I boken beskriver Qaisar Mahmood hur han som managementkonsult kunde göra en omvänd klassresa på fem minuter genom att byta om till matbudskläder. Foto: Pernilla Ahlsén
Close
I boken beskriver Qaisar Mahmood hur han som managementkonsult kunde göra en omvänd klassresa på fem minuter genom att byta om till matbudskläder.
Close

”Ingen såg mig i ögonen”

Mötet. Författaren och managementkonsulten Qaisar Mahmood testade att jobba som matbud på Foodora i tre månader. Nu har han skrivit en bok om upplevelsen.

Det började med att Qaisar Mahmood lade märke till att många av de som arbetar som matbud i Stockholm, har ursprung i Pakistan, Indien eller Bangladesh.

– Jag har funderat mycket på det, hur det kommer sig att vissa yrken på arbetsmarknaden blir etnifierade, säger Qaisar Mahmood som har skrivit flera böcker om svenskhet och om att vara både svensk och inte, att passa in men ändå inte passa in.

– Jag är själv född i Pakistan och kom till Sverige när jag var sex år. Då jobbade mina föräldrar med att diska, städa och dela ut tidningar. Om de hade kommit hit i dag, hade de förmodligen jobbat som matbud. Och om de inte hade flyttat hit så hade det kunnat vara jag som kom hit och jobbade som matbud. Jag kunde ha varit en av dem, säger Qaisar Mahmood.

Matbudsliv

Hans nya bok heter just En av dem och handlar om hans erfarenhet av att jobba som matbud för Foodora under tre månader våren 2022.

– Jag ville ta reda på hur matbudens tillvaro ser ut. Men det kändes inte rätt i magen att jag som tillhör medelklassen och bor i innerstaden ska intervjua matbuden, det blir lite som förortssafari. Sedan slog det mig att jag kanske skulle söka jobb själv, inte så mycket för att wallraffa och se det inifrån, utan mer för att känna hur det känns i kroppen. Det var viktigt för att jag skulle kunna gestalta personerna på ett respektfullt sätt.

– Sedan insåg jag att det här är första gången i mitt liv som jag har utseendet med mig. Om jag bara håller tyst så är det ingen som kommer att veta om jag har varit här i en månad eller har vuxit upp här. Jag tänkte att det skulle göra det lättare för mig att komma i kontakt med andra matbud och föra naturliga samtal med dem.

Hur var det då att jobba som matbud?

– Det är ett väldigt monotont och stressigt jobb. Man har ingen överblick över det som sker under en leverans och kan inte planera i förväg, eftersom man får informationen bitvis. Först när man har hämtat upp maten får man veta var den ska levereras.

”Svårt att påverka”

Qaisar Mahmood var aldrig med om att någon var otrevlig mot honom när han jobbade som matbud. Däremot kände han sig genomskinlig. ”Det var ingen som såg mig i ögonen.” Foto: Andreas von Gegerfelt
Qaisar Mahmood var aldrig med om att någon var otrevlig mot honom när han jobbade som matbud. Däremot kände han sig genomskinlig. ”Det var ingen som såg mig i ögonen.” Foto: Andreas von Gegerfelt

Qaisar skriver i boken att företaget använder sig av så kallad ”gamification” eftersom jobbet är upplagt som ett datorspel med olika nivåer att avancera mellan.

– Samtidigt var det mycket som var svårt att påverka. Jag var till exempel helt beroende av att restaurangerna skulle vara färdiga i tid. Om de var sena hann jag färre leveranser vilket påverkade min timpenning. Det gjorde också att kunderna blev mer missnöjda, vilket försvårade för mig att avancera mellan de olika nivåerna för att få bättre uppdrag, säger Qaisar.

– Det enda positiva med gig-jobb är flexibiliteten. Men som anställd på Foodora fick jag inte välja när jag ville jobba, i stället var jag tvungen att markera i appen varje tisdag när jag inte var tillgänglig den kommande veckan. Under de timmarna jag inte hade blockat var jag öppet villebråd.

– Det kunde bli ett pass runt lunchtid och ett runt middagstid. Däremellan får man inte betalt. Jag bor i innerstan, så jag kunde cykla hem mellan passen, men hur gör de som bor långt utanför stan?

