Magnus Larsson, central ombudsman, Tommy Wreeth förbundsordförande och Lars Mikaelsson förbundssekreterare var Transports innersta kärna i förhandlingarna.

Lastbilsförare. Transportavtalet skrevs under av parterna på skärtorsdagens förmiddag. Ett tvåårigt avtal som för de flesta medlemsgrupper inom transportavtalet ger mer än industrins märke på 7,4 procent. – Ett hyfsat avtal under omständigheterna, säger Tommy Wreeth, förbundsordförande Transport.

En räkneövning med medellöner, tariffernas olika steg och antal anställda i varje grupp gjorde att Transport och Biltrafikens Arbetsgivareförbund till sist blev överens. Kort betyder det en ökad lönespridning och där de flesta, cirka 70 procent, av medlemsgrupperna som går på transportavtalet får mer än industrins märke på 7,4 procent (4,1 plus 3,3). Avtalet är tvåårigt och gäller från 1 april i år och gäller anställda inom åkeri, terminal och lager. Från och med i år ingår även bärgning.

– För oss var det pengar, pengar, pengar som var viktigt. Och att få till det utan att sälja ut något. Det tycker jag att vi har lyckats med. Det är ett hyfsat avtal, säger Tommy Wreeth.

Avtalet ger för år ett 1 080 kronor till 1 500 kronor och år två 900 kronor till 1 124 kronor.

– För drygt 7 av 10 anställda ger det mer än märket så jag tycker att det är ett försvarbart förhandlingsresultat. Och alla anställda garanteras 100 procent då vi har tarifflöner.

Ni gick ut med förhandlingskraven på ett ettårigt avtal och en engångssumma som kompensation för prolongeringen av förra periodens avtal. Vad har du för kommentarer kring det?

– Jag ska aldrig i helvete någonsin prolongera någonting en gång till. Vi blev helt blåsta på det. Samtidigt är ett engångsbelopp lite som ”kissa-på-sig-pengar”. Det känns skönt för stunden med det är inget beständigt. Jag tycker att det är bra att vi i stället fick lite mer till procenthöjningarna. Det är pengar som vi har med oss framöver. En löneökning på 300 kronor i månaden ger på 18 månader samma belopp som vi krävde med engångbeloppet. Skillnaden är att de 300 kronorna har man med sig genom hela anställningen.

Andra avtal som slutits inom LO har låglönesatsningar. Ert avtal ger mest till den som tjänar bäst. Hur motiverar du det?

– Vi har bra nivåerna på våra lägsta löner redan. Med tanke på att vi har tarifflöner så garanteras alla i branschen löneökningarna på sikt. Alla får som minst ökningar i nivå med övriga på arbetsmarknaden. Både vi och arbetsgivaren vill ha kvar anställda i branschen så om du jobbar kvar får du ta del av de högre påslagen längre fram. Antal år och erfarenhet i yrket ska betala sig. Det här är vad våra medlemmar vill.

Ni ställde som ensamt LO-förbund er utanför samordningen och märket. Märket som den här gången landade på 7,4 procent för två år. Var det rätt strategi?

– Vi bryr oss inte om märket. Det får andra ta ansvar för. Jag representerar Transports medlemmar och min uppgift är att göra det bästa för dem. Vårt resultat landade snäppet högre är industrins märke. Så vill Industrifacken fortsätta att förhandla fram ett märke så kan vi andra använda det som golv för att ta avstamp ifrån. Frågan är ändå om inte märket har spelat ut sin roll.

Det har också pratats om varsel och olika konfliktåtgärder som strejk. Vad säger du till de medlemmar som känner sig snuvade på det?

– Jag kan förstå att det finns medlemmar som hellre hade sett oss gå ut i konflikt men frågan är vad vi hade vi vunnit? Vi i förhandlingsdelegationen och förbundsstyrelsen tycker att det är ett rimligt avtal som vi har fått till och vi trodde inte att en konflikt hade gett oss mer, säger Tommy Wreeth.