Ukrainska kvinnor utbildas till lastbilsförare
Åkeri. Det är brist på mycket i krigsdrabbade Ukraina – särskilt på lastbilschaufförer. För att fylla ut tomrummet efter landets många inkallade män och hålla samhället i gång har 24 kvinnor i Kiev gått en förarutbildning för C-kort. Nu skalas utbildningen upp och fler utbildas.
– Jag är väldigt, väldigt tacksam över att jag fått möjlighet att delta i projektet och över all erfarenhet och kunskap vi fått under utbildningen. Jag planerar att fortsätta och ta CE-kort för att kunna köra stora ekipage med släp, säger Lina Samborska.
Hon har fortfarande inte riktigt kunnat ta in att hon gått chaufförsutbildningen och ska börja jobba inom ett helt nytt arbetsområde. Lina Samborska har tidigare haft ledande befattningar inom tandvård och brandsäkerhet så att hon skulle landa i transportbranschen hade hon aldrig kunnat föreställa sig. Före kriget. Men hon är trygg i att hon kommer att klara av det.
Svensk förening
Lina Samborska var med i första kullen som gick utbildningen och utexaminerades med C-kort. Den leds av en svensk ideell förening, Beredskapslyftet, och görs inom ramen för ”Reskilling Ukraine” (omskola Ukraina). Syftet är att stödja kvinnor som valt att stanna kvar i landet efter Rysslands fullskaliga invasion, motverka arbetslösheten i dess spår och erbjuda utbildning inom områden där det råder brist på arbetskraft.
Transportsektorn utkristalliserade sig tidigt och tydligt som ett sådant, och den 1 april i år påbörjade 36 nya elever sin förarutbildning i Kiev. Om några veckor är det också dags för ytterligare 18 kvinnor att komma till internatet för den teoretiska och praktiska utbildningen, berättar Eva Tatarova som är programansvarig på Reskilling Ukraine.
– Fram till slutet av 2024 planerar vi att utbilda sammanlagt över 300 kvinnliga lastbilschaufförer och förare i bussar som tar över 16 passagerare, säger hon.
500 ansökningar
Eva Tatarova tror att positiv feedback från de redan utbildade yrkesförarna har spritt sig över landet.
– Än så länge har vi fått över 500 ansökningar, så platserna räcker inte till. Det inspirerar oss och vi känner att vi rör oss i rätt riktning, säger hon.
Projektet bidrar till att bryta gamla könsrollsmönster så att fler kvinnor kan ta sig in i en traditionellt mansdominerad bransch, förklarar hon. För kvinnliga chaufförer är fortfarande ovanliga i Ukraina, men Eva Tatarova upplever ett nyvaknat intresse för kvinnliga förare bland landets arbetsgivare.
– En annan aspekt är att vi har många internflyktingar, däribland kvinnor, och de får nu en god chans att återgå till arbetsmarknaden, oavsett var de nu befinner sig. Vi prioriterar internflyktingar och kvinnliga försvarare. Projektet handlar om att mobilisera resurser och ta nya steg mot en ukrainsk seger.
Nyutexaminerade Lina Samborska tycker att utbildningen gett henne mycket mer än ett lastbilskort. Hon har kommit till nya platser och lärt känna nya människor.
– Det var otroligt, jag vet inte hur jag ska uttrycka mina känslor! Än så länge har jag inte fått arbete som lastbilsförare, men jag har sökt några chaufförsjobb och väntar på svar. Samtidigt har jag inte övergett min dröm om att jobba inom området humanitär minröjning. Jag vill fortfarande vara en del av krigssfären och krigets efterspel i vårt land. Och jag tror jag kommer att nå det målet, säger hon.
Föräldrahem raderat
Lina Samborska har bott i Kiev-regionen under de senaste fem åren. Ursprungligen kommer hon från Kherson-regionen, men hennes föräldrahem är nu jämnat med marken. Ändå hoppas hon att någon dag kunna återvända dit, att regionen ska vara återställd, i alla fall att hennes barn ska kunna besöka hennes födelseort.
– Jag är skild, har en vuxen son och hans flickvän som är som min dotter. Bägge två lever utomlands och min älskade befinner sig nu vid fronten och försvarar vårt land. Jag saknar honom väldigt, väldigt mycket.
Kriget har vänt upp och ner på Lina Samborskas liv. Hon tänker inte på det. Hon lever det, beskriver hon.
– Jag är skild från mina barn och jag förlorade min far under kriget. Hans hjärta kunde inte hantera situationen efter ockupationen och min mor förlorade sitt hem. Jag har fortfarande inte tagit bort telefonnumren i mobilen till människor som inte längre är kvar i den här världen. De är i en annan.
Hoppas på seger
Lina Samborska kan inte förstå hur det är möjligt att kriget, som hon kallar folkmord, kan pågå.
– I vårt århundrade i centrala Europa, men jag gör vad jag kan och hjälper till så mycket jag kan. Jag är redo att delta i försvaret av vårt land, har genomgått militärutbildning och bygger hela tiden på mina kunskaper så att jag, om det behövs, kan stå upp för mitt land.
Vad hoppas hon på?
– Ibland kan hoppet falna, på grund av trötthet. Men jag hoppas verkligen att vi ska segra och att Ukraina efter det ska bli ett coolt land, att turismen ska utvecklas. Vi kommer helt klart att städa upp och bygga upp vårt land igen. Kanske blir det inte vi utan våra ättlingar, men jag hoppas verkligen att vårt land ska bli oberoende, europeiskt och blomstra, säger Lina Samborska.
Det inledande utbildnings-initiativet stöttades av flera svenska storföretag och ett svenskt statligt bidrag på 9 miljoner kronor bidrar också till att fortsätta och utöka förarutbildningen, var Dagens Industri först med att rapportera. De första utbildningsplatserna i Kiev annonserades ut i november 2023.
Fotnot: Intervjuerna har gjorts på engelska via e-post.
