Ryktet går om hur det borde vara
Åkeri. Vi ringer upp en rumänsk förare som kör i Sverige. Numera har han ett bra jobb på ett svenskt företag, men han träffar många landsmän som inte har det.
Jag vet att du vill vara anonym, vad ska vi kalla dig?
– Kanske Andrew Tate? Haha!
Detta att betala traktamenten ”i stället” för lön, är det kutym i Rumänien?
– I helsicke heller! Det är bara ett kryphål för att minimera utgifterna till Skatteverket, att betala den rumänska minimilönen och resten som traktamenten. Men jag tror att den här typen av företag är mindre vanliga nu än för fem–sex år sedan, det är svårt om du har 30 löner som måste betalas.
Varför tror du att det är mindre vanligt nu?
– För att Skatteverket började göra sitt jobb så att pengar inte läcker bort från dit de ska. Färre förare kommer till Sverige och på parkeringsplatserna hör man historier om åkerier med kanske bara fem bilar som åkt fast. Det är bra, jag betalar 35 procent i skatt och sociala avgifter och det är jag glad för.
Hur är livet för dina landsmän som har tveksamma arbetsgivare?
– Det är komplicerat för det är en psykologisk fråga. För en del är känslan dålig och för en del är den väldigt dålig. Bara det att om förarna skadar sig i arbetet och måste till sjukhus så får de en större sjukhusräkning. Och deras körtid är pressad till MAX.
Har du hört om folk som tvingas arbeta av tid eller får lån tagna i sitt namn?
– Lyckligtvis inte. Vi lever inte innan år 1856, slaveriet är avskaffat. Men en sak som arbetsgivare utnyttjar är det faktum att om du kommer hit i början av en månad så får du betalt först i slutet av nästa. Det är också en psykologisk fråga, en del är close-minded och lyder.
Hur funkar det att klara sig på en liten lön i ett dyrt land?
– De flesta tjänar inte så lite. Men man måste vara uppmärksam på kryphålet. De kan tjäna 21 000 kronor i lön och skatta på dem – sedan kan arbetsgivaren variera hur mycket som läggs som traktamenten, det är så de spelar boll. Och förarna bor ju i bilarna.
