”Utvecklingen för rumänska förare är inte ljus”
Åkeri. Bemanningsföretag används för att ducka skatten och förarna får betala. Ett företag som hade tioårskontrakt med sin enda svenska kund påstod sig sakna fast driftställe och betalade 570 procent av ersättningen som skattefritt traktamente. – Det är rumäner som exploaterar andra rumäner, säger fackkämpen Elena Frandes.
Ett småländskt företag med 26 fordon, varav 15 tunga lastbilar, är registrerat på alla tänkbara sätt hos Skatteverket. Verksamheten har gått bra, men trots att de 2022 omsatte över 37 miljoner kronor så hade de bara fem anställda. Hur det är möjligt? Du har nog redan gissat rätt, det finns ett bemanningsföretag. Det har sin officiella adress i Rumänien, men hälften av de 33 förarnas anställningsavtal har tecknats i Sverige.
Sedan starten 2017 har de en imponerande utvecklingskurva på rumänska motsvarigheter till sajter som Bolagsfakta, men 2022 hände något. Sedan dess har de hunnit granskas av svenska Skatteverket som försiktigt räknat om ogiltiga traktamenten till lön och krävt dem på en miljon kronor i arbetsgivaravgifter.
– Tyvärr är det vanligt att ingen betalar skatt och sociala avgifter för rumänska förare, säger Elena Frandes som går under smeknamnet Nina.
Hon är ordförande i det rumänska fackförbundet SLT, Sindicatul Lucratorilor din Transporturi. I bakgrunden på hennes kontor hänger en rad flaggor, en av dem har Svenska Transportarbetareförbundets logo.
Ingen vet antalet

Ingen vet exakt hur många rumänska förare som befinner sig i Sverige. Anslutningsgraden är låg, SLT har knappt ett dussin medlemmar här, men man vet att rumäner näst polacker är den största förargruppen på den internationella europeiska marknaden. 150 000 rumäner kör runt i länder utanför det egna.
– Vad som är intressant med just Sverige är att vi ser ganska många rumänska företag. Det betyder att det är rumäner som exploaterar andra rumäner, säger Nina.
Hon känner inte till det aktuella bemanningsbolaget, men googlar nyfiket fram deras omsättning och tycker att de fungerar bra som typexempel. Företagsledaren har hävdat att administration och annat skötts i Rumänien, men enligt Skatteverket har han själv stått för detta medan han huvudsakligen befunnit sig i Sverige. Bolaget har en kontorslokal i Småland, en dryg kilometer från sin enda kund, och företagsledaren har också själv kört lastbil här.
Nina konstaterar att mobilitetspaketet inte är heltäckande och att utstationeringsdirektivet inte följs.
En rumänsk förare tjänar enligt SLT en grundlön på 810 euro innan skatt, därefter läggs traktamenten på. Men vanligtvis står bara grundlönen i kontrakten och hur mycket som tillkommer utöver de 5 500 svenska kronor som blir kvar efter skatt är osäkert.
Borta elva månader om året
Arbetsdagarna varierar mellan åtta och femton timmar, många är borta hemifrån elva månader om året. Och marknaden bara växer.
– Numera hör vi också om fall i Storbritannien, Spanien, Österrike och Italien – detta med rumänska brevlådeföretag blir större för varje dag som går. Social dumpning är ett växande problem.
Nästan ingen har de intyg som krävs för att betala sociala avgifter i hemlandet. Förarna blir inte heller utstationerade, de bara lever år ut och år in i lastbilar runt om i Europa.
– Utvecklingen för rumänska förare har inte varit ljus, säger Nina.

Helt beroende av familjen
Hon berättar om en man som körde åt en av de allra största fraktjättarna, men råkade ut för en arbetsolycka på jobbet i Nederländerna.
Fraktbjässen marknadsför sig med att de erbjuder ”hållbara” transportlösningar, men den skadade mannen är nu helt beroende av att familjen tar hand om honom hemma i Rumänien. Hans pension räcker inte ens till medicinerna.
Och för den som förväntas leva elva månader i ett dyrt land som Sverige med en knapp lön får det stora konsekvenser för livskvaliteten.
– Effekten blir att de bara överlever. Ni kanske har sett hur de lagar sin mat intill lastbilen? De till och med tvättar sig nära bilen. Och det kan man se vid parkeringar över hela Europa, säger Nina Frandes.


