Transportarbetaren intervjuade Hamnarbetarförbundets ordförande, Björn A Borg, i nummer 4, 2004.

Hamn. Om mindre än två dygn kan en ny konflikt bryta ut i hamnarna. Vad vill Hamnarbetarförbundet (HF)? Är målet dubbla kollektivavtal och dubbla fackföreningar för arbetare på en och samma arbetsplats? Så här sa HF:s mångårige ordförande Björn A Borg i en stor intervju i Transportarbetaren år 2004. Texten är något kortad, i övrigt återges den ordagrant.

Ända sedan 1972 har Sveriges hamnarbetare varit splittrade i två rivaliserande fackförbund. Målet för utbrytarna, Hamnarbetarförbundet, är fortfarande ett eget kollektivavtal. Fast förbundsordförande Björn A Borg tycker själv att det är lite motsägelsefullt.

– Två olika kollektivavtal på samma arbetsplats är inte bra. Det gynnar bara arbetsgivaren.

Björn Borg är bas för1500 medlemmar i Svenska Hamnarbetarförbundet, HF. Transport är större, med ungefär 2000 yrkesaktiva i hamnarna.

Borg, som för säkerhets skull brukar stoppa in i ett ”A” mellan namnen, har hunnit fylla 58 år. Han tillträdde som ordförande redan 1976 och ställer nu upp för en mandatperiod till. Efter det, säger han, är det dags för någon yngre förmåga att ta vid.

Valet sker på Hamnarbetarförbundets kongress i april 2004, den elfte i ordningen. Bland motionerna finns inte krav på samgående med Transport igen. Inget närmande heller, den här gången. En sådan motion fanns till kongressen 1996.

Ändå har mycket hänt sedan våren 1972 då den uppslitande separationen var ett faktum. I flera hamnar sker ett samarbete mellan förbunden och en hel del av bitterheten och stridigheterna har klingat av.

På en rak fråga om Hamnarbetarförbundets mål svarar ordförande Borg att det är att samla landets hamnarbetare i en stark och slagkraftig organisation.

Medlemskap i LO då?

– Nej, säger Borg, det vet vi att vi inte kan få…

Från första början sökte Hamnarbetarförbundet inträde i LO. Det blev nobben. Svaret blev att avtals- och organisationsrätten ligger och ska ligga hos Transport.

Björn Borg säger:

– Så är det, även om vi inte gillar det. Vår strävan är ett eget centralt kollektivavtal med arbetsgivarna. Det är ju dit alla fackliga organisationer vill.

– Fast vi har lärt oss hantera en situation utan eget avtal och vi tycker att vi har en roll att fylla. Jag tror att det uppstått ett slags symbiotiskt förhållande mellan våra två fack. En avtalsbunden organisation och en fristående, utan fredsplikt, som tillsammans satt extra press på arbetsgivarna.

Själva vitsen med en fackförening och ett kollektivavtal är att arbetstagarna sluter sig samman och skapar en lönekartell. Ett pris på arbetet som ingen går under. Med flera fackförbund och flera kollektivavtal för samma yrkesgrupp är risken uppenbar att arbetsgivarna kan spela ut löntagarna mot varandra.

– Visst, så är det, medger Björn Borg. Inte minst erfarenheterna i Sydeuropa visar att det inte är någon idealisk situation med flera fack och flera avtal.

– Jag är medveten om att det finns en motsättning i det jag säger. Men vi vill faktiskt inte att det ska finnas ett avtal för våra medlemmar i en hamn och ett annat för Transports. I exempelvis Sundsvall förhandlar vi i stället med Transport och skriver gemensamt under uppgörelsen.

I gruffet mellan transportare och HF:are har avtalsfrågan länge varit en het potatis. Envisa rykten har gjort gällande att Hamnarbetarförbundet och stuveribolagen ändå tecknat lokala kollektivavtal i flera hamnar. Något som vore ett brott mot Sveriges Hamnars stadgar, som säger att avtalen ska tecknas med Transport.

När jag frågar om avtalen ler Björn Borg och säger:

– Vi har tecknat kollektivavtal i Stockholms hamn och i Bottenvikens stuveri, det har även framkommit i en AD-process. Där är vi självfallet bundna av fredsplikt. Det skulle arbetsgivarna säkert vara snabba att påpeka om vi försökte vidta stridsåtgärder.

Enligt Björn Borg skrevs avtalet i Stockholms hamn redan 1982 – med Transports goda minne – i samband med att flera hamnbolag skulle slås samman. Han är inte heller sen att medge att HF, genom avtalen, också tappat ställningen som fristående fack med möjlighet att när som helst avlossa strejkvapnet.

