”Nu måste alla dra åt samma håll”
Ordförandeval. Om mindre än två veckor kan den forne terminalarbetaren Tommy Wreeth bli förbundsordförande och facklig ledare för 60 000 medlemmar i Transport. Valet står just nu mellan Wreeth och Markus Pettersson. Avgörandet ligger hos kongressen och de 219 ombuden. Tommy Wreeth är i dag förbundskassör. Så här ser han på Transports framtid:
Vilka är de tre viktigaste framtidsfrågorna för Transport?
– På kort sikt gäller det att ena förbundet internt. De senaste åren har Transport plågats av en kamp som handlat om valbarhet, pensionsregler och inriktning på förbundets arbete. Nu är det dags att gå vidare. Vi måste ha ett förbund där alla drar åt samma håll i viktiga frågor.
– Utöver detta måste fokus givetvis ligga på villkoren för våra medlemsgrupper. Det handlar om kollektivavtalen, men även om lagstiftningen som rör exempelvis arbetet med att ändra kör- och vilotidsreglerna. Jag tror också att vi måste sätta mer långsiktiga mål i vårt arbete. Ett problem vi haft är att vi ofta ger oss på stora frågor, som vi vill ha helhetslösningar på. Ibland skulle vi vinna på att lösa problemen stegvis. Ett exempel kan vara årets avtal där en grupp ville ha bättre ob-ersättning vid tre årliga storhelger. Nu knep vi en av dem, utan att betala en krona genom avräkning på ”märket”. Nästa gång väcker vi frågan igen.
– Den tredje framtidsfrågan är att öka vårt medlemsantal och engagemanget på arbetsplatserna. Det ska vi göra genom att befinna oss ute på arbetsplatserna, så nära våra medlemmar det bara går. Vi behöver bygga upp vår konfliktstyrka inom vissa nyckelgrupper, för att vara beredda när en fajt behöver tas mot arbetsgivarna.
Många menar att det finns förtroendeklyftor inom förbundet. Hur kan de överbryggas?
– Givetvis har jag noterat att inre spänningar byggts upp mellan olika intressen. Jag tycker det är mycket olyckligt att vi hamnat där och personligen har jag försökt hålla mig någorlunda neutral. När personer frågat om min åsikt i heta debattämnen har jag ibland hänvisat till att det faktiskt är saker som ska avgöras på kongressen. Det är där vi stakar ut framtidsinriktningen.
– Det är också på kongressen vi fastställer våra stadgar som reglerar exempelvis valbarhetshinder. Kongressen avgör även hur vårt verkställande utskott ska vara sammansatt, både till antal, roller och vilka individer som ska ingå.
Vad tänker du om årets avtalsrörelse?
– Vi är ju mitt i avtalsrörelsen och Transport har tecknat ett par uppgörelser. Där nådde vi tillräckligt långt för att kunna skriva på. En äkta Transportare är aldrig nöjd, men vi har löst en del viktiga principfrågor utan att ”sälja bort” vare sig villkor eller löneutrymme.
– En fördel med den långa treåriga avtalsperioden är givetvis att vi kan lägga upp mer långsiktiga strategier i svårlösta frågor. Vi kan också börja driva tvister lokalt och centralt i frågor där vi ibland faktiskt har bra skrivningar i avtalen som vi inte använt fullt ut tidigare.
Hur ska Transport bedriva facklig organisering?
– Transport ska givetvis fortsätta bedriva facklig organisering, men det ska ske med lokalavdelningen som utgångspunkt. Styrningen ska också ske lokalt. Att man sedan använder gemensamma strategier så långt som möjligt är lika självklart. Vi måste också inse att samma metoder och upplägg kanske inte fungerar lika bra i alla yrkesgrupper och avdelningar. Ibland måste vi våga gå utanför mallen och tillåta lokal anpassning, fortfarande med ekonomisk uppbackning från förbundet.
Vilken är din starkaste sida som facklig ledare?
– Jag tror att jag är lyhörd och har en förmåga att få folk med mig på idéer som är tillräckligt bra för att prövas i realiteten. Jag tror även på ett ledarskap som uppmuntrar folk till egna initiativ. Mitt kontrollbehov är definitivt inte större än vad min tillit till duktiga medarbetare är.
– Jag har dessutom en gedigen facklig bakgrund och jag har yrkesarbetat inom vårt förbunds avtalsområden. Jag har också haft fackliga uppdrag på många olika nivåer inom Transport och tycker att jag är väl insatt i förbundets olika verksamhetsområden.
Beskriv din bakgrund?
– Jag gick med i Transport 1987 då jag anställdes på dåvarande ASG (numera DHL), som terminal- och lagerarbetare. I och med att arbetet bedrevs på så kallat gruppackord väcktes det fackliga intresset tidigt.
– Jag valdes till ordförande i fackklubben, och fick förhandlingsmandat. Jag blev också invald i Örebroavdelningens representantskap och avdelningsstyrelse. I mitten av 1990-talet sökte jag och blev antagen till förbundets ombudsmannautbildning.
– Fram till 2003 jobbade jag som ombudsman i Västerås och Örebro. Då blev jag tillfrågad om en tjänst som central ombudsman på förbundskontoret. I sex år ansvarade jag för avtalen vi har med Biltrafikens arbetsgivareförbund. Alltså det stora Transportavtalet, plus taxi, hyrverk och telefonister. Även bemanningsavtalet hamnade på min lott. Sedan 2009 har jag suttit i förbundsledningen, först som sekreterare och från 2010 som förbundskassör.
