Från spets till spets. Sveriges högsta fyr (41,6 meter) Långe Jan står längst ned på Ölands södra udde … … och på öns stora grund och norra udde står 32 meter höga Långe Erik (byggd av kalksten) och spejar ut över havet.

Länsväg 136. Över karg alvarmark, genom heta semesterorten, bakom husvagnskaravaner, förbi slott och stugor – vi tog Ölands huvudväg i juli.

Vägen löper längs hela den avlånga ön, som många förknippar med sommar och sol, camping och kanske kvarnar. Säsongsvariationen är stor när det kommer till trafiktäthet på 136:an på Ölands största trafikled. Särskilt i juli är risken för köbildning stor.

I huvudsak är länsvägen dragen på den västra sidan av ön. Norr om Borgholm ansluter väg 925 som går på östra sidan, från Ottenby i söder. På den är det betydligt färre husvagnar och husbilar sommartid, men fler traktorer och jordbruksfordon.

Men året runt är väg 136 viktig för de allt fler som pendlar till arbete på fastlandet.

På OKQ8:s servicestation i Borgholm, ”Ölands huvudstad”, är det den första lördagen i juli en jämn ström av fordon som ska tankas. Turistsäsongen har kommit i gång på allvar.

– Fast först nästa vecka börjar egentligen det värsta – eller bästa, rättare sagt, säger Melker Thorén i kassan.

Högtryck

Liksom kollegan på stationen, Marcus Henningsson, uppskattar han att arbeta på sommaren när trycket är högt. Marcus har jobbat i 14 år på sin nuvarande arbetsplats och lika länge på den tidigare, Statoil. Melker har gjort sin första vinter på stationen i Borgholm, men har tidigare jobbat här flera somrar.

Kommande vecka väntas alltså den stora anstormningen. Den 14 juli firas kronprinsessan Victorias födelsedag traditionsenligt på Solliden. Med åren har firandet svällt ut och sker under flera dagar, med kunglig kortege genom staden och utnämnandet av Årets ölänning. Och konserter med kända artister, i år väntas bland andra Petra Marklund och The Ark.

Turisterna sköter sig över lag bra, tycker killarna som för tillfället arbetar inne i butiken.

– Fast lördagar och söndagar i juli mellan 11 och 15 drar man sig ju för att åka in till Kalmar, säger Marcus.

Bilköer

När det är stugbytardagar kryper trafiken ofta ned till Ölandsbron.

En kund som har problem med laddning vid en av stationens elstolpar vänder sig till Marcus, som följer med ut och kollar. Det är rätt vanligt att det blir problem med stolparna och mer svåra, tekniska problem måste lösas via support från ansvarigt företag i Tyskland.

– På ställen med många stolpar märks det ju inte av så mycket, men vi har bara två. Fast oftast är det problem med bilarna… säger Marcus Henningsson.

Ute bland pumparna är det en särskild fålla för husbilar. Under våren och under Ölands skördefest, sista veckan i september, uppskattar Marcus att närmare 80 procent av de kunder som tankar kommer i husbil.

Börjar i Ottenby

Längst i söder, på Ölands södra udde, är det också många som kommit i husbil. Och en hel del fågelskådare även i juli. Den smala vägen ut mot fyren Långe Jan går över betesmark där får och kor strövar fritt och ofta på vägbanan. 136:an börjar egentligen i samhället Ottenby.

Vägen norrut passerar förbi i stort sett trädlös hed där berggrunden bara täcks av ett tunt jordlager. Sådan alvarmark finns på flera håll på Öland, även i norr. Stora alvaret på södra Öland – 37 kilometer långt och 15 kilometer brett – utgör en femtedel av öns totala yta.

Det ingår i Södra Ölands odlingslandskap, som getts status som världsarv av FN-organet Unesco.

