Krönika

En lovsång till budgetsemestern

Krönika. När jag var liten grabb brukade vi dra en lånad husvagn söderut. Kanske stannade vi redan vid Byske Havsbad, eller så hamnade vi vid någon camping i Umeå. Helt säkert visste jag att resan hade ett oändligt långt stopp på Ikea i Sundsvall. Morsan skulle titta på varenda sak och på den tiden fanns ingen smartphone eller platta att roa sig med. Kanske är det det traumat som ligger bakom de kalla kårar jag känner så fort jag hör ordet husvagn.

Någonstans kan jag förstå att vissa vill ha husbil. Men hur tusan har folk råd?

Tält däremot. Alltid för varmt eller för kallt. Lyhört som en plastpåse. Ändå en av de smartaste uppfinningar som finns. Särskilt när uppfinningen kompletteras med det vackraste Sverige gjorde innan demokratins införande: Allemansrätten.

Jag och min sambo köpte ett tält för en massa år sedan under en tid då vi hade låglönejobb och tomt på kontot i slutet av varje månad. Tror vi betalade 700 spänn för ett tvåmans tunneltält. Det vägde kanske lite men det gjorde ingenting. Två somrar i rad slängde vi in det i skuffen på bilen. Vi bor tyvärr i Stockholm och åkte norrut på semestern.

Första sommaren med tältet var ingenting planerat. Vi gick in på Naturum vid Skuleberget vid E4:an strax norr om Docksta och frågade den kunniga personalen om tips. Snart hade vi kört över E4:an och ner till parkeringen vid Skuleskogens naturreservat. Med ryggsäckar lastade med tunga sovsäckar, tunna liggunderlag, en hel del vatten och alldeles för mycket vin gick vi längs vandringsleden vid vattnet. Efter sex kilometers slit kom vi fram till Tärnättholmarna. En halvö med anvisade tältplatser, färdigkluven ved och en ensam sandstrand i en vik.

Vi reste tältet mot vattnet och på kvällen eldade vi, grillade korv, rökte Camel och drack billigt rödvin.

På morgonen vaknade jag trött. Hade knappt sovit en blund. Varje liten fågel som sjöng eller näbbmus som prasslade fick mig att vakna. Och varje gång jag vaknade spände jag öronen, rädd att det var en galen tältmördare utanför som skulle sticka kniven genom duken på vårt fina nya blå tält. Jag minns det ändå som lyckliga dagar.

För priset av en natt på ett stadshotell fick vi en underbar resa och minnen för livet.

Ibland är det skitjobbigt att tälta, men jag älskar fortfarande att göra det. Jag älskar att det är något nästan alla har råd att göra, priset för det underbara betalas enbart med slit (och dålig sömn). Tänk så underbart det vore om världens, och inte bara naturens, rikedomar fanns fritt tillgängliga för alla som är beredda att svettas.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Filip Rydolw

... ordförande för Arlandaklubben som organiserar flygplatskontrollanter. Först drabbades ni av pandemi och nedskärningar, sen blev det sommarkaos och personalbrist. Hur har ni det nu på Arlanda?

John Antonsson. Foto: Christina Ahlund

Partienkäten – en kompass som pekar dig i rätt riktning

Kommentar. För fyra år sedan gjorde Transportarbetaren också en valenkät med liknande frågor. Då varnade vi för att man inte kan ta partiernas svar som ett facit.

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Sommaren är ljuvlig, men…

Davids krönika. Sommaren och semestern är ljuvlig! Fastän jag tidigare jobbat sextio till åttio timmar i veckan, har jag under alla år tagit ut fem veckors sommarsemester.

Samhällets problem blir folkrörelsernas utmaningar

Folkrörelser. Det är märkligt tyst. Tyst kring att folkbildningen är under attack. Den rörelse som byggt Sverige. Det Sverige vi varit så stolta över. Jag säger varit, för jag är inte så stolt nu när snus och plastpåsar blivit viktigare än folkbildning.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Enda kvinnan ombord

Jämställdhet. Bokläsandet minskar. Förlagen går back. Deras eviga strategimöten hjälper föga och de drar ner på personal och sparkar författare. Ljudböcker går lite bättre men där är avanserna så små att de knappt täcker sina kostnader.

