Ordförandeord. Under mina 36 år som medlem i förbundet, och snart lika lång tid som fackligt aktiv, har jag ganska ofta funderat på frågan om vad som är en bra, en hyfsad eller en dålig uppgörelse eller förhandling, och vem som avgör eller graderar det egentligen?
Efter lite grubblande och diskuterande med både mig själv och andra i min närhet blir svaret nästan alltid detsamma.
Det är ni medlemmar som avgör och delar ut domen. Sen gör ni alltid det som sanna transportare. Det vill säga, fanns det inte lite mer att klämma ut, eller borde vi kanske varslat och konfliktat för att få mer? Hyfsat eller okej, aldrig mer än så. Det är vårt motto mina vänner, och så ska det, och måste det vara!
En nöjd transportare i en förhandling finns väl ändå inte? Och är vi nöjda, visa det aldrig för motparten.
Det finns inget givet svar på hypotetiska frågor och på något sätt är det ändå alltid mitt ansvar att tillsammans med förhandlingsdelegationen och förbundsstyrelsen avgöra om, och när, avtal ska skrivas på eller inte.
I årets avtalsrörelse har vi fullt avsiktligt ställt oss utanför LO-samordningen och lagt fram egna krav för våra medlemmar, utan hänsyn till övriga inom LO-kollektivet.
Rätt eller fel avgör som alltid ni medlemmar. Men en sak ska ni veta: Jag jobbar inte för och jag är inte förtroendevald av LO!
Jag är fostrad, uppväxt och engagerad transportare i vårt förbund. Jag kommer aldrig att bli något annat, och vill inte heller bli det!
Mitt uppdrag är att företräda vårt förbund och våra medlemmar. Det försöker jag alltid att göra och prioritera, först och främst, i alla lägen och i alla situationer.
Än så länge har det gått bättre än väntat i årets avtalsrörelse. Min inställning till detta är och kommer alltid att vara följande:
Vi behöver inte bry oss om ett märke som vi skiter i. Vi tar det som ett golv och lägsta utgångsläge för våra medlemmar och vårt förbund.
Hoppas och tror att ni är med mig, som stolta medlemmar i Svenska Transportarbetareförbundet.