Världsarvsområdet omfattar såväl odlade och betade marker som byar, fornborgar och sjömark. I området finns jordar som tillhör Sveriges bördigaste, som Mörbylångadalen, och karg hedmark. Under medeltiden uppfördes så kallade radbyar här, efter principen att tomternas bredd mot bygatan motsvarade gårdens andelar i byn.

”Ölandsgubbar”

I höjd med Mörbylånga är en lastbil parkerad ute på fältet. Det är bråda tider för jordgubbsplockarna. Ingen har tid att prata. ”Ölandsgubbarna” ska lastas och fraktas i väg till fastlandet. På vägen passerar en annan lastbil, med Ölandspotatis i lasten.

I hamnen i Färjestaden anlöper åter färjor, men bara sommartid och bara för passagerare och cyklar. Den ordinarie färjetrafiken lades ned efter att Ölandsbron stod färdig år 1972 och detsamma gäller trafiken från Stora Rör till Revsudden där Kalmarsund är som smalast.

För Färjestaden har bron inneburit ett uppsving och orten är numera den största på ön. En regnig sommardag är det fullt med folk både inne i shoppingcentret och på parkeringen utanför.

Slottsruinen

Färden fortsätter norrut, upp mot Borgholm. På långt håll över heden syns slottsruinen, som är en av öns stora turistattraktioner med guidning, olika utställningar och konserter. Det kungliga slottet blev aldrig färdigställt. År 1805 brann bygget som då hade fått stå och förfalla i över hundra år.

Dagens kungafamiljs sommarbostad, Solliden, ligger betydligt mer inbäddad i grönska i närheten av ruinen. Det är kungens privata egendom men alla kan njuta av de vackra parkerna och trädgården som omger den slottsliknande villan som uppfördes i början av 1900-talet. Redan då hade turismen börjat ta fart.

1864 fick staden status som kurort. Luften ansågs hälsosam och välsituerade besökare från hela landet kom hit, oftast med båt.

Mer fart i Köpingsvik

Fortfarande lever Borgholm upp om somrarna men än mer fart är det kanske norr om staden, i Köpingsvik. Vägen skär rakt igenom samhället. Campingar och stugbyar ligger med vattnet och restauranger, affärer, kroppkakebodar och butiker på båda sidor. Flera allvarliga olyckor har inträffat här och Trafikverket utreder för närvarande att bygga en gång- och cykeltunnel under väg 136 på sträckan.

Också i norr är landskapet sedan till stora delar öppet och präglat av vidsträckta fält med odling. På ett par ställen har vinstockarna etablerat sig. Sedan den 1 juni förra året är gårdsförsäljning av vin tillåten, men det är villkorat: Bara några få flaskor per person och kombinerat med ett ”kunskapshöjande besöksarrangemang” på minst 30 minuter. Systembolagen på ön har också försäljning av lokalt producerat vin.

Största kvarnen

På Öland finns fler än 350 bevarade väderkvarnar. Den största ligger i kustbyn Sandvik och är också en av världens största kvarnar. Det är möjligt att gå upp i den 26 meter höga byggnaden. Nere på markplan är det i dag restaurang, som bland annat serverar kroppkakor och öländsk lufsa, ett slags potatispannkaka med bacon.

Här i norr är Öland som smalast och havet synligt på båda sidor om vägen. Från Löttorp löper 136:an delvis genom barrskog. Åt öster ligger Bödabukten, ”Ölands riviera”, med en nära två mil lång sandstrand.

Bada i Byxelkrok

Längre upp finns Trollskogen med förvridna, krumma tallar. Men vår väg sticker av mot Byxelkrok som ligger mot fastlandet. Också ”Kroken” har sandstrand. De gamla sjöbodarna används som matställen och butiker sommartid och juni–augusti är det färjeförbindelse till Oskarshamn två gånger per dag.

Byxelkrok var länge väg 136:s norra slutdestination men vägen är förlängd till Nabbelund, strax söder om Ölands norra udde med fyren Långe Erik.