”Arbetare ska aldrig betala med sina liv”
Arbetsmiljö. Stress – i jobbet och hela samhället – liksom att godset ska fram till varje pris. Det tror några yrkeschaufförer som Transportarbetaren talat med är orsaken till att så många lastbilschaufförer mister livet i arbetet.
Hittills i år har 63 personer omkommit på jobbet, nio av dem körde lastbil. Därmed utmärker sig arbete i transportbranschen, vid sidan av byggbranschen, som landets farligaste yrke. Majoriteten är män i de båda traditionellt manliga branscherna, även om fler kvinnor nu börjar arbeta som lastbilschaufförer och byggnadsarbetare.
Jan ”Kirre” Kirkhaug kör fjärrtrafik med släp och är på väg från Borlänge till Malung när Transportarbetaren når honom.
– Nio chaufförer är för mycket, alldeles för mycket. En av dem dog i Borlänge i höstas, säger han.
Med sin långa erfarenhet är ”Kirre” aldrig rädd, men han tänker sig för, både en och två gånger.
– Är det halt så går det inte att köra i fullt spett. Men det är en jävla stress, helst ska kunderna ha grejerna i går. Några lager finns ju inte längre, godset ligger på bilarna, på vägen. Alla vill ha sina leveranser klockan åtta på morgonen fast det är omöjligt. Vi som kör här uppe har ju i regel en bit att åka.
Vad behöver göras för att minska antalet olyckor och dödsfall?
– Stressen måste minskas, fast det går ju snarare åt andra hållet. Den bara ökar. Det är för jävligt!
Kirre och kollegorna pratar ofta om stressen och olyckorna. Om lastbilsförare som aldrig kommer hem från jobbet eller är med om trafikolyckor, där privatbilister också skadas eller dör. Inte minst under den gångna helgens svåra halka.
– Det är tur att Kollegahjälpen finns för dem som råkar ut för olyckor.
Han har svårt att förstå brådskan med paket till privatkunder, att de har högsta prioritet. Själv har han inte så bråttom när han beställer något privat.
– Men företagen lovar leveranser i morgon eller i övermorgon, säger Jan ”Kirre” Kirkhaug.
Stenhård konkurrens
Lisen Karlsson är mångårig kranbilsförare utanför Stockholm och tycker att dödstalen är dystra. Hennes förklaring landar också i stressen. I år upplever hon även att snöröjning och halkbekämpning är särskilt eftersatt.
– Det är värre i år än tidigare, verkar inte vara budgeterat för vintern, säger hon.
Själv lägger Lisen upp sin arbetsdag själv mellan sju och fyra.
– Men trailerdragarna som ligger ute på vägen är ju väldigt uppbundna av tider.
Att ”allt ska vara så billigt som möjligt” och de många leden av underentreprenörer tror Lisen också leder till att säkerheten får stryka på foten i arbetaryrkena.
– Konkurrensen är stenhård i dag och beställarna väljer gärna det som kostar minst, tyvärr.
Inom både bygg- och transportsektorn jobbar många anställda med utomnordiskt ursprung: Det leder till språkförbistring och missförstånd, resonerar Lisen. Hon arbetar på rutin och tänker sällan på att hon har ett olycksdrabbat yrke.
Hissolyckan i Sundbyberg, då fem byggnadsarbetare miste livet, berörde henne och kollegorna särskilt eftersom hon själv monterar bygghissar med kranen på bilen.
– Vi började spekulera om vad som kan ha hänt. Vi tycker att vi jobbar på ett väldigt säkert sätt, så det är svårt att förstå att en så allvarlig olycka kunde hända, säger Lisen Karlsson.
Utsatt yrkesgrupp
Mattias Welle bor i Örkelljunga och kör både lastbil och bärgningsbil under långa arbetsdagar.
– Man mår jättedåligt när man hör att en bygghiss rasat ihop eller att en tjej dött i en trebilskrock. Vi är en utsatt grupp och väldigt många som är ute och kör.
Enda sättet att få bukt med problemet är att lära folk att ta det lugnt, att få bort stressen, menar Mattias. Dagligdags ser han farliga och ”otroligt dumma” omkörningar som stundtals leder till att lastbilsförare tvingas tvärnita. Mer polisnärvaro och att stoppa och tala allvar med farliga bilförare kanske skulle bidra till ett bättre trafikklimat, funderar Mattias.
– Jag ska först. Jag ska först är det som gäller. Det är en allmän stress i hela samhället. Alla borde planera bättre, åka fem minuter tidigare. Stressar man så blir det så lätt fel.
Själv nådde Mattias en punkt, då han var nära att gå in i väggen och bestämde sig för att det fick vara nog. Nu stressar han inte mer.
– Hinner jag inte göra det i dag så kan jag ta det i morgon. Jag har inte betalt för att stressa. Den dagen min arbetsgivare betalar mig för att stressa så byter jag jobb.
Planera rätt i stället, är Mattias Welles melodi.
Underbemannade terminaler
Dick Mattsson från Skultorp i Skövde kommun har också många år i yrket.
– Nio döda är för mycket, man ska inte behöva dö på jobbet. Så bråttom kan det aldrig vara. Säkerheten är a och o, den ska det aldrig tummas på och alla ska ha rätt utbildning, säger han.
Någon allvarlig olycka i jobbet har Dick inte varit med om, men ett tillbud – när han som hetsig 25-åring ramlade av en stege. Trafikmiljön beskriver han som ett ständigt jagande.
– Det är dåligt bemannat och sölas på terminalerna och sen ska det tas igen på vägen, men det är vår arbetsmiljö de genar på när kunderna ska ha sina grejer!
Även Dick pekar på problemet med många underentreprenörer inom bygg- och transportbranschen, där den som kommer sist i kedjan bara får småsmulor och arbetarna dålig arbetsmiljö.
– Men det får aldrig vara så att arbetare ska betala med sina liv, säger Dick Mattsson.
