Krönika

Sveket

Davids krönika. Problemet med att få covid-19 är inte att sjukdomen i sig alltid är så farlig. Problemet är att det inte går att veta vart den ska ta vägen. Ska det bara bli en snabbt övergående förkylning? Eller något betydligt värre, sjukhusinläggning, syrgas och kanske mer eller mindre bestående men.

Det verkar som om de flesta blir smittade på jobbet och det måste innebära att folk också går och arbetar fast de är sjuka. Kanske tänker de att företaget ska slippa ta in en ersättare?

Tyvärr är det så att det sparade arbetspasset kan generera femtio eller hundra andra vakanta pass som måste besättas då kollegorna blir smittade. Så den ”duktige” sjukes resonemang är inte helt glasklart och man utsätter också sina arbetskamrater för stor fara och hälsorisker.

Att få corona är som att bli intagen av en främmande makt och det enda man kan göra är att lägga sig platt. Själv hade jag nästan ingen feber när jag fick den, men blev otroligt trött och sov i en vecka. Sedan tog jag det lugnt i flera veckor.

Läkaren sa att den kritiska punkten är när man börjar känna sig frisk och kanske går tillbaka till jobbet. Då kan smittan slå till igen och gå ner i lungorna. Det stämmer faktiskt, jag känner personer (sådana som velat vara duktiga och till lags) som hamnat på sjukhus efter att ha gått ut för tidigt eller varit sjuka på jobbet.

Men inget ont som inte har något gott med sig för min del. Efter den första tiden med trötthet, ont i bröstet och en outsläcklig törst (efter vatten), var det bara att ligga för ankar och invänta bättre tider – och att läsa.

Gode vännen Erik Löfvendals senaste bok hade just kommit ut. En tegelsten på sexhundra sidor och jag undrade stilla hur jag skulle mäkta med den.

Men precis som coronan intagit mig gjorde nu boken det. Den blev som en protest mot all snuttifiering och rappa Facebookuppdateringar.

Snart vände sig bladen själva och jag befann mig plötsligt mitt i tjugotalets Stockholm och ett hembiträdes värld. Den var så mycket hårdare än vi kan föreställa oss med alltifrån prostitution, män som sviker till ”oäkta” barn. Fast också med längtan och kärlek, en nymornad feminism och klassmedvetenhet i arbetarrörelsens tidigare år.

Sveket heter romanen och svek kan se ut på många sätt. Som att sätta barn till världen som man inte tar hand om. Eller som i dag, att smitta ner sina arbetskamrater.

Men vad tjänar det till att döma? En sak är ändå säker; vad vi människor än gör här i världen så är vi små, så små, så små.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Gregor Fritjofson:
    1 mars, 2021

    Bra nedtecknat, skriftställaren. Jag berörs och håller helt med dig i beskrivningarna om läget!

  2. Tina Messing:
    27 februari, 2021

    Kan varmt rekommendera denna roman , otroligt välskriven, research välgjord , och svårt att lägga ifrån sig // Tina Messing

Lästips:

Så här tre år efteråt är den gamla konflikten om Icas mattransporter på Tommy Nordberghs åkeri överspelad och tillhör det förflutna. ”Nu jobbar vi med andra saker. Det har blivit mycket bättre, säger chauffören och skyddsombudet Kenneth Fransson.

Krisen på Tommy Nordberghs åkeri ledde framåt

Arbetsmiljö. Hösten 2019 hamnade två skyddsombud på Tommy Nordberghs åkeri i en konflikt med ­arbetsgivaren när de tog strid för säkerhet och bättre arbetsmiljö på ­bilar med dubbla lastplan. Tre år senare är bilarna fortfarande i bruk, men stämningen en helt annan.

Transportarbetarens logga

Rätt sparka för borttagen hastighetsspärr

Åkeri. Chauffören tog bort hastighetsspärren och körde förra året flera gånger i över 130 kilometer i timmen med den tunga lastbilen. Nu slår Lunds tingsrätt fast att åkeriet hade rätt att avskeda mannen.

Mikael Bodén. Foto: Privat

Mikael ingrep när lastbil brann

Åkeri. En vanlig dag i början av november. Mikael Bodén ska lasta av lastbilen och plötsligt ser han tjock dimma. Dimman visar sig vara rök från en brinnande lastbil. Och Mikael blir dagens hjälte.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Den socialdemokratiske utlandschauffören

Politik. Han är som de flesta av oss som kör tradare, ett ego. Men med blick för jobbet och känsla för kamraterna. Kunnig om smitvägarna när det blivit stopp på Autobahn och allt annat som hör vägarna till. Som de bästa Raststättena och var det går att övernatta ostört på parkeringar som inte är alltför ansatta av rånare.

