Ilskna färdtjänstförare kräver höjd lön och mindre stress
Färdtjänst. – Vi har väntat och väntat. I februari skulle vi äntligen få lite högre lön. Då kom blåsningen. Vi måste köra ett helt år till på samma skitvillkor! Jag orkar snart inte längre. Jag är piskad att jobba 220 timmar i månaden för att klara mig.
Kvinnan vid bordsänden fräser fram orden. De övriga färdtjänstförarna nickar. En man tar av sig uniformsjackan. Under har han en sliten tröja med loggan Kristianstadbuss. Vid höger ärm sticker armbågen ut genom ett stort hål.
– I två år har jag bett om nya arbetskläder. Förgäves. Nu är det så här jag får möta våra kunder, säger han.
För drygt tre år sedan vann Kristianstad taxi och buss merparten av de samhällsbetalda körningarna i Blekinge. I dag har bolaget omkring 140 fordon och 200 förare i Blekinge och Skåne.
Den här söndagen har ett knappt tiotal av chaufförerna kommit till Transports fackliga möte i Karlshamn. Nästan alla är förbannade, men också uppgivna.
Majoriteten av förarna avlönas med 115–118 kronor i timmen. Det blir drygt 19 000 kronor i månaden för normal heltid.
Lönesättningen utgår från taxiavtalets så kallade procentlön, det raka ackordet. Procentlönen innehåller också en låg garantisumma – för dem som kör in lite pengar. Det är den som ligger till grund för lönerna i Kristianstads taxi och buss.
– Det är helt fel, börjar ombudsman Tommy Jonsson.
Han förklarar att företaget bryter mot kollektivavtalet. Att förarna skulle ha haft betydligt högre lön redan från start.
Chaufförerna berättar att de satte sitt hopp till den nya upphandling som Blekingetrafiken gjorde 2019. Den skulle ha trätt i kraft i februari och då skulle färdtjänstförarna haft rätt till en högre, fast månadslön. Enligt det kollektivavtal som Transport tecknade 2017.
– Men Blekingetrafiken blåste av upphandlingen och förlängde de gamla kontrakten ett år till. Där rök den lönehöjningen, suckar en förare.
Den dåliga betalningen har fått långtgående konsekvenser. Många förare jobbar långa pass och arbetsveckor. Exempel finns på chaufförer som är uppe i 270 timmar i månaden.
Mannen med den utslitna uniformströjan arbetar alla helger. För då får han åtminstone ob-ersättning. Fast övertidsersättning förekommer inte. Oavsett hur mycket man jobbar.
En kvinna visar kalendern där hon är schemalagd 190 timmar under mars månad. Och då ingår inte de fasta specialkörningar på ungefär 30 timmar som hon utför varje månad.
En kvinnlig förare säger:
– En kille har gått med på att jobba 13 dagar i sträck, med bara en ledig dag. Sedan 13 nya arbetsdagar, och en dag ledigt. Han jobbar så hela tiden. Kroppen kommer inte att hålla.
Kvinnan som uttalar orden blev själv utbränd och var sjukskriven i flera månader. För några veckor sedan sa hon upp sig.
Flera förare vittnar om att de konsekvent hoppar över raster, för att inte förlora pengar. Det innebär brott mot arbetstidsreglerna.
– Om alla tog rast, skulle hela systemet haverera, inflikar en röst.
Många retar sig på att alla anställda i Blekinge tvingas acceptera kontant lön.
Det handlar om egenavgifterna som resenärerna betalar. Förarna kan inte redovisa eller sätta in pengarna någonstans, utan är ålagda att behålla dem. Som en del av lönen. Det kan handla om uppåt 10 000 kronor per månad.
– Har ni gått med på det skriftligt, undrar ombudsman Tommy Jonsson. Annars är det olaga kvittning.
Enligt färdtjänstförarna påverkar arbetsvillkoren även passagerarna.
– Vi kör fast vi är trötta och slitna. Stressen förvärras av Blekingetrafikens växel som lägger ut körningar som är omöjliga att klara. Det händer att man får två hämtningar vid sjukhuset, med exakt samma klockslag. Fast det är vid olika byggnader.
Flera röster vittnar om återkommande problem med bilarna och med utrustningen som behövs för att spänna fast rullstolarna.
– Det saknas ofta spännremmar. Det händer att växeln bokar in flera stora rullstolar i samma fordon. Som är omöjliga att få fast. Dagligen kör vi omkring med passagerare där det inte är trafiksäkert.
– På många bilar är det fel på AC:n eller värmen. Man får reglera med nedhissade rutor. Och passagerarna får sitta i draget.
Chaufförerna retar sig på att arbetsgivaren inte behandlar de anställda lika. Några har förhandlat till sig högre löner. En annan uppger att han får betalt när han tvättar färdtjänstbussen. Flera kollegor skakar på huvudet och säger att de måste tvätta gratis. På obetald tid.
Själva tvättproceduren är också ett diskussionsämne. Av kostnadsskäl får chaufförerna inte använda automattvättar, utan måste åka till manuella tvättstationer.
– Vi har inte skyddskläder, så man blöter hela tiden ner skor och kläder, säger en förare.
Förarna är ålagda att själva skaffa mörka skor och byxor. Fast någon ersättning för kläder betalar företaget inte ut. Också det ett brott mot kollektivavtalet.
Tommy Jonsson och Jimmy Ovesson jobbar tillfälligt som ombudsmän på Transports Kristianstadsavdelning. De kommer att kalla Kristianstad taxi och buss till förhandling.
– Ju fler som går med i Transport, desto mer press kan vi sätta på arbetsgivaren, säger Jimmy Ovesson.
En kvinnlig förare upprepar orden hon sagt flera gånger under mötet:
– Lönen och stressen är värst. Man känner sig utnyttjad och situationen är helt klart sådan att det går ut över kunderna. Det måste bli en ändring!
