Ulf Sundqvist tar gärna med sig systemkameran ut på promenad. ”Skapandet är roligt, att man ser mönster i omgivningen. De dyker upp för en”, säger han.

Bensinstation. Skövdesonen Ulf Sundqvist utbildade sig till bilmekaniker. Men lumpen förde honom till Stockholm, där han träffade sin Ann och fick jobb på bensinmack. Därifrån var klivet inte långt till Transport – och mormors bransch. Hon drev åkeri och fostrade sju barn.

En råbarkad kvinna med pipa i mungipan träder fram i reporterns fantasi, men nej.

– Hon rökte inte, var baptist. Min morfar dog tidigt och mormor tog över åkeriet som han startat. Hon körde inte själv, men de två äldsta sönerna fick dispens att köra lastbil innan de fyllt 18.

Mormoderns kull av barnbarn växte och Ulf minns henne som lite sträng. Inte så konstigt, hon fick slita hårt och det måste ha format henne, resonerar han.

Att inte gå med i facket när Ulf började jobba på bensinstation fanns inte på kartan. En trygghet om något skulle hända, tycker han som nu har så många fackliga uppdrag att de inte ryms på ena handens fingrar.

Under en period var Ulf stationschef och med i Unionen.

– Men jag gick in i väggen och insåg att arbetet inte var värt det. Hemskt, minnet tog stryk, fast det var länge sen nu och jag är tillbaka som vanlig arbetare i Transport.

Ulf blev headhuntad och arbetar sedan tolv år på en mack i Rinkeby, av polisen klassat som utanförskapsområde. Han trivs.

– Faktiskt. Det har varit väldigt stökigt men är mycket lugnare nu. Förr skickades unga grabbar dit för att sno oljor. Kunder kunde bli våldsamma och slänga saker på personalen. Jag var inte rädd eftersom jag själv aldrig drabbades, men det var otäckt att se kollegor bli utsatta. Nu finns en sluss vid entrén och dubbla slussar vid utpassagen, som avskräcker från stölder.

– Vi har personlarm och en väktare när vi stänger och det funkar bra. Sen finns förstås individer som sticker ut, men folk känner igen mig och jag kan ta en liten dialog ibland.

Uppdragen som skyddsombud och försäkringsinformatör är roligast, tycker Ulf. Att göra riskbedömningar av olika arbetsmoment ihop med chefen, kunna påverka arbetsmiljön. Och ringa upp medlemmar och berätta om försäkringar de kan ha missat och pengar som kan finnas att hämta.

– Min chef är väldigt lyhörd men ibland har vi olika åsikter.

En dubbelladdare för elfordon är på väg till stationen och Ulf funderar över nya säkerhetsrutiner och utrymningsvägar, om det skulle börja brinna. På hans begäran ska utbildning och instruktioner ändras så att de anställda vet vad de ska göra om ett elfordon fattar eld eller brand uppstår på stationsplanen.

– Jag har bett regionala skyddsombudet på Stockholmsavdelningen om hjälp för att driva krav på gasmasker som skydd för personalen mot giftig brandrök, säger Ulf Sundqvist.