Transport – LO:s uppkäftigaste förbund
Talare. – Transport är nog LO:s uppkäftigaste förbund. Vart ska det ta vägen när ni nu fattat beslut om att bli ett kampförbund? LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson rev ner applåder på kongressen.
Arbetarfackens ordförande talade så länge att den utlovade frågestunden uteblev, så ombuden i kongresshallen i Örebro hann aldrig ställa sina frågor om avtalsrörelsens allmänt hatade märke och annat. Men den ”uppkäftiga” församlingen var ändå nöjd med hans besked:
– Det är inte lögn att säga: Utan Transport stannar Sverige.
Karl-Petter Thorwaldsson räknade upp allt från morgontidningen som landar i brevlådan, till soporna som hämtas och mjölken som levereras till affären.
– 52 procent av de varor vi handlar i butiken kommer från export, så utan transportarbetarnas arbete skulle vi stå oss slätt.
LO-ordföranden målade upp en bild av sitt femåriga samarbete med förbundets tidigare ordförande, Lars Lindgren, som han beskrev i varma ordalag.
– Det är inte alltid enkelt att jobba med Transport. Det är en blandad kompott och Lasse och jag hade våra handgemäng, men han har ändå arbetarrörelsens kanske största hjärta. Och Transport, det måste jag säga, backar aldrig i en förhandling.
Thorwaldsson påminde ombuden om att det är de som är Transport, jobbar för förbundet ute på arbetsplatserna och på kongressens sista dag sitter med avgörande beslut för förbundets framtid i sin hand. Beröm fick församlingen också, för att man skött sig i talarstolen och talat väl om varandra, trots splittringen i två grupper.
– En sak ska ni veta. Medlemmarna bryr sig inte så mycket om er strid. Er viktigaste uppgift är att vara ett uppkäftigt förbund som står på medlemmarnas sida. Ni har ett stort ansvar. Nu går ni härifrån som ett enat förbund. Lova mig det!
Karl-Petter Thorwaldsson gav också en inblick i hur tufft särskilt Transports fackliga arbete på arbetsplatserna är, exempelvis med en avreglerad taxibransch, där taxichaufförer tvingas till 70-timmars arbetsveckor med 8 000 kronor i månaden.
– Och så det förbannade cabotageeländet! Hur kan vi gå med på att den utländska inrikestrafiken förstör en hel bransch? Det här eländet måste vi få bort.
Ännu en applåd fyllde salen när Thorwaldsson talade om utlandschaufförernas eländiga villkor på svenska lastbilsparkeringar, utan toaletter och möjligheter att duscha. Hur de lagar sin mat på gasolkök, i väntan på att någon ”jävla arbetsgivare, som inte vill betala för deras jobb”, ska ringa.
– De är arbetare som vi, bara lite fattigare. Vi måste kunna hålla ordning på det här. Det ska vara svenska löner på svenska arbetsmarknaden. Så är det bara, punkt slut.
Samma sak ska gälla nya jobb som nu dyker upp, ett efter ett på arbetsmarknaden, betonade han. Och exemplifierade med matbudsfirmorna Fodora och Uber eats.
– Så kallade plattformsföretag och allt vad de nu kallas. Men bara för att det är nya verksamheter finns det inget som säger att de som jobbar där inte ska ha svenska löner. Man ska inte ha 39 kronor i timmen för att köra ut mat. Samma villkor ska gälla för alla på den svenska arbetsmarknaden.
Thorwaldsson berättade hur han uppvaktade dåvarande statsminister Reinfeldt och den borgerliga regeringen och ”i princip möttes av hånleenden.”
– De tyckte det var bra om den service de vill ha utförs lite billigare. De vill ha klasskillnader.
När Socialdemokraterna och Stefan Löfven tog över makten gick det bättre, uppgav Karl-Petter Thorwaldsson. Han passade på att lyfta ”nyttan av facklig politisk samverkan” som lett till att Socialdemokraterna i både Sverige och så småningom Tyskland och Österrike lovat stödja Europafackens krav.
Det går ut på att den fria rörligheten inte längre ska överordnas de anställdas sociala villkor, när EU nästa gång ändrar sitt fördrag. Att ett så kallat socialt protokoll ska fogas till de ”stolsben” fördraget vilar på.
– Vi fortsätter att bjuda in land efter land och hoppas nu på Portugal för att arbetstagarnas rättigheter inte ska underordnas den fria rörligheten. Oavsett var du kommer ifrån ska du få den lön som gäller i det land du jobbar i.
Trots konservativ och liberal majoritet i EU:s beslutande församlingar hoppas LO-ordföranden på att få igenom den andemeningen i ett nytt så kallat utstationeringsdirektiv, som är på gång.
– Tyskland och Frankrike vill också ha de förändringarna. Och snart är Storbritannien, som bromsat detta, ute ur unionen.
Men även om fack och socialdemokrater lyckas klubba igenom ett mer arbetarvänligt direktiv återstår ändå ett grannlaga jobb med att få reglerna om löner och arbetsvillkor att tillämpas i medlemsländerna, påminde Thorwaldsson.
– De kommande åren väntar en jävla strid om det ute på arbetsplatserna.
Med brist på arbetskraft och en ekonomi på frammarsch är läget ändå ljusare ansåg LO-ledaren. Människor kan säga nej och byta jobb, om lönen och villkoren är för dåliga.
– Det är ju Transports affärsidé: Att säga nej och vara emot.
Skämtet möttes av fler applåder och Karl-Petter Thorwaldsson passade på att häckla den borgerliga oppositionen för påtryckningarna om enkla jobb, som påspackare på Ica, väskbärare och dörröppnare på hotell.
– Varför vill de ta bort de automatiska dörröppnarna? Har de så dålig utstrålning att de inte öppnar sig?
Karl-Petter Thorwaldsson berömde avgående tillförordnade ordföranden Markus Pettersson och nytillträdda Tommy Wreeth, som fick en blinkning:
– Han sa ju i sitt tal att ni ska börja runda märket. Så det kommer att bli tuffa tag!
