Hamnkonflikten debatterades på ett seminarium på Handelshögskolan i Göteborg.

Hamn. Fyra timmar av föredrag och akademisk debatt, men ändå syntes inget ljusning i den allt mer infekterade hamnkonflikten i Göteborg. – Det är svårlöst. Om Transport och LO skulle backa och öppna för flera avtal på samma arbetsplats, när skulle vi i så fall dra gränsen? sa LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.

På måndagen ordnade Handelshögskolan i Göteborg ett seminarium om konflikträtten och situationen i containerhamnen, som drivs av APM Terminals. Intresset var så stort att arrangörerna tvingades byta upp sig till större lokal – inte en gång, utan två.

Först upp i talarstolen var historikern Christer Thörnqvist. Han konstaterade att strejker inte är något nytt. Den första kända inträffade år 1152 före Kristus. Då var det pryamidbyggare i Egypten som slogs för bättre betalning.

Nu är det alltså Hamnarbetarförbundet (HF) som står på barrikaden. Mot sig har de främst rederi- och hamnjätten APM och Sveriges Hamnar. Men också borgerliga politiker och stora delar av näringslivet som ropar allt ihärdigare på en inskränkning av strejkrätten.

Parter i målet är också LO och Transport – indirekt. Liksom regeringen, som får svidande kritik för att man tillsatta en utredning om strejkrätten.

Tvåa upp i talarstolen var HF:s styrelseledamot Erik Helgesson. Han beskrev HF:s historia och struktur, bland annat med medlemsomröstningar inför viktiga beslut. Helgesson påpekade också att HF bara strejkade en dag 2017, samtidigt som arbetsgivarsidan utlöste en månadslång kostsam lock-out.

Att konflikten startade redan 2016 och då kantades av punktstrejker och fackliga varselhot kan man läsa om i medlarnas rapport, men det var inget som Erik Helgesson nämnde. När det gäller nuläget sade han:

– Just nu pågår inga stridsåtgärder i hamnen och det har inte varit några sedan juni 2017. Ändå har det inte blivit någon bra situation på arbetsplatsen. Produktiviteten är låg, det är problem med datasystemet och våra skyddsombud har oklar status.

Erik Helgesson förklarade också att han inte tror på Transports uppgift om att förbundet har

1 600 yrkesaktiva hamnarbetare – mot HF:s 1300.

– Vår uppfattning är att vi är majoritetsorganisation i branschen, deklarerade Helgesson.

När det gäller lösningar på konflikten ser HF egentligen bara en. Att Transport öppnar dörren och släpper in Hamnarbetarförbundet till förhandlingsbordet, så att de två facken tillsammans tecknar ett så kallat trepartsavtal med Sveriges Hamnar.

På en rak fråga uppgav Helgesson att HF har framfört denna begäran till Transport.

Det är en uppgift som förvånar Transports förbundsordförande Tommy Wreeth. Han blir också förvånad över påståenden om att Transport skulle ha bjudits in till måndagens seminarium på Handelshögskolan:

– Sedan jag tillträdde som ordförande i juni har jag träffat HF-företrädare två gånger. Där har varit informella möten och inte vid något av dem har HF fört fram konkreta krav eller önskemål om trepartsförhandlingar. Hade de gjort det är jag ändå skeptisk till att det skulle fungera.

– En sak var vi dock överens om när vi träffades. Det är att det bästa vore om alla hamnarbetare vore organiserade i ett och samma fackförbund. När det gäller seminariet i Göteborg har jag hört talas om det skulle hållas, men Transport har mig veterligt inte fått någon förfrågan om att medverka.

Mats Glavå är docent i arbetsrätt och lyckades reta upp åtskilliga av Transports hamnarbetare och fackligt aktiva när han kommenterade Göteborgskonflikten i tv-programmet Uppdrag granskning. På seminariet redogjorde han i tur och ordning för de alternativ som han anser står till buds – om APM Terminals ska få arbetsfred i hamnen:

1. Det första är att HF tecknar ett parallellt kollektivavtal med APM Terminals. Och att Transport då är bussiga och inte skickar en stämning till Arbetsdomstolen (AD) med krav på skadestånd.
2. APM Terminals går ur arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar, som i decennier tecknat avtal med Transport. Sedan kan APM i nästa avtalsrörelse välja HF som enda motpart (och då få en tredjedel Transportare utan fredsplikt i hamnen).
3. Transport går med på att ändra innehållet i avtalet, så att det framgent bara omfattar medlemmar i Transport – inte alla arbetstagare, som är det normala på arbetsmarknaden. Då kan HF träffa ett eget avtal, utan att riskera en AD-process.
4. Transport och HF förhandlar tillsammans fram ett trepartsavtal.
5. Lagstiftning. Trots kraftiga protester från en samlad fackföreningsrörelse röstar riksdagen igenom lagändringar som hindrar att ett fackförbund tar till konfliktvapnet mot arbetsgivare som redan tecknat avtal med ett annat förbund.
6. En sista punkt som Mats Glavå inte nämnde. Att HF och Transport går samman och att hamnarbetarkåren blir enad, precis som det var före 1972.

Det var många åhörare som undrade vad Transport tänker om konflikten. Nu blev det i stället LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson som fick ordet. Han sa:

– LO är en federation av 14 olika fackförbund. I princip alla är med, utom Hamnarbetarförbundet. Ändå från början har vi kämpat för att alla som arbetar på en arbetsplats ska vara med i ett och samma fackförbund. Det är för att få maximal styrka. För att undvika att de anställda spelas ut mot varandra.

– I LO har vi delat upp arbetsmarknaden i tårtbitar och sedan enas vi om vilket förbund som ska få rätten att organisera och teckna avtal där. Därmed undviker vi att förbund konkurrerar om medlemmarna.

En viktig grundprincip, poängterade Torbjörn Johansson, är att arbetsgivarna inte kan välja vilket förbund de som ska förhandla med, utan de följer LO:s ”organisationsplan”:

– Det är inte ofta arbetsgivarna böjer sig frivilligt för LO:s krav, men här har man faktiskt i huvudsak gjort det. Varför? Jag tror att det handlar om att de får ordning och reda, inte som i många andra länder där facken konkurrerar om medlemmarna och varslar om konflikt mycket oftare än i Sverige.

– I min värld handlar det om makt. Ju mer sammanhållning vi har, desto mer tryck mot arbetsgivarna. Bråkar ett företag mot en LO-grupp, så bråkar man mot 1,5 miljoner LO-medlemmar!

Torbjörn Johansson förklarade att han är oroad över den pågående utredningen om konflikträtten. Även det som först uppfattas som små justeringar kan i slutänden leda till stora maktförskjutningar på arbetsmarknaden, varnade han.

Som avtalssekreterare ser han också risken för så kallad avtalsshopping – om det skulle bli fritt fram för arbetsgivare att teckna parallella avtal med olika fack. Stora eller små:

– Var skulle man dra gränsen i så fall? När skulle man sluta splittra upp en arbetsstyrka i mindre bitar? Om det kommer fyra kranförare i en liten hamn och vill bilda en egen facklig organisation och köra sitt eget race. Ska det vara okej?