Ledare. I kvällsmörkret svärmar de som stressade getingar i bostadsområdet. Bilar strajpade med namn som Best, Budbee, Bring, Foodora. Ibland är det privatbilar som stannar och män – nästan alltid män – i gympaskor kutar ut med travar av pizzakartonger eller frigolitlådor med thaimat.
Klockan är 22.30 på fredagskvällen när en kille i 25-årsåldern knackar på vår dörr. På gatan står skåpbilen från Postnord. Han tittar urskuldande på mig och släpar upp det 25 kilo tunga paketet med röjsågen.
”Skulle ju varit här senast 22. Men det är första dagen på jobbet. Nu har jag bara åtta leveranser kvar”, säger han med ett trött leende.
Jag skäms. Tänker att jag borde ha gjort som jag brukar. Hämtat paketet själv. På Hemköp, som är det vanligaste utlämningsstället.
I den lilla butiken finns paketdisken inklämd bredvid mjölkkylen. De smala hyllorna är ofta överhopade med små och stora kartonger. Butikspersonalen ler aldrig när jag rabblar numret och plockar fram leget.
Även på Hemköp kommer olustkänslan. Vad har e-handeln egentligen skapat för arbetsmiljö och villkor för de som jobbar i leveranskedjan? Finns det lyfthjälpmedel, skyddsskor och manöverutrymme för att kunna hantera paket på 25–30 kilo?
Har de ens riktiga anställningar?
Svaret är alltför ofta nej. Särskilt i distributionsledet har det vuxit fram en helt ny arbetsmarknad. Ett träsk där företag som Best opererar.
Här finns unga människor som drömmer om ett första jobb och en framtid. De utnyttjas som hjon. Får ofta betalt per leverans. Fast bara på tider när folk är hemma och det finns nåt att leverera. Övrig tid ska hjonen stå på tårna och tacksamt ta emot varje nytt uppdrag som kan komma på mobilen. Det kallas att visa framfötterna.
I bästa fall har de timlön och kanske en visstidsanställning. Men i träsket upptäcker allt fler uppdragsgivare att man kan lura eller tvinga förarna att köra som egenföretagare. Eller som egenanställda – en bisarr hybridform mellan att vara anställd och egenföretagare. En variant som Skatteverket sanktionerar på sin hemsida.
Det känns jäkligt trist att träsket kunnat växa sig allt större, och allt sunkigare, samtidigt som Sverige har en socialdemokratiskt ledd regering. Och en fackföreningsrörelse som sägs vara världens starkaste.
Länder som Spanien, Frankrike och Norge har kommit betydligt längre i kampen för värdigare villkor för de som dragit nitlotten i den nya gig-ekonomin.
Taxi var länge en bransch med unikt dåliga villkor för förarna. Nu ser vi samma utveckling – ”taxifiering” – sprida sig.
Vad kan du och jag göra för att motverka det?
