Rädsla för bråk – ett skäl till att inte bli skyddsombud
Arbetsmiljö. Rädsla för att göra sig osams med chefer och kollegor, dålig kunskap om vad uppdraget innebär, ont om tid och otrygga anställningsvillkor. Det är några av skälen till att färre arbetare inom LO-kollektivet tar uppdrag som skyddsombud på sina arbetsplatser.
Slutsatsen dras i en rapport från Arbetsmiljöverket som nu lagts fram för regeringen. Där nämns också en rad förutsättningar för att skyddsombud ska vilja ta uppdraget och stanna kvar och jobba för en bättre arbetsmiljö. I kort sammanfattning:
- Att en positiv bild av rollen som skyddsombud finns på arbetsplatsen.
- Att samverkan och samarbete är gott mellan skyddsombud och arbetsgivare.
- Att kommunikationen och dialogen mellan skyddsombudet och arbetsgivaren är god liksom mellan ombudet och kollegorna.
- Att skyddsombudet får kunskap och utbildning från början och fortlöpande.
- Att ombudet får stöd från kollegor, fack och arbetsgivare.
Det var på grund av det krympande antalet skyddsombud som regeringen i september förra året gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att utreda varför. Myndigheten skulle också lämna förslag på åtgärder och initiativ som kan leda till att fler kan och vill engagera sig. Några lagändringar var däremot inte aktuella.
Skyddsombudens roll har stötts och blötts i en rad statliga utredningar under olika regeringar. I den förra granskningen, om de regionala skyddsombuden, uppskattades antalet lokala skyddsombud inom LO:s olika yrken vara omkring 64 000 år 2012. 2020 hade antalet sjunkit till cirka 54 500 och var, enligt en enkät i tidningen Arbetet, nere på knappt 53 000 lokala ombud 2023.
Färre skyddsombud
Det är alltså inom LO-kollektivet som antalet sjunker medan fler tjänstemän tar på sig uppdraget lokalt inom TCO och Saco. Totalt uppskattar Arbetsmiljöverket att det i dag finns knappt 96 000 lokala skyddsombud i landet, som utsetts av fackförbunden (Saco: drygt 18 215 och TCO: knappt 24 790 ombud).
Något register över skyddsombuden finns inte längre på Arbetsmiljöverket och heller inga uppgifter om skyddsombud som inte utsetts av facken utan direkt av arbetstagarna själva, där kollektivavtal och facklig organisering saknas.
För att få en uppfattning om skyddsombudens situation har Arbetsmiljöverket intervjuat företrädare för både fackens och arbetsgivarnas organisationer. Sakkunniga, lokala och regionala skyddsombud (på fackförbundens avdelningar) har också fått säga sitt, liksom arbetsrättsjurister, hr- och förhandlingschefer.
Det som lockar anställda inom LO att bli skyddsombud är, enligt rapporten, intresset för arbetsmiljöfrågor och en vilja att förbättra arbetsmiljön, stöd från kollegorna och facket, acceptans från arbetsgivaren liksom att arbetet bidrar till den personliga utvecklingen.
Arbetsgivare har nyckelroll
På arbetsgivarsidan framhåller organisationen Företagarna att det är arbetsgivaren och arbetsmarknaden som har nyckelrollen för att uppdraget ska bli attraktivt. Samtidigt påpekar Företagarna att dagens arbetsmarknad är mer rörlig och individinriktad och att man inte längre kan ”förlita sig på tidigare solidaritetsideal” på arbetsplatserna.
Vad är det då som kan få skyddsombuden att stanna kvar och fortsätta jobba för en bättre arbetsmiljö?
LO:s företrädare anser att det behövs en kombination av utbildning, stöd från arbetskamrater, uppskattning och tillräckligt med tid. Arbetsgivarsidan lyfter dessutom fram resurser, känslan av att bidra till positiva förändringar och en arbetskultur som sätter värde på skyddsombudens arbete.
Som hinder tar LO-företrädarna upp rädslan för konflikter, att man är dåligt insatt i uppgiften och otillräckligt med tid. Otrygga anställningar lyfts också fram med hänvisning till att man kanske inte får fortsatt anställning om man uppfattas som ”bråkig”. Avgörande är att chefen tycker att arbetsmiljöfrågorna är viktiga.
Arbetsgivarna pekar därutöver på kommunikationsproblem, liksom att uppdraget kan uppfattas som tidskrävande och svårt att balansera mot andra arbetsuppgifter. Att tidsbrist hindrar skyddsombuden från att säkerställa arbetsmiljön håller arbetsledarna i rapporten däremot inte med om. De anser att de flesta ombud har tillräckligt med tid och att de behöver få information ifall det skulle vara ett problem.
Vissa motarbetas
När rapporten dyker djupare i tidsaspekten, kunskapsläget och behovet av stöd framgår att slimmade organisationer med produktivitet och effektivitet som prio ett kan stå i vägen. Facken påpekar, som ofta, att skyddsombuden behöver kopplas in i förändringsprocesser i god tid. LO lyfter också att det kan vara svårt att arbeta för arbetsmiljön ”utan att göra avkall på sina ordinarie arbetsuppgifter”. Hur stor arbetsplatsen är och hur många skyddsombud som finns påverkar dessutom.
Arbetsgivarna lyfter behovet av struktur liksom begränsade resurser på små företag. De anser att det ”ofta finns en sammanblandning av arbetsmiljö- och fackliga frågor” och att det kan bidra till oklarhet om hur mycket tid ombuden får för sitt uppdrag.
Fackligt medlemskap ökar kunskaperna, menar LO, men efter grundutbildningen verkar skyddsombuden inte ha ”tid eller möjlighet” till önskad fortbildning. Arbetsgivarna efterlyser gemensam utbildning för ombud och arbetsledare för att ”skapa en gemensam bild av rollerna”.
Mest stöd kommer från facket och kollegorna och facklig anslutning innebär att skyddsombuden känner sig mindre utsatta och ensamma på arbetsplatsen, anger de fackliga representanterna. De anser att arbetsgivarnas stöd varierar och efterfrågar mer. ”Vissa upplever till och med att skyddsombuden motarbetas.”
Hos arbetsgivarna finns en önskan om mer stöd, information och ”oberoende kurser” från Arbetsmiljöverket.
Parterna har kunskap
När utredningen tillsattes fanns en stor oro inom fackföreningsrörelsen att skyddsombuden skulle frikopplas från facket. Något som bland annat Svenskt Näringsliv och en del partier i Tidösamarbetet efterfrågat. Några sådana förslag finns dock inte med i rapporten. Arbetsmiljöverket framför i stället att arbetsgivare och fack har både kunskap och forum för att själva ta fram förslag eller initiativ som kan förbättra förutsättningarna för anställda att engagera sig som skyddsombud.