Det är rörigt på mitt skrivbord

Politik. Ett gammalt skämt: ”Den som har det rörigt på sitt skrivbord är ofta lika rörig inuti huvudet!” Svaret: ”Hur ser det då ut i huvudet på den som har ett tomt skrivbord?” Själv har jag inte bara ett rörigt skrivbord. Det är som om ett korsdrag blåst igenom huset och skapat ett fullständigt kaos – och på motsvarande sätt känns det inuti skallen.

Papporna, sönerna, våldet

Segregation. Valrörelsen är tack och lov över. Ett slags mästerskap i floskler från högern och med idéer som ingen någonsin kommer, eller ens vill, genomföra. Mycket handlade om ”Orten” alltså de ”särskilt utsatta” områdena i Sverige. För dem förespråkade de blåbruna partierna alltifrån språktester för tvååringar till militära insatser mot gängbrottsligheten.

Jag råkade säga något om privilegier

Krönika. Det finns en bok jag ständigt återvänder till när jag vill få bekräftelse eller hämta argument och det är Anneli Jordahls bok Klass – är du fin nog? Nästa år firar den 20 år men den är minst lika aktuell i dag som när den släpptes. Då, 2003, talade ingen om klass, men tack vare Jordahls bok kom klass upp på tapeten igen.

Se lönen som en investering

Insändare. Vi måste sluta bokföra arbetstagares löner som en "kostnad" på företagens balansräkningar, då kostnader är något väldigt negativt för ett vinstdrivande företag.

Det är dags att säga ifrån nu!

Ordförandeord. Hej Transportare! Som ni säkert både läst och hört i diverse media och nyhetsrapportering den senaste tiden så har jag som enda ledamot av fjorton i LO-styrelsen sagt nej till den så kallade siffersatta LO-samordningen.

Är vallöften önskningar?

Ledare. En regering är bildad och vallöftena från den blåbruna högerregeringen bryts ett efter ett. Det som sas innan valet gäller visst inte efter. Eller hur var det Liberalernas partiledare Johan Pehrson sa? Verkligheten gör det också svårt att hålla vallöften. Med andra ord var det planerade lögner från Jimmie Åkessons nya polare.

Min mammas mat

Krönika. När jag var barn bodde jag och min tyska mamma i en liten by där alla, utom mamma, var ”inrikes födda”. Vi var annorlunda. Mamma bakade tyskt surdegsbröd och vanliga pålägg på smörgåsen var smör, Teewurst och skinka från Schwarzwald. De kvällar hon inte jobbade åt vi Abendbrot.

Arbetarna har halkat efter

Ledare. Apropå vår artikel ”Så mycket mindre är din lön värd”. Jag kan inte förstå varför avtalen förlängdes med sju månader under corona men att hyresförhandlingarna ändå gick bra att hålla.

Gör om, gör rätt Värmlandstrafik!

Debatt. Grattis Värmlandstrafik! Återigen har ni gjort en misslyckad upphandling, precis som förra gången ni upphandlade servicetrafiken i länet. Och hur slutade det? Jo, man fick bryta kontraktet med den ”seriöse” åkaren AB Trendtaxi efter att de mist sitt trafiktillstånd.

Det är inte bara årstiden som är mörk

Ordförandeord. Kamrater, nu är det dags att kavla upp ärmarna och ta den fackliga kampen. När jag skriver det här är förbundet mitt emellan två stora sammandragningar med avtalsråden för våra största avtal.

Lönerna i taxi – en ren katastrof!

Debatt. Taxibranschen står i dag inför en tuff utmaning, att säkerställa det akuta personalbehovet här och nu samt göra yrket attraktivt för framtiden.

Våra villkor är inte till salu!

Debatt. Vi i Transport kan inte acceptera att vår arbetsmiljö eller våra arbetsvillkor är den del som nedprioriteras i jakten på att gå med vinst. Detta är tyvärr en del av att lägsta pris har fått högsta prioritet i de flesta upphandlingar.

Vi är alla människor

Debatt. För inte så länge sen så råkade ett matbud ut för att personer kastade sten på hen vid Triangeln i Malmö och matbudet fick uppsöka sjukhus för sina skador. När vi träffar matbud i Malmö så berättar de att hot, våld, rån och kränkningar från allmänheten blivit en del av deras arbetsvardag.

Den politiska debatten – för en chaufför

Debatt. Vi löntagare säljer vår tid, vi äger inget åkeri eller bevakningsföretag, vi är i direkt beroendeställning till chefen och chefens kunder. Chefen och kunderna slutar aldrig att hitta nya sätt att tjäna en krona mer, och vi löntagare måste hela tiden anpassa oss.