;
Debatt

Arbetstid utan kontroll hotar trafiksäkerheten

Debatt. I stora delar av transportsektorn saknas samordnad kontroll av arbetstid. Förare kan arbeta inom taxi, färdtjänst eller lätta lastbilar utan färdskrivare och därefter köra buss med ansvar för många resenärer. När systemen inte hänger ihop riskerar trafiksäkerheten att bygga mer på förarens egen redovisning än på faktisk kontroll.

Det är tidig morgon i depån. Bussen ska ut i trafik, tidtabellen ska hållas och resenärerna väntar. För många bussförare är vardagen i dag präglad av tidspress och personalbrist. Samtidigt rapporteras det allt oftare om olyckor och incidenter i trafiken.

När något händer hamnar fokus ofta på föraren bakom ratten. Men betydligt mer sällan diskuteras hur systemet runt omkring faktiskt fungerar.

I Sverige är det Transportstyrelsen som ansvarar för tillsynen över yrkestrafiken. Reglerna för kör- och vilotider bygger till stor del på EU:s kör- och vilotidsförordning, där digitala färdskrivare ska registrera hur länge en förare kör och när vilan tas.

Transportföretagen ska regelbundet ladda ner data från färdskrivare och förarkort. Men i praktiken är uppföljningen inte alltid konsekvent. Om färdskrivarkort inte läses av regelbundet finns i praktiken ingen fungerande kontroll.

Jag provade själv att inte lämna in mitt färdskrivarkort för avläsning under flera månader. Ingenting hände. Ingen efterfrågade kortet och ingen kontroll gjordes.

Det visar hur mycket systemet i praktiken bygger på att både företag och förare själva ser till att reglerna följs. Problemen blir ännu tydligare när förare arbetar för flera arbetsgivare. Varje bolag registrerar arbetstiden i sitt eget system, men någon samordning mellan bolagen finns normalt inte. Det innebär att inget företag har en fullständig bild av hur mycket en förare faktiskt arbetar. I praktiken kan en förare därför arbeta betydligt mer än vad lagen tillåter utan att någon upptäcker det.

Det här gäller inte bara busstrafiken. Inom stora delar av transportsektorn saknas tekniska kontrollsystem. Taxiförare arbetar ofta med enbart körjournaler eller förarböcker. Förare av lätta lastbilar med B-behörighet omfattas inte av färdskrivarkrav. Detsamma gäller många färdtjänstfordon och andra typer av yrkestrafik.

Det innebär att stora delar av transportsektorn saknar ett effektivt kontrollsystem för faktisk arbetstid. Möjligheterna att bryta mot reglerna utan att det upptäcks är därför betydande.

Samtidigt kan samma förare senare arbeta i busstrafiken, där ansvaret är som störst. Att köra buss innebär ansvar för många människors säkerhet varje dag. Men systemet som ska kontrollera arbetstiden är ofta fragmenterat och saknar samordning.

Det hänger också ihop med hur kollektivtrafiken organiseras i dag. Trafiken upphandlas i konkurrens mellan olika bolag, samtidigt som branschen brottas med stor brist på förare. När trafiken ändå måste köras riskerar ansvaret för säkerheten i praktiken att hamna hos den enskilde föraren bakom ratten, systemfel eller dåliga lösningar på personalbristen.

Först när en olycka eller en allvarlig incident inträffar börjar myndigheter kartlägga vad som hänt. Då kan polis och ibland även Skatteverket utreda var personen arbetat och hur mycket. Men då, sker kontrollen först i efterhand.

För att säkerställa en trygg och säker trafikmiljö behöver transportsektorn, taxi, färdtjänst, lätta lastbilar och busstrafik aktivt medverka och ta ansvar. Samtidigt måste ansvariga myndigheter, framför allt Transportstyrelsen, men även polisens trafikövervakning, ha system och rutiner som gör det möjligt att upptäcka brister, innan en olycka inträffar.

