Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Anders Palmqvist är regionalt skyddsombud på Malmöavdelning 12. Han lyfter, liksom andra ombud på Transportarbetareförbundet, miljöarbetare som en utsatt grupp. De upplevs stoppa trafiken och kollegorna på återvinningscentraler får till och från ovett från stressade skräplämnare.

– Det verkar ha blivit allmänt i samhället att folk inte klarar av att bli tillsagda. Att man inte har respekt för våra yrkesgrupper och tar tillsägelser personligt. Men gör man något fel borde man ju kunna ta det från dem som arbetar på platsen?

För några år sedan inträffade ett rån på en bensinstation med en gängkriminell inblandad, berättar Anders Palmqvist. Men nu upplever han matbuden som mest utsatta.

– De jobbar ensamma, på kvällar och nätter och har inga larm för att kalla på hjälp. Många i Sverige tycks se ner på dem och reta sig på att de är i vägen i trafiken. Folk kastar saker på buden, spottar efter dem, skriker hot och glåpord. Det sker nästan dagligen.

– I ett fall blev ett bud misshandlad och rånad på mat av ett tiotal yngre pojkar. De försökte också stjäla hans moped. Ett annat bud råkade ut för att köra in i ett rep som spänts över vägen på kvällen. Antagligen för att jävlas. Budet föll till marken med sitt fordon och tappade medvetandet. Han tyckte det var obehagligt när folk kom fram efter olyckan, visste inte om de ville väl eller illa. Händelsen anmäldes.

Det har hänt att matbud blivit hotade inne på restauranger och ibland av folk som bär kniv. Ett kvinnligt cykelbud blev rånad. Efteråt gömde hon sig bakom en buske, vågade inte anmäla och var hemma från jobbet i tre dagar, vittnar Anders Palmqvist.

– Buden har ofta svag förankring i samhället och vet inte hur man anmäler. Vår linje är att de bärbara larmen ska vara obligatoriska för matbuden att bära och inte frivilliga, säger han.

Regionala skyddsombudet Pierre Eklund på avdelning 3 i Göteborg pekar på biljettkontrollanter och p-vakter som särskilt utsatta.

– Folk blir arga och beter sig irrationellt när de får böter. Inom färdtjänsten kan folk ha sjukdomar som gör att de är utåtagerande. Bilarna är ganska små och det är lätt att slå till föraren i bakhuvudet. GDPR används också ofta som argument för att vi inte ska få veta så mycket om passagerarna, säger han.

Och tillägger:

– Den enkla lösningen på problemet är att boka en stor bil, så att chauffören är lite mer än på armslängds avstånd från passagerarna.

När det gäller hot mot biljettkontrollanter, som tidigare var ett stort problem, upplever Pierre Eklund nu att personalen fått och anammat instruktioner. De gör det lättare för kontrollanterna att hantera riskfyllda situationer.

En annan källa till våld är kollegor som ryker ihop på sina arbetsplatser, förklarar ombudsman Johan Nyman i Göteborg.

– Det brukar inträffa ett antal gånger per år, på åkerier till exempel, och senast inom garage där en kollega klippte till en annan. De var inte överens om vad som skulle göras. Vid ett annat tillfälle skojade en kollega med en annan genom att mixtra med arbetsutrustningen. Han åkte på en smäll av föraren.

Folk blir osams när de är stressade. Arbetsgivarna har svårt att hålla koll och vet inte riktigt vad de ska göra, beskriver Johan Nyman.

– Ord står ofta mot ord om vad som hände. Ibland ger arbetsgivaren en anställd sparken direkt, andra gånger inte. Det är ju en sak att hantera våld från kunder och en annan kollega emellan, säger Johan Nyman.

– Det kan gå att lösa. Men god sed ska råda på arbetsplatsen och grunden är att utövar du våld på jobbet så är det fog för avsked, säger han.

Björn Nilcrants, regionalt skyddsombud på Transports avdelning i Stockholm, har liknande erfarenheter av terminalarbetare som hamnat i gräl.

– Den ena tog en bräda och drämde till den andra i huvudet. Han fick sparken, men den som blev slagen ville inte säga vad som hänt. Generellt beror det nog på att anställda har för mycket att göra. Och för lite tid att göra det på, säger han.

Han har själv blivit mordhotad två gånger av arga medlemmar.

Med hänsyn till antalet människor och trafikmängden i Stockholm uppfattar Björn Nilcrants ändå att det är hyfsat lugnt, med undantag för bensinstationer.

– Där har det blivit värre och det är allvarligt eftersom arbetsgivare gärna vill ha enmansbemanning de sista timmarna, när det kan hända saker. Kollegan och regionala skyddsombudet Kim Råneby har haft ett fall med en anställd som blev mordhotad av en kund. Arbetsgivaren ordnade det så att en ordningsvakt fick följa med personen till den egna bilen.

– En ung kille provsköt också sin pistol inne på en kundtoalett på en station. Kulan gick in mot lagret, så om någon varit där kunde det ha gått illa. P-vakter blir också ofta hotade, med verbala påhopp, puttar och slag. De hör till de mer utsatta, säger Björn Nilcrants.

Robert Savela är regionalt skyddsombud på avdelning 26 Norrbotten. Han kan utifrån sitt uppdrag inte säga att det skett någon markant ökning när det gäller hot och våld under senare år.

– Det är inget jag sett generellt, men från ordningsvakter i ett par städer har jag fått att det är mer hotfullt, att klimatet blivit lite hårdare. Det gäller Luleå och Boden, säger han.

Som ”typfall” Savela kommit i kontakt med nämner han flera incidenter på bensinstationer för några år sedan, som också uppmärksammades i medier.

– Det var kopplat till ensamarbete och misstänkt droganvändning.

Även om förändringen inte är så stor så har benägenheten att påtala incidenter blivit något bättre överlag, tycker Robert Savela.

– Men vad är egentligen en incident? Fortfarande är kunskapen relativt låg om till exempel tillbudsrapporter, säger han.

När Robert Savela själv jobbade som väktare i Kista galleria i Stockholm i slutet på 1990-talet blev han och kollegor utsatta för aggressiva handlingar och mordhot.

– Vi skrev inga tillbudsrapporter, vi hade inte kunskapen. Där kan det fortfarande brista i kunskap och därför är det viktigt att informera och utbilda, säger han.

– Rutiner är också viktigt. Bensinstationer till exempel har i dag tydliga och bra rutiner, där fungerar det överlag bra även om det finns fall där anställda till och med varit tvungna att sjukskriva sig efter att ha utsatts för hot.