Kollektivavtal

I början av 2021 tecknade Transport ett kollektivavtal med Foodora som innebär att anställda matbud som cyklar eller kör moped får en fast timpeng och en fast premie för varje genomförd leverans. Uppgörelsen innebär även att buden får samma avtalspension, semesterersättning (13 procent) och försäkringsskydd som andra transportarbetare. Men de måste fortfarande stå för det egna fordonet. För att Qaisar skulle kunna genomföra tre leveranser i timmen, fick han köpa en elcykel för 17 000 kronor.

Transports ordförande Tommy Wreeth beskrev ändå kollektivavtalet som en stor framgång och kallade det ”ett banbrytande steg för hela gig-ekonomin i Sverige, men också för Europa. Det visar att den svenska modellen fungerar och att även plattformsarbete ska regleras inom ramen för kollektivavtalsmodellen”.

Men efter tre månader som anställd på Foodora undrar Qaisar om det verkligen blev så mycket bättre för matbuden efter kollektivavtalet.

– Min bild är att det var viktigare för facket att ”rädda” den svenska arbetsmodellen än att det faktiskt blev bättre för personerna som berördes av avtalet, säger han.

– I praktiken skiljer det sig inte så mycket mellan företagen när det gäller vad matbuden får betalt. Det är dessutom samma timpenning oavsett vad jag har för omkostnader. Om försäkring eller bensinpriserna går upp eller om min cykel eller moped måste renoveras så får jag stå för det själv. Om jag hade jobbat som underkonsult, hade jag kunnat dra av det på företaget men som anställd fick jag stå för allt själv, säger Qaisar.

Inte så intressant

Hans intryck är också att matbuden inte var så intresserade av en fast anställning.

– I Pakistan är det inget ideal. De tycker att det är mycket bättre och finare att vara sin egen, säger Qaisar och fortsätter:

– De som tjänade mest på kollektivavtalet var facket och företaget, inte matbuden. Facket för att det kunde visa att de stått upp för den svenska modellen och företaget för att de kan använda kollektivavtalet som en konkurrensfördel gentemot andra matleveransföretag i sin marknadsföring mot kunderna.

Men även kunderna ur medelklassen tjänar på kollektivavtalet, menar Qaisar, eftersom det blev mer politiskt korrekt att köpa Foodoras tjänster.

– Jag har många kompisar som väljer Foodora för att de har kollektivavtal, säger han.

Värderingar krockar

Medelklassens kluvna förhållningssätt till matbuden är en central del i boken.

– Det är intressant hur våra värderingar krockar med våra beteenden. Å ena sidan vill vi inte att de här jobben ska finnas, för vi tycker synd om matbuden för att vi har hört att de har dåliga arbetsförhållanden. Å andra sidan använder vi oss av tjänsten för att det är bekvämt och förenklar våra liv. Ett sätt att hantera den krocken är att titta bort, säger Qaisar som ofta kände sig osynlig eller i alla fall transparent så fort han tog på sig matbudsuniformen.

Nio av tio gånger valde kunden ”kontaktlös leverans”, vilket innebar att Qaisar lämnade varorna utanför dörren, ringde på och gick innan kunden öppnat dörren.

– Jag tror att det är ett sätt för kunderna att slippa se budet i ögonen. De skäms över att de använder de här tjänsterna samtidigt som de ondgör sig över dem i sociala sammanhang, säger Qaisar.

– Men för matbuden blir det bara värre. Det blir så tydligt att det är ett lågstatusyrke som folk ser ner på när man aldrig får återkoppling och ingen blir glad eller säger tack för det jobb man gör. Då är det mycket bättre att öppna dörren, titta personen i ögonen, le och säga tack. Det är en sådan enkel sak, att se individen.

Qaisar är kritisk mot att matbuden så ofta framställs som offer i samhällsdebatten.

– Det i sig blir lite att se ner på dem. På något sätt tar det ifrån personerna att de är aktörer med vilja, drömmar och driv, som gör det bästa av sin situation och sina liv, säger han.

Göra jobben drägligare

Qaisar vill att boken ska leda till en diskussion om hur gigjobben kan bli drägligare, snarare än om huruvida de här jobben ska finnas eller inte.

