År 1952 gjorde Hollywood filmen ”Red ball express” om lastbilshjältarna. Filmstjärnan Sidney Poitier spelade en av förarna. I Sverige fick filmen namnet ”Operation ilexpress”.

Årsdagar. Efter landstigningen i Frankrike fick de allierade problem med att få mat och ammunition till sina soldater. Man hade bombat sönder järnvägar och hamnar. En jättesatsning på en dygnet-runt-rutt med lastbilar blev räddningen. Den döptes till ”Red ball express”.

Den 6 juni 1944 skedde de allierades invasion av Frankrike. När man någon månad senare hade mer än en miljon man i landet fick man problem med logistiken. Det gick åt enorma mängder bensin, ammunition och livsmedel. Varje stridande militär division behövde 750 ton – varje dag. Och det fanns 28 divisioner att försörja. För att hindra tyska motattacker hade man under veckorna inför invasionen systematiskt bombat sönder järnvägarna.

I augusti var situationen så allvarlig att den militära ledningen hade ett krismöte. Lösningen blev en förenklad rutt för lastbilar som döptes till ”Red ball express”. Man öronmärkte en väg för enkelriktad trafik som gick från de ankommande båtarna till ett upplag vid fronten. Efter att ha lastat av  tog de sedan en sydlig enkelriktad väg tillbaka. Sträckorna märktes ut med stora röda bollar.

Både all civil och lokal militär trafik förbjöds. Bara lastbilar som också hade en röd boll tilläts. Under 82 dygn kördes nu 5 958 lastbilar dygnet runt av totalt 23 000 förare, de flesta var svarta amerikaner.  De största farorna under transporterna var lera, minor, granatsplitter och uttröttade förare.

I mitten av november 1944 hade man lyckats reparera järnvägsnätet och kunde återgå till mer normala lastbilstransporter. Då hade de röda bollarna redan hjälpt till att snabbt erövra Frankrike.