Kollektivavtal eller slaveri

Den svenska modellen. På fackliga grundkurser är kursledarens första fråga så gott som alltid: – Vilken är lägstalönen i Sverige? Händerna som far upp i luften är många, liksom buden: Trettontusen, tjugosjutusen!

Ur led är tiden

Livet. ”Ur led är tiden”, vad menas egentligen med de orden? Från början myntade av William Shakespeare. Tiden är vad den är och går inte att ändra på vad vi än gör. Kanske är de där orden bara ett sätt att markera att något gått åt helvete och blivit en ”utmaning”.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Locket på är inte lösningen

Bevakning. Inom varje bransch finns det rötägg och bevakningsbranschen är inget undantag. Att använda ett eller ett par rötägg för att döma ut en hel yrkeskår är både lättvindigt och respektlöst. Men om det inte rör sig om några rötägg, utan hela avdelningar, kanske hela företag, kan vi inte sopa det under mattan.

Var lite snäll mot dig själv!

Självmedkänsla. De flesta av oss hyser medkänsla – att känna för någon utan att dela dennas känsla. Medkänsla ska inte förväxlas med empati som är förmågan att känna med andra (och kan vara slitsamt och inte alltid så konstruktivt).

Egon tar över i de offentliga rummen

Spaning. Känner ni till radioprogrammet Spanarna? En programledare och tre så kallade spanare försöker avläsa trender i vår vardag och kommer med visioner för framtiden. Här kommer min spaning.

Nytt år och nya insatser

Ordförandeord. Visst är det så att uttrycket ”nytt år och nya insatser” är ett ganska vanligt uttryck. Till viss del kanske det stämmer även om det fackliga arbetet oftast består av envetet och målinriktat arbete.

Arbetaren ingen förbrukningsvara

Debatt. I skrivandes stund har, enligt Arbetsmiljöverket, 65 arbetare dött i sitt arbete. Arbetare som gått till arbetet i vanlig ordning men som inte kommer hem igen. Familjer som väntar förgäves på att de ska sitta som en hel familj vid middagsbordet.

Dödligaste året på över ett decennium

Ledare. Året började kallt och med rejäla snösmockor i hela vårt avlånga land. Det ställde till det ordentligt på stora som små vägar. Vägsträckor där trafiken stått stilla i upp till ett dygn och där personer i närområdet kommit till undsättning med mat och varma filtar.

Stå upp mot högerns angrepp på arbetarrörelsen

Debatt. Den samlade högern med Tidöpartierna, SD och Timbro i spetsen angriper arbetarrörelsen på bred front för att rasera det arbetare, med gemensamma krafter, byggt upp under mer än hundra år. Hela arbetarrörelsen, politiken, fackföreningarna och folkbildningen måste enas i motståndet mot angreppet på vår framtid.

Var lite snäll mot dig själv!

Krönika. De flesta av oss hyser medkänsla – att känna för någon utan att dela dennas känsla. Medkänsla ska inte förväxlas med empati som är förmågan att känna med andra (och kan vara slitsamt och inte alltid så konstruktivt).

Den här kampen kan vi inte förlora!

Ledare. Under den senaste tiden har det fackliga fokuset nästan uteslutande hamnat på IF Metalls kamp mot TM Sweden (Tesla Sverige) angående ett kollektivavtal. Vi var först ut i LO-familjen med sympativarsel. Vi stängde ner de svenska hamnarna för lossning och lastning av Teslor.

Schysta villkor åt alla!

Ledare. Året är snart slut och mycket har handlat om kollektivavtalsförhandlingar. Nästan alla har fått nya avtal och med det löneökningar och andra ersättningar. I de allra flesta fall har förhandlingarna avlöpt utan större gupp.