Väktare och ordningsvakter hårt utsatta för hot och våld
Bevakning. ”Rånarna hotade mig med automatvapen och sa åt mig att gå ner på knä. När jag satt ner på knä sparkade de mig i ansiktet.” Väktare och ordningsvakter hör till de yrkesgrupper som löper störst risk att utsättas för hot och våld, visar en ny rapport.
Den färska undersökningen presenteras av Afa Försäkring som återkommande rapporterar om arbetsolyckor och sjukdomar bland landets yrkesverksamma.
Citatet i början av artikeln är hämtat från rapporten och kommer från en väktare som råkade illa ut vid ett rån i en butik när han patrullerade i ett centrum. Väktaren hotades med automatvapen av rånarna, blev tillsagd att gå ner på knä och fick då ta emot sparkar mot ansiktet.
Händelsen utlöste en akut stressreaktion och mannen blev sjukskriven i över 30 dagar.
I rapporten har statistikerna gått igenom drygt 2 990 godkända allvarliga olycksfall som orsakats av hot och våld på jobbet. De inträffade under perioden 2017–2020, men för fjolåret är uppgifterna ännu preliminära och tas inte med i beräkningarna.
Gripanden och avhysningar
Bland de allvarliga arbetsolyckor som rapporterats in och godkänts av försäkringsbolaget utgör hot och våld omkring 7 procent av det totala antalet. Väktare och ordningsvakter riskerar främst att drabbas när de i sin yrkesroll griper och avhyser personer.
Under åren 2017–2020 inträffade totalt cirka 180 olyckor med hot och våld i de bägge yrkesgrupperna. Det innebär att väktare och ordningsvakter – vid sidan av poliser och kriminalvårdare – löper störst risk att utsättas för hot och våld.
Utryckt i något snårig statistik var risken för väktare och ordningsvakter att drabbas nästan 14 gånger högre än risken för genomsnittet i den sysselsatta befolkningen. Då utgår man från en risk på 2,6 allvarliga olycksfall per 1 000 sysselsatta.
Som ett allvarligt olycksfall i arbetet räknar Afa Försäkring när olyckan lett till mer än 30 dagars sjukskrivning eller läkningstid, alternativt medicinsk invaliditet eller dödsfall.
Anna Weigelt är chef för analysavdelningen på försäkringsbolaget. I ett pressmeddelande ger hon en förklaring till varför vissa grupper är så utsatta:
– Gemensamt för dessa yrkesgrupper är att man i yrket har många kontakter med människor, såsom brukare, kunder, klienter eller allmänheten.
Utöver poliser, väktare, ordningsvakter och kriminalvårdare hör undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter, försäljare inom handel, yrkesförare (som busschaufförer), poliser och kriminalvårdare till de mest utsatta yrkesgrupperna.
Statistiken visar alltså att risken att utsättas för hot och våld är störst i de mansdominerade yrkena. Men eftersom antalet sysselsatta i de yrkesgrupperna är lägre än i de kvinnodominerade (bland annat undersköterskor och vårdbiträden) visar siffrorna på fler olyckor bland kvinnorna.
Det innebär att 12 procent av kvinnornas olyckor beror på hot och våld att jämföra med 4 procent av männens.
Väljer man i stället att se på samtliga orsaker till allvarliga arbetsolyckor så råkar männen ut för fler, enligt rapporten.
Afa Försäkring poängterar att upplevelsen av att utsättas för hot och våld är subjektiv: ”Skadorna som uppstår kan vara fysiska, men många skador är av psykisk karaktär. I många fall har de skador vi klassat som allvarliga ej medfört sjukfrånvaro i mer än 30 dagar, men läkningstiden har uppskattats till minst 30 dagar. Även om den drabbade har återvänt till sitt arbete kan besvären som uppstått på grund av händelsen finnas kvar och kräva behandling.”
Är hot och våld något väktare och ordningsvakter får räkna med?
– Hot och våld ska aldrig accepteras, säger Gustaf Järsberg, central arbetsmiljösamordnare på Transport.
– Punkt slut. Visst kan hot och våld förekomma inom både bevakning och andra yrken som exempelvis tidningsbud. Men det är upp till arbetsgivaren att hantera att risken för de anställda att utsättas blir så liten som möjligt. Företagen måste ha en arbetsorganisation som kan hantera den här sortens arbetsmiljöproblem.
Afa försäkringar visar i sin rapport att väktare och ordningsvakter, vid sidan av poliser och kriminalvårdare, hör till de yrkesgrupper som löper störst risk att drabbas av hot och våld på jobbet. Det sker ofta i samband med att någon person ska omhändertas eller gripas.
Andra utsatta grupper är bland annat undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter och säljare inom handeln.
Gustaf Järsberg lyfter fram Arbetsmiljöverkets särskilda föreskrift som handlar om hot och våld och hur det kan förebyggas (AFS 1993:2).
– För arbetsgivare gäller det att ordna arbetet så att risken för anställda att bli utsatta är så liten som det bara går.
Järsberg räknar upp tillräcklig information, utbildning och instruktioner för att hantera hotfulla situationer.
– Och så har vi Transports hjärtefråga. Arbetstagare ska kunna kalla på snabb hjälp vid en våldsam eller hotfull situation. Frågan var uppe vid kongressen 2012 och gäller fler yrkesgrupper som kan råka illa ut på arbetet.
Konkret innebär det att anställda ska ha larmutrustning och att rutiner ska finnas för hur och av vem larmen tas emot. Dessutom behövs övningar och uppföljning av att åtgärderna fungerar, liksom att larmutrustningen underhålls och kontrolleras, tillägger Gustaf Järsberg.
– Tillbud, händelser och olyckor ska alltid dokumenteras för att förebygga och hindra både fysiska och psykiska skador hos anställda. Det gäller för alla yrkesgrupper.
Hur bra sköter bevakningsbolagen arbetet mot hot och våld i dag?
– De större bolagen har de här åtgärderna och rutinerna på plats. Säkerhetsföretagens uppdrag bygger ju på att hantera andras dåliga arbetsmiljö. Men en del mindre företag kan behöva göra riskbedömningar och se över rutiner och åtgärder.
– På särskilt utsatta arbetsställen kan bolagen behöva se över bemanningen. Arbetsgivaren ska ju alltid göra en unik riskbedömning innan man startar upp nya uppdrag ihop med fackligt utsedda skyddsombud. Det behöver nog alla bolag bli bättre på.
Hur reagerar du på att just ordningsvakter och väktare hör till de mest utsatta?
– Jättetråkigt, men kanske inte så väldigt förvånande. Tyvärr, säger Gustaf Järsberg.
