tänker jag, säger Elisabeth Svensson Agerbjer (C).
Större förändringar, som stigningsfält, tar tid eftersom det är många som ska komma överens. Mark ska köpas och konsekvenser av att vägen kommer närmare tomter ska diskuteras.
