Lammkotletten, Porr-Birger och Tjuven i Bagdad
Göteborgs hamn. Skyffelmördarn, Rock-Olga, Porr-Birger och Tjuven i Bagdad. Bara några av smeknamnen, eller öknamnen, som arbetarna i Göteborgs hamn gett till varandra. En gång var de säkra på att ”Lammkotletten” hade dött.
Bananlådor fraktas av gigantiska fartyg i rött solnedgångsljus, så kallade ”goa gubbar” lyfter världens tyngsta kran med bara händerna. Någon viftar in containrar med oklara handrörelser och ser ut att tänka mer på annat.
Dokumentären Den inre hamnen från 1990 skildrar tuffa och råa göteborgare som sett och gjort allt i hamnen. Snart rullar tvåtusentalet in och förändrar hamnen i grunden. I stället för enorma kranar, som styrs med en hand av en cool, gäspande dam, ska det byggas bostäder, affärscenter och kontor.
Trots att filmen kom år 1990 inleds den med en krok som hade fångat även den tröttaste Tiktokskrollande tonåringens intresse. I över en minut rabblas smeknamn, eller om man ska kalla det för öknamn, upp. Somliga är mer kreativa än andra. Det finns till exempel inte samma djup och anledning att spekulera vidare kring namnet ”Snoppen” som namnet ”Tjuven i Bagdad”.
Hur namnen ges får vi som tittar aldrig veta. En del namn måste dock ha kommit till av en anledning, ”Skit i handfatet” och ”Gissa mitt jobb” är två av dem.
Hamnhistorier
Allt verkar trasigt i hamnen. Nedbrunna skjul med krossade fönster står mållöst kvar. De ska ändå bort – om något år. Samtidigt finns ett ständigt romantiskt skimmer över betongmarken när den delas upp av kranarnas skuggor. Hamnarbetarnas grova dialekt varvas med orden ”va” och ”vettu”. För en stockholmare är det inte alltid lätt att höra vad som sägs, men vad spelar det för roll? De behöver ju bara förstå varandra.
Gänget i hamnen berättar historier om arbetsledare i plommonstop, ett plagg som (tyvärr) är rätt sällsynt i dag. Samtidigt vilar ett allvar över stuveriarbetarna. Många av dem har bevittnat dödsolyckor.
– Hela hjärnan låg utspridd över marken, det fanns inga mantåg uppsatta, så han gick la baklänges och ramlade ner, dog ögonblickligen, berättar en av gubbarna.
Händelsen summeras som ”otrevlig”. En annan stuveriarbetare berättar obekymrat om hur han en gång fick en tung pall med frukt över sig.
”Sammansvetsat gäng”
Det råder olika åsikter om vad som ligger bakom splittringen i hamnen. En del menar att politiska ideologier blev viktigare än det fackliga arbetet. Skitprat! säger en annan som helt enkelt var missnöjd med facket och bildade ett nytt. Även om de ryker ihop då och då konstateras en underliggande glädje.
– Det är inte många arbetsplatser som ger en sådan gemenskap. Vi är ett sammansvetsat gäng, det är två fackförbund men ändå så kommer vi gott överens när vi jobbar, säger Rune Stellan Karlson (smeknamn okänt), som varit stuveriarbetare i 25 år.
Att hamnen är i förändring visas med evighetslånga klippbilder på diverse byggen och rivningsprojekt. Fartyg flyter fram i snigelfart. Här har hamnarbetarna haft det kul trots att det inte alltid har lönat sig. Kurt Lundberg är nära pension och berättar om hur det var innan han fick en fast tjänst. Då kunde han lönlöst stå, väntande på jobb, från klockan sex på morgonen till fem på eftermiddagen.
– Cyklade hem igen utan att ha tjänat fem öre, jag hade förlorat 30 öre på kaffe och macka, säger han.
Historien om ”Lammkotletten”
Så fort före detta stuveriarbetaren Allan Boström dyker upp i bild, leende i mjugg, förstår tittaren att det nu kommer bjudas på en kanonanekdot. Och Allan levererar, även om han inledningsvis lite osammanhängande nämner någon som heter ”Tjockelof” som inte återkommer i berättelsen.
Det handlar nämligen om stuveriarbetaren Lammkotletten, en man som hade ett emaljöga. En dag kalvade en länga – göteborgsk slang för att staplat gods välter – över stackars Kotletten. Där låg han skadad och oförmögen att röra sig. Styrman, besättningen och ambulansmännen rusar fram för att hjälpa, när de möter Lammkotlettens stirrande, kalla emaljöga tror de att det värsta har hänt.
– ”Han är död”, sade de, berättar Allan och kan inte hålla sig för skratt.
Då vaknar Lammkotletten till liv – han hann ju aldrig dö.
– Nej! Jag lever, det är ingen fara, säger Lammkotletten.
– Tyst! Det förstår ju de bättre än dig, säger förmannen.
Fotnot: Se hela dokumentären Den inre hamnen på SVT play.