Vad var det egentligen som orsakade skilsmässan 1972?

Borg menar att det var en rad faktorer som samverkade. Historien går tillbaka till 1800-talet. Då var stuveriarbetet ett otryggt, riskfyllt daglönarjobb. Några år före sekelskiftet började hamnarbetarna sluta sig samman i det som blev Svenska Transportarbetareförbundet.

– Transport bildades i praktiken av stuveriarbetare. Man hade ett stort inflytande i förbundet, ett inflytande som avtog i takt med att andra grupper kom in. Lite populistiskt och vulgärt kan man väl säga att det växte fram ett pampvälde och en splittring som lade grunden för ett misstroende.

Det finns andra historieskrivningar förstås.

För 40–50 år sedan hade Transport en stuveriavdelning i varje hamn, stor som liten. Det bedömdes som ohanterligt och under 1960-talet fattade tre olika kongresser beslut om att hamnavdelningarna skulle uppgå som egna sektioner i de vanliga landavdelningarna.

Besluten togs med stor majoritet. Ändå blev det ett ramaskri bland många stuveriarbetare, särskilt längs Norrlandskusten. Förbundet hotade till slut med uteslutning för dem som trilskades och i mars 1972 – under stort mediarabalder – bröt sig 961 stuveriarbetare ur Transport och bildade Svenska Hamnarbetarförbundet.

Björn Borg håller med om att det var demokratiskt fattade beslut som man inte ville foga sig i.

– Så var det. Man kan diskutera vad som var rätt eller fel, men det fanns också en stark opposition mot att uppgå i storavdelningarna. Redan vid Transports kongress 1969 i Stockholm tågade en grupp stuvare upp i Tegnérlunden för att diskutera möjligheten att bilda ett eget förbund.

– Hamnarbetarna värnade helt enkelt sin autonomi. Man såg en risk att man skulle drunkna i storavdelningarna.

Splittringen orsakade djupa sår och i många hamnar slutade forna arbetskamrater att hälsa på varandra. I efterdebatten har det ibland sagts att det också var en politisk strid. Att ett av Transports outtalade mål var att bli av med misshagliga kommunister.

Borg är skeptisk:

– Hela samhället var så oerhört mycket mer politiserat i början av 1970-talet. Men den var inte så mycket partipolitik i den här frågan. Transport blev av med några kommunister, men också många goda socialdemokrater.

– Hamnarbetarförbundet har alltid skällts för att vara en kommunistisk organisation. Och visst, det har funnits radikala personer och även i dag finns en radikalism i vårt förbund. Men det gör det i Transport också! Min gissning är att den nuvarande Transportledningen inte skulle dra särskilt jämt med den som ledde förbundet i början av 1970-talet.

Björn Borg ser både för- och nackdelar med att Sverige haft två hamnfack. På plussidan ser han de dubbla fioler som förbunden kunnat spela och en ökad facklig medvetenhet, som är unik på svensk arbetsmarknad.

En annan positiv effekt med HF, menar han, är att Transport trots allt backade ett steg 1982 och införde tre renodlade stuveriavdelningar. Då närdes också en förhoppning om att HF:arna skulle komma tillbaka till Transport.

– Det var en dröm hos Transport. Jag satt ju i HF:s styrelse redan på den tiden och märkte ingen sådan rörelse i våra led.

Fortfarande finns det hamnar där stuveriarbetarna är delade i två läger som träter flitigt. Är det inte lätt att man i ett förbund utan avtal, som står utanför LO, odlar ett slags utanförskap?

– Så har man gjort i några av våra avdelningar. Men det är inte särskilt produktivt och vi har försökt få bort det. Vi ska profilera oss som motpart till arbetsgivarna, inte leva på att tala illa om Transport. Kan vi inte leva på vårt eget arbete har vi inget berättigande. Transport är ändå ett av de levande förbunden i LO som bäst företräder sina medlemmar.

Björn Borg ser också negativa sidor med två förbund:

– En skicklig arbetsgivare kan spela på att det finns två fackliga organisationer.  Exempel finns säkert där det varit till nackdel för hamnarbetarna.

– Det är naturligtvis en fördel att kunna samla alla medlemmar i en organisation. Då får man större slagkraft. Jag skulle gärna se att alla hamnarbetare var med i ett förbund. Den dag Transport tar in våra stadgebestämmelser om medlemsinflytande vid avtalsförhandlingar och vid konfliktåtgärder, då rycker man undan grunden för vår existens.

Fotnot: I dag är Björn A Borg pensionär. HF:s nuvarande ordförande heter Eskil Rönér.