Debatt

Transportsektorn har lång väg kvar till klimatmålet

Essingeleden, Stockholm
Close
Om svenska politiker, myndigheter och företag gör allting rätt, bör vi kunna reducera vägtrafikens utsläpp med cirka 45 procent till 2030, skriver Per Kågeson.
Close

Debatt. Riksdagen har beslutat att utsläppen av koldioxid från inhemska transporter (exklusive flyg) ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Men hittills uppgår minskningen bara till 18 procent.

Om man tar hänsyn till att en del av biodrivmedlen förbrukas i arbetsmaskiner, har transportsektorns utsläpp bara minskat med cirka 15 procent. Det innebär att reduktionstakten måste fyrdubblas under de runt tio år som återstår. Men under 2018 ökade vägtrafikens utsläpp.

Merparten av den minskning som skett sedan 2010 är resultatet av ökad användning av biodrivmedel, som dock till cirka 80 procent importeras och till stor del består av palmolja och biprodukten PFAD från plantager i tidigare regnskog. Effektivare fordon har också bidragit till minskningen, medan förhoppningarna om ett minskat transportarbete och färre bilar helt kommit på skam. Någon större överflyttning till tåg har inte ägt rum, och inom godstrafiken har de olika transportslagens marknadsandelar varit stabila under flera årtionden.

Långsammare ökning

Godstransporterna ökade länge i takt med den ekonomiska tillväxten, men efter finanskrisen har ökningen varit långsammare. Trafikverket spår dock i sin långtidsprognos en fortsatt och ganska snabb tillväxt av godstransporterna och att fördelningen på väg och järnväg kommer att vara i stort sett oförändrad.

Frigöra kapacitet

Järnvägsförespråkare hävdar att utbyggnad av nya spår, inklusive nya stambanor för höghastighetståg, ska frigöra kapacitet som kan användas för överflyttning av gods till tåg. Men mycket talar för att det inte är bristande kapacitet som hindrar en överflyttning. Om så vore fallet skulle man kunna lösa problemet med längre godståg och smärre investeringar i spår som underlättar omkörning och möten.

Flera faktorer talar för att fjärrbilarnas konkurrenskraft kommer att stärkas. Dit hör regler som till-
låter tyngre och (kanske också) längre fordon samt inslag av autonoma lastbilar som inte behöver förare när de framförs på motorvägarna. Eftersom förarens lön utgör en stor del av totalkostnaden ökar lönsamheten dramatiskt.

Räcker inte

Om utnyttjande av biodrivmedel som ersättning för bensin och diesel baseras på vad som kan produceras i Sverige räcker resurserna bara till ungefär en fjärdedel av dagens konsumtion. För att lösa bränsleproblemet måste större delen av vägtrafiken elektrifieras. Inom distributionstrafiken är detta möjligt med batterier som laddas i depå och terminaler samt i samband med lastning/lossning hos större kunder. För att fjärrtrafiken ska kunna elektrifieras måste delar av motorvägnätet förses med kontaktledning från vilken bilarna kan ladda under körning. För att hinna få någon större effekt till 2030 behöver elvägarna byggas ut under de allra närmaste åren.

Höja bensinskatten

Om svenska politiker, myndigheter och företag gör allting rätt, bör vi kunna reducera vägtrafikens utsläpp med cirka 45 procent till 2030. Fortsatt elektrifiering gör det möjligt att nå minus 70 procent i mitten av 2030-talet och att komma nära nollutsläpp ungefär tio år senare. Men om riksdagen vill gå snabbare fram krävs att skatten på diesel och bensin chockhöjs.

 

Fotnot: Per Kågeson publicerade i juni rapporten ”Klimatmål på villovägar?” för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO).

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Stressad chaffis köper macka på truckstop i Örebro. Foto: Jan Lindkvist

Kissa i tid!

Hälsa. Fast i köer? Passagerare i bilen? Vårda blåsan som din bästa vän! Bärgaren Tuija Paasila och fjärrbilsföraren Freddy Welle vet vad det kostar – att inte gå på toa i tid.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Konkurserna minskar kraftigt

Ekonomi. Det har vänt. Antalet konkurser inom transportbranschen har mer än halverats i april jämfört med samma månad förra året. Och nya företag startas nu i flera av de branscher som drabbats hårdast av pandemin, visar statistik från kreditupplysningsbolaget UC.

Christel Ingemansson Foto: Jonas Hansson

Christel Ingemansson

… branschkunnig inom transportsektorn på Arbetsförmedlingen.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.