– Det är lätt att säga att de här jobben inte borde finnas, men för många individer finns det inte så många andra alternativ. Visst, det är inte ett lågtröskeljobb in på den svenska arbetsmarknaden som man kan hoppa vidare ifrån som en del förespråkare hävdar. Men så var det även med den typen av ströjobb som mina föräldrar tog när de kom hit. De jobben blev deras slutstation. Men jag och mina syskon fick andra chanser för att våra föräldrar kom hit och tog den här typen av jobb, säger Qaisar och fortsätter:

– Ur den aspekten kan det hugga till i mig när folk snackar ner den här typen av arbeten. Det var ju det här mina föräldrar gjorde. De slet för att vi skulle få det bättre. Att kalla dem offer är att ta ifrån dem deras värdighet. Det här är människor som kämpar och är värda respekt.

– Det kanske är ett slitet uttryck men för mig är de hjältar. Människor som har pausat sina drömmar för att deras barn och andra ska få det bättre. Det tycker jag förtjänar respekt.

– På så vis blev boken också ett sätt att säga tack till mina föräldrar. Att ge dem upprättelse.

Hur kan vi göra för att jobben ska bli drägligare då?

– Företaget borde jobba på att ge matbuden en känsla av gemenskap och sammanhang. Det borde finnas en uppsamlingsplats där man kan ses och ta en kaffe innan man börjar jobba. Sedan borde de ge matbuden överblick över hela kedjan, och inte stycka upp leveransen i olika delar, så att de kan planera sin tid bättre. Matbuden borde inte heller straffas när deras leveranser blir försenade för att restaurangerna tar in fler beställningar än de kan hantera.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sven-Åke Pettersson:
    30 mars, 2023

    Finns de som jobbat som tidningsbud i femtio år.Ingen har någonsin sett dem i ögonen.

Lästips:

Pelle Filipsson framför sin arbetsplats: den tidigare industribyggnaden Strykjärnet, mitt i Motala ström, där Arbetets museum är inrymt sedan 1991.

De körde med order från Nazityskland

Krig & moral. Vinterkylan, den brända skogen efter slagen, stridsplanen och frågan vem man egentligen kör för – chaufförerna i den svenska lastbilskonvojen dras ned mot undergången. Pelle Filipssons roman Vägriddare bygger på faktiska händelser 1942 i fortsättningskrigets Finland.

Frida Bergström jobbar som miljöarbetare på Eskilstuna Strängnäs Energi och Miljö.

Ett lyft att byta från vårdjobb till miljöarbete

Mötet. Frida Bergström är fjärde generationens miljöarbetare och fackligt skyddsombud. På vinterhalvåret kombinerar hon arbetsmiljöarbetet med att hoppa in där det behövs, på sommaren kör hon en specialbyggd kärltvättsbil.

Fredrik Lindby. Foto: Justina Öster

Fredrik vill vara chaufför OCH pappa

Livspusslet. – Kan inte kärringen hämta barnen? Det är den vanligaste frågan distributionsföraren Fredrik Lindby fått på sina lastbilsjobb. Han vill gärna veta när han kommer hem på kvällarna och inte missa barnens uppväxt.

Månadens medlem
Vi möter Anamaria en ledig dag på ett café i Orminge centrum, nära hennes lägenhet.

Anamaria är med i Svenska Truckers

Åkeri. Anamaria Lara Sjögren har jobbat i åkeribranschen sedan hon tog studenten. Hon har just skrivit på för ytterligare två nya säsonger av Svenska Truckers. – Jag kollar inte själv längre, kan inte se mig själv på tv, säger hon.

Hallå där!
Anders Palmqvist från Transport avd 12 tar ekomot LOs Kulturpris från Susanna Gideonsson, avgående LO-ordförande. Foto: Lars Forsstedt

Anders Palmqvist

… på Transports Malmöavdelning 12 som på LO:s kongress fick ta emot ett av årets kulturpris för arbetet med arbetsplatsbibliotek och boklådor på medlemmarnas arbetsplatser. Hur var det?

