Sexuella trakasserier minskar inte – unga kvinnor mest utsatta
Arbetsmiljö. Var fjärde kvinna i åldern 18–29 har utsatts för sexuella trakasserier på jobbet det senaste året. Och kvinnor på mansdominerade arbetsplatser är fortsatt mest utsatta. Det visar den aktuella Trakasseribarometern.
Det är inte ”rått men hjärtligt” för alla. Mer än var tionde person upplever att jargongen på den egna arbetsplatsen är skadlig. Och utsattheten för trakasserier och diskriminering har inte minskat sedan 2018 då Trakasseribarometern genomfördes för första gången (Läs mer här under).
– Den kom till som ett svar på ett behov och är en viktig kunskapskälla. Det är den bästa undersökningen i sitt slag, sett till omfång och detaljer, säger Joa Bergold, sedan länge ansvarig för frågorna på LO.
Hon var en av dem som för drygt tio år sedan efterlyste ökad kunskap om bland annat sexuella trakasserier på arbetsplatserna. Och Joa Bergold kan se att medvetenheten om problemen ökat bland arbetsgivarna. Samtidigt, det är ”ute att reagera” i dag, efter en mer politiskt offensiv reformperiod. Sexuella trakasserier spelas ned.
– Vi ser unga tjejer som menar att det inte är någon idé. Och om man inte känner att det finns en mottaglighet, ett utrymme för att reagera, kan den enskilda strategin ju bli att gilla läget. Man vill vara en i gänget, säger hon.
Fyra insikter
Det är också något som speglas i årets barometer, beskrivet i fyra viktiga insikter:
- Det finns en ökad tolerans för kränkande beteenden, tydligast bland unga kvinnor.
- Färre unga kvinnor känner igen sexuella trakasserier.
- Trakasserier kopplat till religion ökar kraftigt.
- Utsattheten har inte minskat utan är densamma som för åtta år sedan.
Joa Bergold tar upp att ”tredje person” – kunder, leverantörer, patienter eller gäster – rör en av kärnkonflikterna i sammanhanget. Bergold pekar på problemet med otydligheten i diskrimineringslagstiftningen när det gäller tredje person. Utredningsskyldigheten gäller om det sker mellan anställda. Arbetsmiljölagen däremot är tydlig när det gäller hot och våld från utomstående.
I Trakasseribarometern svarar bara en av tre att arbetsgivaren tar ansvar för att förebygga trakasserier även av utomstående. Och kränkningar av tredje person drabbar kvinnor hårdast. Mer än var fjärde kvinna har till exempel känt obehag efter har till exempel blivit utsatt för olämpligt stirrande eller blickar.
Enkät i nyhetsbrevet
Transportarbetaren skickade i augusti ut en undersökning, i tidningens nyhetsbrev, med frågor om diskriminering och trakasserier. Nära 200 personer svarade. En stor majoritet svarade nej både på frågan ”Har du själv blivit diskriminerad på din arbetsplats på grund av ditt kön?” (68 procent) och ”Har du själv blivit utsatt för sexuella trakasserier på jobbet?” (71 procent).
Men på frågan ”Har du upplevt oönskade beteenden på arbetsplatsen, som till exempel jargong med sexskämt eller oönskade närmanden?” så svarade fler än hälften att de gjort det eller sett och hört andra bli det.
Trakasseribarometern 2026 konstaterar också att det ibland är nödvändigt att fråga på flera sätt. Det har gjorts specifikt när det gäller sexuella trakasserier. 2,2 procent svarade att de blivit utsatta, men när de som svarade ja på frågan om de också utsatts för grovt oönskat beteende blev det sammanlagt 12,8 procent. Den siffran visar den totala utsattheten.
Värst hos kunderna
”De flesta sexuella trakasserierna har varit från kunder där jag levererar eller hämtar upp gods.” Så svarar en kvinna, lastbilschaufför, i enkätundersökningens fritextsvar.
I telefonsamtal berättar en annan kvinna, också hon åkerichaufför:
– Det har hänt flera gånger att kunder stirrat och frågat rakt ut om jag har silikonbröst. Eller, kan jag ta ditt nummer? Andra kunder kan kalla en hora eller fitta, det kan vara sådant som att de bett om hjälp och jag förklarat att det inte går att köra in där de vill, säger hon.
– Det blir till slut någon form av vardag, så normaliserat.
Den kvinnliga chauffören har under snart tio år arbetat på ett större åkeri i södra Sverige. Hon upplever att den tidigare ägaren tog betydligt mer ansvar när det gällde den aspekten av arbetsmiljö.
– När jag tagit upp problem på arbetsplatsen med den nye ägaren har jag fått höra att han inte alls upplever det på samma vis som jag. Han tyckte jag var känslig bara.
”Svårt att berätta”
Med några andra kvinnliga kollegor har hon någon gång talat om den kvinnosyn som präglar arbetsplatsen.
– Men det är ofta svårt att berätta i branschen, ibland blir man lite isolerad som kvinna. Men jag har aldrig känt att det är mitt fel, där är jag rätt stark.
En annan kvinna med lång erfarenhet som chaufför inom åkeri i Stockholmstrakten skriver att hon ”Älskar jargong och trivs finfint i branschen. Jag skämtar gärna tillbaka, det höjer trivseln på jobbet. Däremot är det ju något som kräver känsla, alla gillar det inte och det måste man vara lyhörd för.”.
– Jag är tveksam till om det går att ändra på jargong och attityder i en hel bransch. Men självklart måste man skilja en jargong från mobbning och trakasserier, där har jag nolltolerans, säger hon.
– När jag har haft praktikanter har jag talat om jargongen och bruka säga att det kan vara tufft men hjärtligt, och har gett rådet att tänka efter vad syftet med en kommentar kan vara – är det att vara taskig eller ett misslyckat skämt?
”1990-talsnivå”
En taxichaufför skriver att taxibranschen ”är på 1990-talet i termer av upplysningsnivå. Metoo-vågen gick helt förbi denna del av yrkessamhället.”. En kvinna berättar på telefon om en manlig, dubbelt så gammal, kollega som varje morgon vill trycka sig inpå henne för att hon gör honom så kramsugen. Både är upptagna av andra partner på var sitt håll, kvinnan har aldrig upplevt någon som helst attraktion från någons sida. Hon har inte tagit upp det med någon.
– Jag går omvägar. Jag tror det bara handlar om att han vill visa att han kan. Makt.
En annan kvinna berättar om hur en kollega högt inför alla, på väg till julbordet, sa att hon såg ut som (namngiven porrstjärna) och kommenterade hennes klädsel. Arbetsgivaren slog bort det med att det skedde utanför arbetstid.
Ett syfte med Trakasseribarometern är att ge en faktabaserad verklighetsbild. Insikterna utgör underlag för förändringar och förbättringar för hela samhället.
I arbetet deltar forskare och parter från arbetsmarknaden, bland annat LO-förbunden Handels, IF Metall och Kommunal.
