Två migrantarbetare vittnar
Arbetsvillkor. ”Majid” och Azeem lämnade Pakistan för Sverige – i tron att arbetsvillkoren var bättre här. Med höjt inkomstkrav för migrantarbetare tvingades Majid säga upp sig och börja köra taxi. Tio, elva timmar per dag. Azeem skadade sig i jobbet, men är kvar som tidningsbud.
”Många arbetsgivare utnyttjar migranter”
Majid, 40 år och taxichaufför. Bor i Stockholm, är gift men har frun och sina fyra barn, 3–10 år, kvar i Pakistan.
”Jag kom till Sverige 2013 och har jobbat som tidningsbud på Premo i nio år. En period fick jag åka hem eftersom min mor blev sjuk och avled och sedan dog också min far. Från början var distributionsbolaget mycket bra och ville hjälpa oss. Men sen byttes den högre ledningen ut och nu utnyttjas många anställda, som inte känner till sina rättigheter eller håller tyst eftersom de är i så stark beroendeställning.
Vi var många bud som frågade och frågade och väntade i fyra månader på att få svar om Premo ville hjälpa oss, innan regeringen höjde lönekravet till 27 360 kronor. Men vi fick aldrig något svar, så flera av oss tvingades säga upp oss. Några blev kvar.
Jag började jobba som taxichaufför i november, annars hade jag tvingats lämna Sverige. Min åkare är trevlig. Men jag måste jag jobba 10–11 timmar varje dag och alla helger, när det är mest körningar. Annars får jag inte ihop 27 360 kronor så att jag kan försörja min familj och betala barnens skolgång.
Som distributör tjänade jag cirka 22 180 kronor per månad. Jag arbetade 4,5 timmar och ibland extratid, när det var mycket paket. Ibland fick vi extratiden betald på rätt sätt, ibland inte. Vissa fick höra att de måste jobba extratiden för lägre ersättning än enligt kollektivavtalet. Deras chefer ville visa den högre ledningen att de höll lönekostnaderna nere, så en timmes extratid kunde ersättas med en halvtimme.
Jag blev anklagad för att jobba för långsamt. Chefen sa att det var därför jag begärde extratid, men varför skulle jag springa hela tiden och riskera att skada mig?
Att jobba 5, 6 timmar på Premo var ändå bättre än taxijobbet, då hann jag studera. Jag har läst IT, programmering och fysik och söker andra jobb inom IT. Jag hade en jobbintervju i dag, som gick bra, tror jag. Men en del arbetsgivare är rädda att få problem om de tvingas söka arbetstillstånd för migrantarbetare. De undrar varför de ska betala högre lön för en person, bara för att de ska nå upp till försörjningskravet.
Vi kom till Sverige för att vi trodde att arbetsvillkoren var goda här men många arbetsgivare utnyttjar migrantarbetare.”
Fotnot: Majid är ett fingerat namn.
”Äntligen ett permanent uppehållstillstånd”
Azeem Yousaf är 29 år, gift och arbetar som tidningsbud. Har nyligen fått permanent uppehållstillstånd och bor i Stockholm.
”Jag kom till Sverige i augusti 2017 och började jobba som distributör på Premo året därpå. Först var jag en kort tid på en filial men fick sen byta till en annan, där jag bor. Där arbetade jag i nästan fyra år, också som filialföreståndare när det behövdes, innan jag bytte filial igen för några månader sen.
Under en tidningsrunda föll jag och skadade ryggen. Doktorn sa till mig att jag skulle vila och undvika att gå i trappor. När jag berättade det för min nya arbetsledare sa han till mig att han inte ville ha handikappade på sin filial, då var det bättre att jag bytte till en annan.
Min rygg gör fortfarande ont när jag sitter en längre stund och jobbar extratid. Men särskilt när jag kör tidningsbilen Paxter, eftersom sätet är så obekvämt.
Företaget bytte ut ledningen och anställde nya chefer. Jag bad om att få högre sysselsättningsgrad för att nå upp till den högre inkomstnivån, och min chef sa till mig att följa med honom till hans filial för att arbeta som filialförman där i helgerna. Förutom mitt budarbete i veckorna.
När regionchefen kom bad jag om att få anställningskontrakt för arbetet jag utför som förman, men han vägrade. Cheferna ökar bara på arbetstiderna för sina favoritanställda, fast de jobbat kortare tid än jag.
Jag sa till chefen att jag arbetat i fem år och att en vän till mig, som är tidningsbud i Västerås, fått utökad arbetstid. Då skrattade han och sa att om det är ett bättre företag så kan jag ju börja där. Jag är besviken på bolaget som jag skänkt fem av mina unga gyllene år.
Nu tjänar jag 22 313 kronor i månaden, ibland mer, men då måste jag jobba över 140 timmar. När jag är arbetsledare i helgerna får jag inte den högre ersättningen för extratiden, utöver min ordinarie tid. De säger att den bara betalas till buden.
Jag har äntligen fått permanent uppehållstillstånd i alla fall så jag mår mentalt, fysiskt och känslomässigt bättre.
Vår ledning fortsätter säga att de försöker hjälpa oss migrantarbetare, men det verkar som om de bara köper sig mer tid för att kunna utnyttja oss så mycket som möjligt. Sa de direkt ut att vi måste säga upp oss, så skulle det bli svårt för dem att hitta ersättare.
Egentligen skulle jag vilja ha ett annat arbete, nattjobb är mot naturen då vi ska sova.”
