”Alla delar av förbundet hänger ihop”
Ordförandeval. Organisering – om du frågar tillförordnade ordföranden Markus Pettersson ska den ske så nära medlemmarna som möjligt. Som en av två kandidater i ordförandevalet frågade vi om hans syn på Transport och framtiden.
Med två veckor kvar till kongressen, som ska välja Transports högsta ledning för de närmaste fem åren, berättade Markus Pettersson att han kandiderar. Han är beredd att bli ordförande i förbundet efter sina två månader som tillförordnad. Beskedet som han lämnade till valberedningen spreds sedan via Facebook och en intervju i Dagens Arena.
Markus Pettersson är 38 år och började som utredare på Transport 2005, efter ett samtal från förbundskontoret. Då hade han hunnit med att köra truck och lasta lastbilar på ett tryckeri i Malmö, engagera sig i grafikerns fackförbund, plugga bland annat statsvetenskap – och skriva en uppsats om kollektivavtal.
För fem år sedan valdes han in som förbundssekreterare i Transports verkställande utskott.
Vilken är din starkaste sida som facklig ledare?
– Jag tror på riktigt att vår kår av förtroendemän är helt avgörande när vi fattar beslut. Vår styrka är att det finns en jävla massa duktigt folk i förbundet. Och jag lämnar ett ganska stort ansvar till dem som arbetar med mig.
Vilka är de tre viktigaste framtidsfrågorna för Transport?
– Vi behöver fortsätta att utvecklas och förstå att arbetsmarknaden håller på att förändras i grunden. Förbundet måste fortsätta att organisera med syftet att teckna kollektivavtal – så att medlemmarna får schysta villkor på en globaliserad arbetsmarknad.
– I det korta perspektivet är det viktigt att inse att alla delar av förbundet hänger ihop med varandra, och alla är viktiga för att vi ska kunna bygga ett starkt fack.
Och den tredje framtidsfrågan?
– Jag tror att vi måste fundera på ledarskapet. Transport har haft en tradition att styra människor, vi behöver gå över till att leda i stället för att styra.
Vad tänker du om årets avtalsrörelse?
– Jag är skeptisk till modellen att industrin ska sätta ett märke som vi och resten av arbetsmarknaden sitter fast i. Men den här gången fick vi igenom en låglönesatsning i och med att LO-förbunden enades i samordningen, det tycker jag ska utvecklas mer i framtiden.
– Och här på förbundet gör förhandlingsavdelningen, förhandlingsdelegationerna och Tommy Wreeth ett jättejobb.
Hur tycker du att ska Transport bedriva facklig organisering?
– Så nära medlemmarna det bara går. Vi diskuterar i förbundet hur det ska göras, och fortsätter den debatten på kongressen. Min ambition är att verksamheten ska växa ute i avdelningarna och att vi på förbundskontoret ska vara ett stöd både för dem och ute på arbetsplatserna. Och det gäller för all verksamhet som organisering, förhandlingar, studier och annat. Jag upplever att det finns ett stort sug på avdelningarna efter kunskap och utbildning om organiseringen.
Ser du en förtroendeklyfta inom organisationen i dag? Hur kan den överbryggas?
– Vi befinner oss i en exceptionell situation, och som jag ser det började den när en enig förbundsstyrelse ansåg att det fanns valbarhetshinder för att välja om den tidigare ordföranden (Lars Lindgren, reds anm). Sedan dess har konflikten tagit fokus från de fackliga frågorna, och vi har fått en förtroendekris mellan oss och medlemmarna.
– För att överbrygga det måste vi inse att alla behöver varandra i förbundet. Det finns ingen motsättning mellan att organisera medlemmar och att teckna kollektivavtal. Båda är nödvändiga – och den ena delen blir starkare när den andra blir det. Nu måste vi orka göra det vi är till för i Transport.