Kultur
Pelle Filipsson framför sin arbetsplats: den tidigare industribyggnaden Strykjärnet, mitt i Motala ström, där Arbetets museum är inrymt sedan 1991.

De körde med order från Nazityskland

Krig & moral. Vinterkylan, den brända skogen efter slagen, stridsplanen och frågan vem man egentligen kör för – chaufförerna i den svenska lastbilskonvojen dras ned mot undergången. Pelle Filipssons roman Vägriddare bygger på faktiska händelser 1942 i fortsättningskrigets Finland.

Hallå där!

Helena Wahlberg

…ADR-chaufför från Hallsberg som kör farligt gods i hela landet. Du brinner för att få till fler och bättre rastplatser för lastbilar. Varför är det så viktigt?

ArbetsLIV
Många lastbilschaufförer säger: Jag vet aldrig när jag kommer hem och så var det för mig också tidigare. Fast på ett litet åkeri var det inga problem med barnen, åkaren hade själv småbarn, säger Fredrik Lindby.

Fredrik vill vara chaufför OCH pappa

Livspusslet. – Kan inte kärringen hämta barnen? Det är den vanligaste frågan distributionsföraren Fredrik Lindby fått på sina lastbilsjobb. Han vill gärna veta när han kommer hem på kvällarna och inte missa barnens uppväxt.

Månadens medlem
Ulf Sundqvist tar gärna med sig systemkameran ut på promenad. ”Skapandet är roligt, att man ser mönster i omgivningen. De dyker upp för en”, säger han.

”Skyddsombud är roligaste uppdraget”

Bensinstation. Skövdesonen Ulf Sundqvist utbildade sig till bilmekaniker. Men lumpen förde honom till Stockholm, där han träffade sin Ann och fick jobb på bensinmack. Därifrån var klivet inte långt till Transport – och mormors bransch. Hon drev åkeri och fostrade sju barn.

Kultur
Fredrik ”Doktor lagom” Nyström är läkare i endokrinologi och professor i internmedicin vid Linköpings universitetssjukhus med över 30 års erfarenhet av att behandla patienter med viktproblem.

”Doktor lagom”: Träna aldrig mer än du behöver

Hälsa. Undvik att träna hårt, hoppa över frukosten och ta gärna ett glas rödvin till din sena middag. Det är några av råden som professorn och överläkaren Fredrik Nyström ger i sin pocketaktuella bok Radikalt lagom.

Månadens klubb
Fem sjättedelar av klubbstyrelsen, med ombudsman Annica Collstam i mitten. Från vänster: Daniel Norén, Adam Abdelraouf, Tobias Persson, Leon Antypas och Christer Svensson. (Saknas på bilden gör klubbens sekreterare Nor Zouaiter.)

Vägen framåt – dialog, inte krig

Lager. Det har varit på gång länge. Nu har nybildade klubben på Cevas lager i Brunna, norr om Stockholm, haft sitt första årsmöte. Att förbättra genom att själva organisera är en grundtanke på terminalen där Zalandos varor packas.

Hallå där!

Anna Almqvist

…LO-ekonom och författare till rapporten Makt­eliten. Den visar att eliten i storföretagen tjänar 73 gånger så mycket som en lastbilschaufför.

Månadens medlem
”Jag är en social person”, säger Heba Hammoush som gärna tar sig en pratstund med sina kunder när tillfälle ges. Foto: Sven Rosell

Heba vill inspirera andra kvinnor

Miljöarbetare. Som barn drömde Heba Hammoush om att få köra lastbil när hon blev vuxen. När hon tagit sig till Sverige blev hon den första kvinnan från Mellanöstern som utbildade sig till lastbilschaufför.

Hallå där!

Sofie Vianden

... Du kör ägg ihop med en kvinnlig kollega och bad i Facebookgruppen Queen of the road om tips på en skoj-dekal (liknande registreringsskylt) som du och kollegan kan pryda framrutan i lastbilen med. Vad blev det för text?

Internationella kvinnodagen
Illustration: Shutterstock

Behövs det en särskild kvinnodag?

Enkät. Den 8 mars infaller Internationella kvinnodagen som vill uppmärksamma bristande jämställdhet mellan könen och kvinnors situation i alla världens länder. Behövs det en särskild kvinnodag?