Åkeri. Nya, strängare regler för tillfälliga inrikes transporter av utländska företag, cabotage, är på gång. I eftermiddag lägger Jens Nilsson (S) fram sitt förslag i EU-parlamentets transportutskott. En het debatt väntar. Här svarar han på frågor om rapporten.

Frågan om reglering av så kallat cabotage, och den tid utländska åkerier får ha sina fordon i andra medlemsstater efter att ha levererat en första vända med gods, är en svår nöt att knäcka. Bland EU-politikerna sträcker sig viljorna från liberala tankar om släppa cabotaget helt fritt till betydligt striktare reglering.

Syftet med cabotagereglerna var att förbättra miljön med färre tomma lastbilsekipage som rullar på vägarna, men mindre nogräknade företag har tänjt på reglerna och skapat ojämlik konkurrens med lågbetalda chaufförer som arbetar under svåra förhållanden

Transportarbetaren har mejlat en rad frågor till Jens Nilsson, som kommer att försvara sitt betänkande i transportutskottet sent i eftermiddag.

1. Dagens bestämmelser tillåter tre inrikes cabotagekörningar inom sju dagar. EU-kommissionen vill ha ett obegränsat antal körningar under fem dagar. Du föreslår i stället att utländska transportföretag ska få stanna i andra medlemsländer i max 48 timmar, och sedan återvända till ursprungslandet. Ett radikalt förslag. Hur ser du på möjligheten att driva igenom det?

– Jag är optimistisk och tror på mitt förslag, annars skulle jag inte föreslå det. Många experter, både chaufförer och transportföretag/ åkerier, menar att 48 timmar räcker för att genomföra de cabotagekörningar som internationella transportföretag har i dag.

Jag vet att det finns ledamöter i EU-parlamentet som vill ha full liberalisering av cabotagetrafiken så det kommer att krävas en del förhandlingar för att nå en kompromiss. Vi har även ledamöter som vill ha en ännu skarpare gräns, exempelvis 24 timmar. Men jag hoppas och tror på regler som hamnar runt 48 timmar.

2. Motstånd är att vänta. Kommer konservativa politiker, liberaler och länderna i Östeuropa att gå med på förslaget?

– Alla lagförslag i mobilitetspaketet (cabotageförslaget ingår som en del i EU:s stora vägpaket med förändringar inom unionens vägtransporter, reds anm) är komplexa och under de senaste månaderna är det många som tvingats bygga argument bakom sina inledningsvis kritiska utspel mot vissa av kommissionens förslag.

Det har inneburit att fler inser hur svårt det är att hitta den perfekta lösningen, som kan fungera i hela EU. Men det har också gjort att fler är villiga att samarbeta och kompromissa. Den utvecklingen kan vi se i ministerrådet (med staternas transportministrar, reds anm) under deras pågående förhandlingar mellan olika medlemsländer.

Jag hoppas vi får se samma utveckling även i EU-parlamentet, när jag börjar förhandlingarna under våren. Jag har också socialdemokratiska kollegor från Östeuropa som är måna om att vi inte ska dela upp EU efter geografi. De otydliga reglerna som inte går att kontrollera drabbar nämligen även dem.

3. Du lägger långtgående förslag om samarbete över landsgränserna för att försöka stoppa fusket inom åkeribranschen. Tanken är att länderna ska hjälpa varandra med vägkontroller, inspektioner och utredningar, främst av så kallade ”högriskoperatörer”, som gjort sig skyldiga till upprepade brott mot transportlagstiftningen.

Du föreslår också att ländernas elektroniska register ska vara sammankopplade och att alla relevanta uppgifter i de nationella elektroniska registren ska kunna läsas direkt av alla berörda myndigheter och tjänstemän i alla medlemsstater.

Detta låter som ett jättejobb, kommer det att fungera?

– Alla håller med om att de nuvarande reglerna inte fungerar eftersom de inte går att kontrollera. Därför hoppas jag att det ska finnas stöd för mitt förslag i Europaparlamentet. Under hela hösten har jag haft möten med experter. Och just nu, med stöd av de ansvariga förhandlarna för utstationering (handlar om regler för anställda som jobbar under begränsad tid i andra medlemsländer, reds anm) och kör- och vilotider, undersöker vi hur det här ska genomföras i praktiken.

Jag ser fram emot att presentera resultatet senare under våren, innan vi röstar om min rapport. Mitt budskap är tydligt, vilka regler vi än skapar på papperet så måste de kunna kontrolleras i praktiken.

4. Hur kommer EU-länder med dålig ekonomi att reagera och leva upp till detta omfattande samarbete? Finns viljan?

– Samarbetet är möjligt tack vare den teknik som finns i dag, även om det ser olika ut i olika medlemsländer. Nyare medlemsländer som exempelvis Estland, har satsat mer på digitalisering och teknik än exempelvis Italien. Jag tror viljan finns hos alla.

Med goda exempel att inspireras av kan man ta hjälp av varandra. Sen kan det eventuellt finnas finansieringsmöjligheter genom de olika EU-programmen.

5. I ditt betänkande tar du upp att minimilön och ett visst antal betalda semesterdagar ska gälla för chaufförer som kör cabotagetransporter. Det handlar om jämställda villkor för anställda som arbetar som utstationerade i andra länder. Hur ser du på det?

– Jag föreslår att utstationeringsreglerna även ska gälla för cabotagetransporter. Jag hänvisar till utstationeringsdirektivet som bland annat omfattar minimilön eller liknande kollektivavtal (för länder som likt Sverige inte har minimilön) och semesterdagar.

I förslaget definierar jag inte exakt vad det ska innefatta eftersom utstationeringsdirektivet är ett separat lagförslag som slutförhandlas just nu. Jag hänvisar i stället till att de regler som definieras där också ska gälla för cabotagetrafik.

6. Hur ska cabotage definieras? Det har också diskuterats.

– Om du kör cabotagetransporter så betyder det att du kör på en nationell transportmarknad. Cabotage ska vara av tillfällig natur och syftet är att undvika tomma lastbilar på våra vägar, som bidrar till ökade utsläpp och klimatpåverkan.

Jag föreslår att internationella åkare har möjlighet att köra cabotagetransporter i ett annat EU-medlemsland under 48 timmar från att den internationella lasten har lossats, svarar Jens Nilsson.

Cabotagetransporterna är en del i det jättepaket med ny lagstiftning och nya bestämmelser inom hela vägtransportområdet som nu manglas genom EU:s institutioner. EU-kommissionen la sitt första delförslag i maj förra året.

Efter rapporteringen i transportutskottet i dag ska Jens Nilssons rapport skickas vidare till EU-parlamentet för mer debatt och beslut. Ministerrådet med medlemsländernas transportministrar, liksom EU-kommissionen ska också säga sitt.