Historisk konferens för jämställdhet
Fackligt arbete. Äntligen. Det var en vanlig reaktion från deltagarna på Transports första kvinnokonferens. Och början på någon nytt i arbetet för jämställdhet och jämlikhet inom förbundet – som angår alla, oavsett kön.
Under två dagar i april har kvinnor i Transport mötts på Älvkarleö herrgård i norra Uppland för konferens, den första i sitt slag någonsin.
Tretton aktiva inom Transport, från olika avdelningar, med olika yrken och förtroendeuppdrag. Och mycket gemensamt när det gäller upplevelser under konferenstemat ”För jämställdhet och jämlikhet”.
Vägen har varit lång för att få till stånd en sådan konferens. Redan före pandemin var det på gång, uppe till diskussion 2017 i avdelningen och till förbundet och till slut i diskussion på kongressen 2022.
Örebros avdelningsordförande Emma Brodin, som i dag sitter i förbundsstyrelsen, har länge varit drivande och är ansvarig för konferensen 8–9 april. Från Transportarbetareförbundets – milt uttryckt – manligt dominerade organisationsenhet är stödet i dag totalt, enligt henne.
Insikten om att arbetet för jämställdhet och jämlikhet angår både män och kvinnor finns inom förbundet. Men i praktiken fungerar det inte alltid, varken i det fackliga arbetet eller på ”vanliga” jobbet.
– Man känner hopp och förtvivlan. Varför har vi inte kommit längre? Samtidigt har det ju hänt mycket, och det här känns som en väg att komma ännu längre, sa en deltagarna på torsdagsförmiddagens inledande diskussion.
– Det här känns som början på något stort om förutsättningarna får finnas, sa en annan.
Flera talade om betydelsen av att träffa andra, ta del av andras reflektioner över sådant som påverkar livet och inse att det påfallande är samma saker som skaver.
– Även om inte alla har samma lösning är det kul att det nu finns ett forum för frågorna, enligt en av kvinnorna.
”En facklig fråga”
På torsdagen kom också Frida Olsson och Sandra Danielsson från LO och talade om sitt arbete inom organisationens ”Mäns våld mot kvinnor”, ett uppdrag som det beslutades om på en enig LO-kongress 2024.
Våld i nära relationer påverkar i hög grad hur arbetslivet fungerar, framhölls det.
– Det är självklart en facklig fråga, sa Frida.
Sedan var det grupparbete om påverkansarbete, utifrån frågeställningar som ”Vad kan vi påverka?”, ”Behövs utbildning inom Transport?”, ”Saknar du något utifrån befintliga utbildningar inom Transport?”.
Och: Hur kommer män i bilden? Eller är det enbart kvinnors ansvar att driva dessa frågor?
Några av svaren:
– De män som är mottagliga, det är dem vi ska kroka arm med.
– Ja. Och allt! (Om behov av utbildning.).
”Vi har känt oss ensamma och motarbetade, och nu är vi inte det längre” uttryckte en annan deltagare.
Samtidigt diskuterades också farhågor, och risker, som kan hindra arbetet för ökad jämlikhet. Allt ifrån trist jargong till arbetsgivare som kanske vill väl men alltid har verktyg, eller kunskap, att ta itu med problem. Eller arbetskamrater som också vill vara med på sådant som filmkvällar för tjejer, men blir utestängda.
Flera tog spontant upp att det inte handlar om att ta ifrån män något, utan att lägga till.
På agendan stod också facklig utbildning, nätverkande och mentorskap. Och det fortsatta arbetet efter det Kvinnokonferensen satt fokus på.
Höll i dagarna gjorde, förutom Emma Brodin, även Sigrid Wahlin – studieansvarig på Örebroavdelningen och från avdelning 88 Dalarna Pea Olsson och nya avdelningsordföranden Jonna Grip, avdelning 18 Hälsingland.