Trafiksäkerheten kan inte bygga på ett tunt kontrollsystem i en transportsektor där arbetstid och ansvar är splittrat mellan olika trafikslag och arbetsgivare. Den måste bygga på fungerande kontroll, tydliga regler och ett gemensamt ansvar i hela transportsektorn.

Tre saker behöver därför diskuteras öppet i branschen:

• Samordning av arbetstid i hela transportsektorn, så att förare inte kan arbeta obegränsat hos flera arbetsgivare utan att det upptäcks.

• Tydligare tillsyn från ansvariga myndigheter, särskilt från Transportstyrelsen, så att regelverket fungerar i praktiken, inte bara på papperet.

• Ett större ansvar i hela transportbranschen för trafiksäkerhet och arbetsvillkor, där kontrollsystemen faktiskt speglar verkligheten på vägarna.

Bussförare tar varje dag ansvar för resenärernas säkerhet. Då måste också branschen och myndigheterna ta sitt ansvar.

Frågan är därför enkel: Vem kontrollerar egentligen arbetstiden i busstrafiken?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Carl:
    31 maj, 2026

    Tyvärr förekommer det att en del inte följer kör och vilotidsreglerna. Vet exempel där taxiförare har förvärvsarbetat i strid mot gällande vilotidsregler.
    Med dagens teknik är det inte särskilt svårt att ha ett centralt register för kör och vilotidsregler, även om det är möjligt med det nuvarande systemet.

    Väldigt allvarligt med förare som inte är utvilade. Dessutom missgynnas seriösa företag som följer lagar och regler. Värt att tänka på är att brått mot kör och vilotidsregler kan leda till ett ingripande mot trafiktillståndet. Dessutom finns det risk att det får civilrättsliga konsekvenser.

  2. Rille:
    15 maj, 2026

    Låter som en kommunist. Storebror ska ha kontroll på allt nåde dig som vill jobba xtra för att kunna göra mer .

  3. Johan Larsson:
    6 maj, 2026

    Förekommer även på godsterminalerna. I annonser där man söker folk till bemanningsföretag, anställningsform visstid, står det ofta "annan huvudsaklig sysselsättning minst 51 procent krav" sen "vi värdesätter tillgänglighet"
    Den ekvationen går ej ihop med vilotider. Vem fan jobbar 51 procent?
    I verkligheten jobbas det 150 procent eller t.o m mer. Dag och natt, vardag och helg. Man tar all tid som erbjuds, för att tjäna så mkt som möjligt.

  4. Dejan Dozic:
    29 april, 2026

    I Danmark kontrolleras kör och vilotider, som i Sverige, under egenansvar och stickkotroll av trafikpolisen. I Danmark sköts detta utanför storstäderna och borde göras i Sverige med. Att sätta ansvar på Transportstyrelsen om huruvida vissa busschaufförer får extra klöver vid sidan om, är ändå för mycket begärt. Det är väl något som bussbolag borde kolla upp att det enda arbetet som arbetstagaren sysslar med är på firman.
    I annat fall fylls ett papper där chauffören skriver in sidosysslan och om det inte görs och det uppdagas kan chauffören förlora jobbet på att han inte informerat om detta vid anställningen. Detsamma gäller även sjukdomsbilden hos chaufförerna.
    Visst hade sådana saker varit att säkerställa tryggheten och säkerheten. Men i syvende sist så handlar det om moral och etik. Om en arvarlig olycka sker så är det främst den vållande till olyckan som är ansvarig och få stå för följderna för olyckan. Det du begär är helt enkelt inte ekonomiskt försvarbart och näst intill inte ens genomförbart med gällande lagstiftning.

Lästips:

Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Alexandras krönika. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

John Antonsson. Foto: Petrus Iggström

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

Tunga transporter delar väg med lätta mopeder – i hög hastighet. Foto: Dexter Svärd Huss

Vägen mot Gekås görs om – så ska köerna stoppas

Länsväg 153. När en olyckligt färgad bil lägger sig i baken är det bara början på en pärs mot varuhusmeckat Gekås. En resa på länsväg 153 innebär möten med jättelastbilar, mobilzombier och ett decennielångt politiskt käbbel.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

;