Debatt. I stora delar av transportsektorn saknas samordnad kontroll av arbetstid. Förare kan arbeta inom taxi, färdtjänst eller lätta lastbilar utan färdskrivare och därefter köra buss med ansvar för många resenärer. När systemen inte hänger ihop riskerar trafiksäkerheten att bygga mer på förarens egen redovisning än på faktisk kontroll.
Det är tidig morgon i depån. Bussen ska ut i trafik, tidtabellen ska hållas och resenärerna väntar. För många bussförare är vardagen i dag präglad av tidspress och personalbrist. Samtidigt rapporteras det allt oftare om olyckor och incidenter i trafiken.
När något händer hamnar fokus ofta på föraren bakom ratten. Men betydligt mer sällan diskuteras hur systemet runt omkring faktiskt fungerar.
I Sverige är det Transportstyrelsen som ansvarar för tillsynen över yrkestrafiken. Reglerna för kör- och vilotider bygger till stor del på EU:s kör- och vilotidsförordning, där digitala färdskrivare ska registrera hur länge en förare kör och när vilan tas.
Transportföretagen ska regelbundet ladda ner data från färdskrivare och förarkort. Men i praktiken är uppföljningen inte alltid konsekvent. Om färdskrivarkort inte läses av regelbundet finns i praktiken ingen fungerande kontroll.
Jag provade själv att inte lämna in mitt färdskrivarkort för avläsning under flera månader. Ingenting hände. Ingen efterfrågade kortet och ingen kontroll gjordes.
Det visar hur mycket systemet i praktiken bygger på att både företag och förare själva ser till att reglerna följs. Problemen blir ännu tydligare när förare arbetar för flera arbetsgivare. Varje bolag registrerar arbetstiden i sitt eget system, men någon samordning mellan bolagen finns normalt inte. Det innebär att inget företag har en fullständig bild av hur mycket en förare faktiskt arbetar. I praktiken kan en förare därför arbeta betydligt mer än vad lagen tillåter utan att någon upptäcker det.
Det här gäller inte bara busstrafiken. Inom stora delar av transportsektorn saknas tekniska kontrollsystem. Taxiförare arbetar ofta med enbart körjournaler eller förarböcker. Förare av lätta lastbilar med B-behörighet omfattas inte av färdskrivarkrav. Detsamma gäller många färdtjänstfordon och andra typer av yrkestrafik.
Det innebär att stora delar av transportsektorn saknar ett effektivt kontrollsystem för faktisk arbetstid. Möjligheterna att bryta mot reglerna utan att det upptäcks är därför betydande.
Samtidigt kan samma förare senare arbeta i busstrafiken, där ansvaret är som störst. Att köra buss innebär ansvar för många människors säkerhet varje dag. Men systemet som ska kontrollera arbetstiden är ofta fragmenterat och saknar samordning.
Det hänger också ihop med hur kollektivtrafiken organiseras i dag. Trafiken upphandlas i konkurrens mellan olika bolag, samtidigt som branschen brottas med stor brist på förare. När trafiken ändå måste köras riskerar ansvaret för säkerheten i praktiken att hamna hos den enskilde föraren bakom ratten, systemfel eller dåliga lösningar på personalbristen.
Först när en olycka eller en allvarlig incident inträffar börjar myndigheter kartlägga vad som hänt. Då kan polis och ibland även Skatteverket utreda var personen arbetat och hur mycket. Men då, sker kontrollen först i efterhand.
För att säkerställa en trygg och säker trafikmiljö behöver transportsektorn, taxi, färdtjänst, lätta lastbilar och busstrafik aktivt medverka och ta ansvar. Samtidigt måste ansvariga myndigheter, framför allt Transportstyrelsen, men även polisens trafikövervakning, ha system och rutiner som gör det möjligt att upptäcka brister, innan en olycka inträffar.
Trafiksäkerheten kan inte bygga på ett tunt kontrollsystem i en transportsektor där arbetstid och ansvar är splittrat mellan olika trafikslag och arbetsgivare. Den måste bygga på fungerande kontroll, tydliga regler och ett gemensamt ansvar i hela transportsektorn.
Tre saker behöver därför diskuteras öppet i branschen:
• Samordning av arbetstid i hela transportsektorn, så att förare inte kan arbeta obegränsat hos flera arbetsgivare utan att det upptäcks.
• Tydligare tillsyn från ansvariga myndigheter, särskilt från Transportstyrelsen, så att regelverket fungerar i praktiken, inte bara på papperet.
• Ett större ansvar i hela transportbranschen för trafiksäkerhet och arbetsvillkor, där kontrollsystemen faktiskt speglar verkligheten på vägarna.
Bussförare tar varje dag ansvar för resenärernas säkerhet. Då måste också branschen och myndigheterna ta sitt ansvar.
Frågan är därför enkel: Vem kontrollerar egentligen arbetstiden i busstrafiken?
