Kvinnor med funktionshinder får sämre jobbstöd
Arbetssökande. ”Supported employment” är en form av stöd vid anställning för personer med funktionshinder. Men alla som behöver får inte det stödet och kvinnor får sämre hjälp än männen när det gäller att hitta och behålla ett arbete.
Den slutsatsen drar socionomen och forskaren Ingrid Witte i en ny avhandling som lagts fram vid Örebro universitet. Metoden eller insatsen ”Supported employment” har inget svenskt namn, men innebär ungefär ”understödd anställning”.
Den används på olika håll i landet för att hjälpa personer med funktionsvariationer att hitta och behålla arbeten. Insatsen riktar sig vanligtvis till personer som har adhd och autism, psykisk ohälsa eller intellektuell funktionsnedsättning.
Exempelvis kan Arbetsförmedlingen ha vägledare som hjälper till att hitta en anställning som stämmer överens med personens intressen och kompetens. När matchningen lyckas får både arbetsgivaren och den anställda kontinuerlig hjälp, så att arbetet ska fungera så bra som möjligt för bägge parter, förklarar Ingrid Witte.
– Det har gjorts studier som visar att den här insatsen är effektivare än andra insatser som till exempel Arbetsförmedlingen erbjuder, säger hon till forskningssajten forskning.se.
Kan dröja länge
Problemet är att det kan dröja länge innan personer med funktionsvariationer får veta att den här möjligheten finns, betonar forskaren i ett pressmeddelande från Örebro universitet. Ibland handlar det om ren tur. Dessutom visar avhandlingen att kvinnor får stödet mer sällan än män.
– När kvinnor väl får insatsen har de ofta sämre psykisk hälsa än männen, säger Ingrid Witte.
Orsaken är att kvinnor ofta får sin diagnos senare i livet än män, som oftast diagnosticeras redan som barn. Ingrid Witte beskriver:
– Kvinnorna kan gå runt i flera år och vara sjukskrivna, må dåligt och vara arbetslösa innan någon förstår att de kanske borde utredas för neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Det vill säga adhd eller autism. Ytterligare ett skäl till att kvinnor halkar efter männen är att de generellt tar mer ansvar för hem och familj och därför får mindre tid och energi att lägga på rehabilitering och återgång i jobb, förklarar Ingrid Witte. Hennes slutsats är dock att funktionshindrade personers livssituation, mer än kön, spelar in när det gäller att få hjälp till anställning.
